Varför Smilodon Fatalis, den amerikanska sabeltandskatten, dog ut!

Smilodon Fatalis, den amerikanska sabeltandskatten, hade extremt kraftiga och långa ovanhörntänder och en kraftig kropp, i synnerhet framkroppen. Den jagade de största djuren enbart, faktum är att den inte var förmögen att jaga smådjur. Den anses till och med ha jagat Mammutar. Men man vet inte om den jagade i flock eller ensam, det finns dock indicier i form av skelett av över 2000 katter och ett mindre än så antal bytesdjur funna i ett kärkärr, som talar för att Smilodon jagade i grupp. (Om antalet bytesdjur är färre än antalet rovdjur, så blir ju slutsatsen att det kan röra sig om jaktlag och deras utvalda enskilda byten.)

Det afrikanska lejonet blir 2.5 meter långt och väger 180 kilo. Smilodon Fatalis vägde uppemot 350 kilo, och djuret hade inte olika storlekar och vikt beroende på om det var en hanne eller hona. Smilodon Fatalis hade två långa sabelformade hörntänder upptill, som inte tycks duga till att hugga med, och som forskarna har haft svårt att hitta ett användningsområde till. Eftersom både honor och hannar hade dessa enorma sabelformade hörntänder, så kunde dessa inte vara ett sexuellt attribut, utan måste ha haft ett reellt syfte. När man tittar på skelett efter Smilodon, så ser man att djuret var hjulbent framtill men inte baktill, och bredbröstat, snarare än djupbröstat som vanligtvis är fallet med kattdjur, vilket är intressant. En annan intressant detalj är att Smilodon hade väl utvecklade ”tummar” med funktionella klor. Dessutom så är det intressant att den amerikanska bisonoxen har en puckel och att deras horn ser ut som de gör, uppåtstående och korta i en krökning utåt, med 90 graders vinkel mot marken vid upprättstående position hos djuret, vilket båda spelar in här. Ovanpå det så har Bisonoxen en hårig man, och slappt skinn runt halsen. Men jag återkommer till dessa fakta! Framtänderna upptill sitter framför sabelhörntänderna, och dessa är kattdjurets sex mindre huggtänder som tycks förmer än framtänder, och som sitter i en rät rad två centimeter framför de bägge hörntänderna, vilket sannolikt har ett syfte, men jag återkommer till det också!

Larry Dean Martin, professor i paleontologi på University of Kansas, anser precis som jag att Smilodon Fatalis är en brottare och inte en springare. Han anser dessutom precis som jag att Smilodons hörntänder var till för att gå efter strupen, inte buken.

Paleontologen Paul Matthews från University of Alaska, tror att Smilodon Fatalis har utvecklat sina extra långa hörntänder, för att kunna få hål på de stora bytesdjurens tjocka hud. Han tror att Smilodon endast jagade Mammutar. Detta tror jag är felaktiga antaganden!

Det finns inga ben som Smilodons hörntänder kan gå av mot, i halsen på bisonoxen. Smilodons kraftiga klor användes troligen både som ”startklossar” vid ett angrepp, såväl som att hålla Bisonoxen låst. Man ska komma ihåg att det amerikanska lejonet, som kan ha varit 50 % större än Smilodon, inte hade Smilodons stora huggtänder. Man vet annars att sådana hörntänder som Smilodons enbart fanns på större rovdjur, och att de har återkommit bland stora rovdjur gång på gång genom evolutionens gång. Att inte båda dessa amerikanska kattdjur, som åtminstone delvis hade samma typ av bytesdjur i samma miljö, hade utvecklat stora huggtänder, utan bara den mindre av dem – Smilodon – tyder på att Smilodons huggtänder var ett kroksabelliknande specialistverktyg. Jag ska summera allt detta nedan! Smilodon var ett av de dominerande rovdjuren under den förhållandevis korta tidsperioden av 2 miljoner år. Denna evolutionellt sett korta epok kan visa på att Bisonoxens evolutionära motdrag med kragpäls, puckel, dess horn och till sist överflödig hud runt halsen, har varit effektiva och kan ha varit en bidragande orsak till Smilodon Fatalis utdöende på grund av de specialiserade huggtänderna, kombinerat med djurets speciella fysik, som gjorde den olämplig att jaga ifatt byten över längre sträckor. När Bisonoxen, och kanske hästdjuren i någon utsträckning, blev ett stäppdjur för 10 000 år sedan, så försvann därför Smilodon för gott. Men också de andra stora av de stora rovdjuren försvann i samma veva, jättebjörnen, jättevargen och det Amerikanska lejonet dog ut. Jättebjörnen och jättevargen är släktingar i uppåtstigande led till björn och varg. Jättebjörnen kan ha transformerats för att Smilodon dog ut, eftersom jättebjörnen var en specialiserad bytestjuv. Dess släkting i nedåtstigande led, björnen, är i större utsträckning en jägare och fiskare. Varför det Amerikanska lejonet dog ut kan möjligen besvaras med att den amerikanska Mammuten dog ut, i det fall Mammuten var dess huvudsakliga bytesdjur.

Konklusion och sammanfattning av hur Smilodon Fatalis jagade, och varför kattdjuret dog ut:

Jag tror att Smilodon Fatalis jagade främst Bisonoxen som dess främsta bytesdjur, genom korta explosiva attacker, i grupp eller ensamma. Smilodon var hjulbenta i frambenen med välutvecklade tumklor och klor i övrigt, samt en platt bred bröstkorg, för att de brottade ner bytet på samma sätt som barn gör med bägge armarna runt halsen på ett annat barn på skolgården, där av djurets massiva muskulösa överkropp. Detta skedde alltid (i ett lyckat anfall) så att Bisonoxen föll åt Smilodons håll. När Smilodon hade fått ner bisonoxen på sidan, så sänkte Smilodon sitt huvud med öppet gap mot Bisonoxen från nacken mot strupen till, med stor kraft och hastighet i stil med en trucks gaffel på väg ner eller en industrirobots arms rörelse när den ska till att lackera en bils nedre delar. Som följd av detta kraftfulla och snabba tillslag mot strupen så rullar delar av strupen in i munnen på Smilodon, varvid kattdjurets långa sabelliknande huggtänder biter ner i köttstycket. Smilodon sliter därefter upp ett stort stycke av strupen. Djurets framskjutande linjära och vassa ”små” framtänder talar för att Smilodon verkligen dödade genom att slita upp både luftstrupe och aorta i ett stort stycke på en gång, i det att dessa tänder har en avgörande roll i uppfläkandet av köttet. Bisonoxen som art har svarat på Smilodons specialisering genom att utveckla en enorm puckel, vilket gör det svårt för Smilodon att lägga ramen runt nacken på Bisonoxen. Hornen hos Bisonoxen, som är strategiskt placerade mot puckeln, är också gjorda för att försvåra för Smilodon eller tvinga katten att avbryta attacken. Bisonoxen har (eller hade möjligtvis) en stor man runt halsen, vilket försvårat för Smilodon att veta var han skulle slå ner underkäken för att bisonoxens strupe ska rulla in i gapet på katten. Ett skinnveck runt strupen försvårar eller omöjliggör ett effektivt struphugg. Det här är evolutionära utvecklingar hos Bisonoxen, som har bidragit till, eller orsakat Smilodons utdöende, tror jag.

Jag tror, på grundval av Bisonoxens anatomiska motdrag, att Smilodon Fatalis i huvudsak levde på att jaga och äta Bison! Jag tror att Smilodon kunde jaga både ensam och i flock. Precis som lejonhannar ofta måste jaga för sig själva kunde Smilodon antingen självvalt eller tvingat göra detsamma, tack vare dess unika käftar. Det var det som var Smilodons genidrag, att framgångsrikt kunna jaga större bytesdjur, som Bisonoxen var, på egen hand.

OBS; det mesta av det som står skrivet i detta inlägg har inte publicerats eller tillkännagivits av någon forskare, utan är mina egna funderingar!

Roger Klang, Lund den 1/6/2009

Är Gödels ofullständighetssats sann enbart i semantiken?

Gödels ofullständighetssats:

I varje logiskt system för matematik finns det påståenden om tal som är sanna, men som inte kan bevisas.

This statement cannot be true

Måste antingen vara sant eller falskt.

Om påståendet är falskt så kan det bevisas. Då måste det vara sant. Vilket är en motsägelse, alltså måste påståendet vara sant.

Här är alltså ett matematiskt påstående som är sant, men inte kan bevisas.

Tänk om Riemannhypotesen skulle visa sig vara sann, men omöjlig att bevisa?

__________________________________________________________________

Jag menar att så inte kan vara fallet. Det verkar för mig, som att Gödels ofullständighetssats faller på dess semantik! Det är visserligen ett logiskt resonemang som bygger på satsen, men man kan inte använda sig av ordföljden matematiskt. Vad menar jag nu med det? Jo, satsen; ”This statement cannot be true” måste mycket riktigt vara antingen falskt eller sant, men om den är falsk så borde man, för att det ska vara möjligt att omsätta det till matematiska formler som säger någonting om något annat än semantik, byta ut orden ”cannot be true” till ”must be true”, vilket också gör det sant. Y får stå för ”cannot be true”, och X får representera ”must be true”. A får stå för de inledande orden ”this statement”.

———————————-X ”must be true”

”this statement” A                                           X alternativt Y, men det kan inte vara båda!

———————————-Y ”cannot be true”

Satsen som den ser ut ovanför strecket bevisar möjligen att någonting semantiskt kan vara antingen falskt eller sant, fast det inte kan bevisas. Men den bevisar väl ingenting, med matematik, om världens beskaffenhet bortom det? Jag har ett filosofiskt exempel på hur semantik kan röra till det när man försöker att omsätta den till logiska uppställningar! Uppställningen av kriterierna (för hur vi ska kunna anses ha kunskap om någonting) är konstruerat av Platon, och problematiserat av den erkände filosofen E. Gettie. Det har ansetts som ett olösbart problem under många år. Problemet är besläktat med Gödels ofullständighetssats på grund av sin semantiska beskaffenhet. Jag anser mig ha kommit så nära en lösning som man kan komma:

ETT KUNSKAPSTEORETISKT OCH RATIONELLT AVGÖRANDE AV PLATONS TEOREM OCH E.GETTIES EXEMPEL MED VARGEN. (version fyra)

Det åker ett tåg förbi en äng. På ängen står en varg. Resenärerna ser vargen.

Enligt Platon krävs tre kriterier för att vi ska kunna ha kunskap om det.

(1) Det ska vara en trosföreställning.

(2) Den ska överensstämma med verkligheten.

(3) Vi ska ha rationella skäl för att godta den.

Alla tre kriterierna är uppfyllda. Anta nu att, som i E.Getties exempel, vargen i själva verket är en hund, utklädd till varg. Lite längre bort på ängen står det en riktig varg. De tre kriterierna är fortfarande uppfyllda. Kan vi ha kunskap om att det står en varg på ängen (att teoremet har uppfyllts) genom att observera hunden, och tillämpa de tre kriterierna? Svaret är att det kan vi ju inte! Teoremets riktighet är helt oberoende av vår observation av hunden (vi vet ju inte att ”vargen” är vår utklädda hund, eller att det finns en riktig varg strax bakom hunden på ängen).

Eller borde man kanske säga att teoremet tvärtom är helt beroende av våra observationer, därför att våra observationer resulterar i vår trosföreställning (1), och de rationella skälen (3). Men där av följer att våran observation medför en felaktig slutsats, för den synliga vargen är falsk. Teoremet är fortfarande sant, men Platons teorem kräver en ändring för att kunna appliceras på situationen.

(1) Det ska vara en trosföreställning.

(2) Den ska överensstämma med verkligheten.

En allvetande ärkeängel måste vara domare över huruvida teoremet överensstämmer med den verkliga situationen. Eller med andra ord:

(3) Man, ska ha rationella skäl för att godta den.

Därigenom bygger man inte premiss (3):s rationella skäl (enligt ovan) på observationer från vår sida. Genom att ändra premiss (3) till: Man ska ha rationella skäl att godta trosföreställningen, så flyttar man över domslutet för vad som är rationellt från oss själva, till en allvetande ärkeängel. En invändning man kan komma med är att man kan säga att premiss (3) inte behövs då, därför att påstå att premiss (3), är samma sak som att påstå att premiss (2).

Teoremet i sig är inte avgörande för att få ett kunskapsteoretiskt svar på undersökningen av den rationella slutsatsen om teoremet. Det viktiga är att veta när ett rationellt svar följer av premisserna. Alltså inte när- premisserna är rationella. ”Ett rationellt svar”, är övergripande över hela situationen med vargen och tar med i beräkningen både vargen och hunden som entiteter (även i matematiken!). Premisserna har inte medfört ett rationellt svar i Platons teorem, för det är ju det som är hela poängen med Getties påhittade exempel. Där kommer ärkeängeln och min modifierade tredje premiss in i bilden.

I följande exempel har inte Platons samtliga ursprungliga premisser uppfyllts: Säg att det vid ett tillfälle står en hund utklädd till varg på ängen (premisserna 1 och 3 är uppfyllda) medan det inte finns en varg bakom hunden (premiss 2 är ej uppfylld), då kan vi inte dra en korrekt slutsats om att ”vargen” i själva verket är en utklädd hund, så länge vi befinner oss på tåget. Hade vi kunnat det så hade det inte varit vår trosföreställning att det står en varg på ängen, även om det hade stått en varg bakom hunden.

I vårt andra exempel från Platons ursprungliga teorem har vargen befunnit sig bakom hunden, och då har samtliga 3 premisser uppfyllts. Vid detta tillfälle kan vi inte heller dra en korrekt slutsats utifrån vår position på tåget (under överinseende av en allvetande ärkeängels domslut om vad som är en korrekt slutsats), om att det står en varg på ängen, eftersom vi inte ser den, för vi ser bara den utklädda hunden. Vi tror däremot att förutsättningarna är i sin ordning, (vilket de i själva verket är, men inte som vi tror, för vi tror att hunden är vargen på ängen), och drar därmed en slutsats som råkar vara sann, utifrån vår felaktiga trosföreställning och Platons ursprungliga premisser, (vilket jag här säger att vi har åstadkommit en accidental conclusion, som vi kan kalla det). Det krävs dessutom att den utklädda hunden liknar en varg för att vi ska kunna dra en sann (men dock inte övergripande korrekt), slutsats. Om det hade stått en vattenfontän eller en utklädd Tax framför vargen istället för en utklädd schäferhund, så hade vi aldrig dragit slutsatsen att det står en varg på ängen, utifrån att titta på fontänen eller Taxen. Slutsatsen är sann i vårt andra exempel där alla tre premisserna uppfyllts, men den är inte korrekt. För att det ska vara en korrekt slutsats krävs det att premisserna implicit tar hänsyn till alla bakomliggande fakta. (Läs och jämför med Gödels ofullständighetssats!) Återigen; teoremet i sig är inte av en avgörande betydelse. Det viktiga är att kunna avgöra när premisserna medför ett rationellt svar. Och det är där som ärkeängeln och min modifierade tredje premiss kommer till nytta, för där är det ärkeängelns insikt som är idealet, inte min insikt, och det medför ett rationellt svar på teoremet. Sen att det ursprungliga teoremet är sant är en ren slump (läs plump) och inte relevant för hur man borde ställa upp premisserna. Att dra en sann slutsats utifrån felaktiga bakomliggande fakta är något som har hänt tidigare i historien. T.ex fanns det en gammal grek som sade att jorden var rund långt innan någon annan tänkt på det, och denna slutsats grundade han på att skuggan på månen inte kunde vara en avbild av jordens form, om jorden var platt. Han trodde att månen skuggades av jorden när den i själva verket skuggas av sig själv och sin position gentemot solen sedd från vårt perspektiv. I ljuset av detta förefaller Platons ursprungliga teorem och Getties situation med vargen, som ganska absurda. Teoremet ”bevisar” nämligen mer än det kan bevisa, precis som månens skugga kan göra för den som har vissa trosföreställningar. Trosföreställningen ((1) vi tror att det finns en varg på ängen) och de rationella skälen ((3) vi har rationella skäl att godta att det finns en varg på ängen) tillsammans med ((2) Det finns en varg på ängen) kan tyckas vara vattentätt som logiskt teorem, men premiss (2) borde läsas/förstås och ställas upp så här: (vargen är falsk, men det finns en annan varg på ängen som vi inte ser), för att trosföreställningen skall överensstämma med verkligheten. Det är så vi måste anta premiss (2) tror jag. Hade vi bara sagt (2), det finns en varg på ängen. Ja, då hade det stämt, men borde man tillåta verkligheten i vår premiss att vara så simplifierad? I så fall skulle den inte vara helt sann, eller i alla fall, inte helt komplett. Det är en hel semantisk diskussion i sig självt! Titta på exemplet med den utklädda hunden som hade en varg bakom sig. Vi har rationella skäl att godta trosföreställningen att det finns en varg på ängen när vi åker förbi i tåget, enligt det ursprungliga teoremet. Vi har illusionen om hunden som varg. Men det slumpade sig att det fanns en varg på ängen. Om man bortser från premiss (2), här i formen: ”Det ska överensstämma med verkligheten”, är premiss (1) och premiss (3) enbart kosmetika? De är i alla fall logiskt dragna slutsatser utifrån vårt eget kortsynta perspektiv men ändå inkorrekt dragna konklusioner, eftersom de inte baserar sig på den faktiska situationen, men som av en händelse råkar vara sanna- ”accidental conclusions”.

Konklusion 1: Man ska ha rationella skäl för att godta trosföreställningen.

Konklusion 2: ”Accidental conclusions.”

Konklusion 3: Den utklädda hunden måste likna en varg, och inte t.ex. en Tax eller en vattenfontän, för att teoremet ska fungera.

Konklusion 4: Teoremet bevisar mer än det kan bevisa, enligt principen ”Jorden kastar sin karaktäristiska skugga på månen, och därför är jorden rund”, vilket är falskt till del.

I en lärobok som används vid lunds universitet på B-kursen, som heter ”Philosophy of LANGUAGE  a contemporary introduction” av William G Lycan från ”University of North Carolina”, kapitel 13 om ”Implicative relations”, sidan 198 står det att läsa i de första raderna: ”Sentences entail other sentences, and in that strong sense imply them. But there are several ways in which sentences or utterances also linguistically imply things they do not strictly entail.” Det beskriver kapitlets innehåll väldigt kortfattat. I alla fall, i det här kapitlet kan man läsa en intressant sak som man direkt kan koppla till, och använda på Getties problematik utan att Lycan, eller kanske snarare Grice, tycks ha haft några intentioner åt det hållet.

Där står att läsa: ”-Here as in many cases, a good way to investigate the nature of these different kinds of implications, is to ask about the penalty or sanction that ensues when an implicatum is false. When S:1 entails S:2 and S:2 is false, the penalty is that S:1 is false. When S:1 semantically presupposes S:2 and S:2 is false, then S:1 is sent ignominiously to zip. When someone utters S:1, thereby conversationally implicating S:2, and the conveyed meaning or invited inference S:2 is false, then the penalty is that, even if S:1 is true, the speaker´s utterance is misleading. If S:1 conventionally implicates S:2 and S:2 is false, then S:1 is misworded even if not false.”

Man kan implicera och översätta det här till Getties exempel med vargen, direkt så här:

”-Here as in many cases, a good way to investigate the nature of these different kinds of implications, is to ask about the penalty or sanction that ensues when an implicatum is false. When a ”wolf” on the meadow (S:1) entails a belief (S:2) and the belief (S:2) is false, the penalty is that the wolf (S:1) is false. When the wolf (S:1) (semantically) (Jag väljer här att sätta det här ordet inom parantes) presupposes a belief (S:2) and the belief (S:2) is false, then the wolf (S:1) is sent ignominiously to zip. When someone utters wolf (S:1), thereby conversationally implicating a belief (S:2), and the conveyed meaning or invited inference of the belief (S:2) is false, then the penalty is that, even if  the wolf (S:1) is true, the speaker´s utterance is misleading. If the wolf (S:1) conventionally implicates a belief (S:2) and the belief (S:2) is false, then the wolf (S:1) is misworded even if not false.”

För att översätta det här måste man ta till lite drastiska tolkningar. Bland annat måste man tolka följande mening – ”When someone utters wolf (S:1), thereby conversationally implicating a belief (S:2), and the conveyed meaning or invited inference of the belief (S:2) is false, then the penalty is that, even if the wolf (S:1) is true, the speakers utterance is misleading.” – som att yttranden alltid är missledande oavsett om de är sanna! Men direkt efter det framstår en intressant sak, nämligen – ”If the wolf (S:1) conventionally implicates a belief (S:2) and the belief (S:2) is false, then the wolf (S:1) is misworded even if not false.”

Var vi bör leta efter högkulturer i universum

Hej Pelle Höllfors!

Jag heter Roger Klang. Du kanske kommer ihåg mig som din son Anders kompis som bodde på Friaborg, eller som din elev i matematik. Jag har läst i tidningen Forskning & Framsteg, om formler för att räkna ut sannolikheten till intelligent liv i vintergatan, alternativt universum. Jag tycker inte att dem är särskilt bra, så jag undrar om du möjligen skulle vara intresserad av att räkna ut, alternativt ställa upp formler, det bästa du kan för liv (och högkulturers) existens i vintergatan. Det är möjligt att du måste uppskatta storheter för att kunna det, men du kanske har ytterligare kunskap att lägga till formlerna. Jag bifogar två vetenskapliga skrifter att konsultera och läsa om ämnet. Läs igenom dem efter att du har läst om mina idéer (om du är intresserad). Jag tror att det är lättare för dig att hitta någon som kan tänkas vara intresserad av den färdiga formeln, men jag vet av erfarenhet att det är mycket svårt att intressera tidskrifterna för egna idéer, om de ens läser dem. Jag tror och hoppas att du tycker det är kul att formulera praktiskt om sannolikheten för intelligent liv där ute. Här följer, en del, fakta jag har.

Eftersom det tar 4,5 miljarder år för liv att utvecklas till människor, så måste varje annan stjärna med ett planetsystem med intelligent liv, rimligtvis vara lika gammal. Och eftersom våran sols natur är sådan att den blir 10 % varmare för varje årmiljard, så kan intelligent liv fortgå i högst 2,5 miljard år. Alltså borde vi bara leta efter stjärnor som är mellan 4,5 och 7 miljarder år gamla. Stjärnan måste vara en gul dvärg med samma sammansättning som vår sol. Hur många procent av vintergatans stjärnor uppfyller dem kriterierna?

För att räkna ut antalet stjärnor av solens klass, gula dvärgstjärnor, som finns i vintergatan, så tar jag för säkerhets skull med mer information än du troligtvis behöver. Men det saknas en viktig faktor eller två, som hur brett bältet (se tidskriften illustrerad vetenskap) i vintergatan är, som kan hysa intelligent liv – och hur densiteten av stjärnor är där.

Vår egen sol befinner sig i vintergatans stora roterande skiva cirka 27 000 ljusår från det centrala svarta hålet. Centralområdet av galaxen har en diameter på mer än 20 000 ljusår. Mitt i centralområdet finns ett stort svart hål, med en massa på omkring 2,5 miljoner solmassor. Stjärnorna i centralområdet är cirka tio miljarder år gamla. I den stora roterande skivan hittar vi galaxens enorma spiralarmar, där det föds nya stjärnor. Med sin ålder på 4,5 miljarder år är solen bland de äldre av skivans stjärnor. Galaxens diameter är 100 000 ljusår. Det finns tvåhundra miljarder stjärnor i den. Galaxens ålder är fjorton miljarder år. Den väger tusen miljarder gånger solens vikt.

Den närmaste stjärnan, som har hela tre jätteplaneter och kretsar runt en sol nästan exakt lik vår ligger bara 41 ljusår härifrån. (Läs mer om det i illustrerad vetenskap nr 1 2003.) Man vet ännu inte om det finns en beboelig planet i det solsystemet, men det är kanske till och med troligt. Med tanke på det korta avståndet till ett solsystem med jätteplaneter och stjärnor på andra ställen som har jätteplaneter så är oddsen höga att liknande solar som jordens har jätteplaneter, kanske i varje solsystem, och därmed ökar sannolikheten till intelligent liv runt de stjärnorna. (Jätteplaneter behövs som asteroiduppfångare för att avancerat liv skall hinna uppstå på andra planeter i solsystemet.)

Nu kommer vi till planeternas betydelse. Vi behöver den rätta planeten, med den rätta storleken, med vatten, med ett magnetfält, med rätt omloppsbana och på det rätta avståndet från stjärnan. Och för att vara på den säkra sidan, så att vi inte överskattar uppskattningen av planeter med intelligent liv i universum, en planet med den rätta lutningen och den rätta månen för årstider och tidvatten.

Nu till de andra planeterna i solsystemen. Det behövs kanske hela tre jätteplaneter, som samlar upp stora asteroider.

Om allt det här ska stämma, så är möjligheterna till intelligent liv i andra solsystem i vintergatan, mer begränsad. Om man dessutom ska lägga till ekvationen: Hur många planeter med intelligent liv finns det, som befinner sig i en högkultur där radiovågor ingår, om man antar att en sådan civilisation kan vara i tusen år. Man måste komma ihåg att det tar lång tid för radiovågorna att nå jorden.

Om du inte har tillräckliga uppgifter så får du skriva till mig och tala om det du behöver veta, förutsatt att du är intresserad så klart.

M.v.h. Roger Klang, Lund

Vågsurfteorin. ”Wave Surf Theory” Almost a complete TOE (theory of everything).

Voyager 1 hade i samband med att farkosten lämnade solsystemet, färdats längre än vad man hade beräknat att den skulle göra på utsatt tid. Det var fullt mätbara värden det rörde sig om och gick inte att förklara bort, jag kan bara inte svara för hur mycket längre farkosten färdats, för jag kommer inte ihåg. Voyager har följaktligen färdats snabbare än beräknat. (Det var några år sedan jag hörde det.)

Det oförklarade faktumet fick mig att haka upp mig för ett antal år sedan, och tillsammans med den tillkomna kunskapen om att galaxerna rödförskjuts i en accelererande takt, så började jag tänka i banorna att den kosmologiska konstanten kanske inte enbart ska appliceras på universums utvidgning, utan att den är universell och är en faktor även i vårt högst begränsade solsystem. Att den är en allmän naturlag helt enkelt. Och så när jag såg UR; ”Något saknas i universum, del två”, så fick jag tillskott till en idé, inspirerad tack vare att det finns forskare som Disney som går på tvärs med begreppet ”svart materia”. Det första jag tänkte var; att det här med tankarna på en svart materia och svart energi mycket påminner om 1800-talets idéer med termen ”etern”, en ad hoc teori som känns både klumpig och ful! Så känns det för mig med mörk materia och mörk energi, precis som för en handfull andra forskare med en ”gut intuition”!

För att komma till saken så har jag redan tidigare hört om teorin med gravitoner (tyngdvågspartiklar av en något svårfångad form). Jag antar i min diskurs att tyngdvågor existerar. Min teori är att de fungerar ungefär som ringarna eller vågorna gör på vattnet när man kastar en sten i sjön (stenens nedslagsyta får symbolisera solen). Jorden och alla andra himlakroppar ”guppar” som ett fiskeflöte på dessa vågbildande partiklar, som går rakt igenom solid materia men ändå påverkar den, enligt min teori. Jag har därför svårt att föreställa mig hur man ska detektera gravitonerna, förutom då genom deras vågringbildning runt solen med deras knuff och drag- tyngdkraftseffekt, för att uttrycka mig okonventionellt och hemsnickrat, vilket jag måste göra här. (Jag kan inte bevisa det där matematiskt eller någonting, men så måste det vara om min teori är riktig, följ med;) Men jorden och alla andra planeter, som bildades här för 5 miljarder år sedan, ”surfar” också en aning på gravitonernas ”impact wave”, eftersom ända sedan solsystemets början, gaserna gyttrade ihop sig och formade en spiral som blev vårt solsystem…

Låt mig här göra ett kort hopp från en sak till en annan, för att förklara den sista meningen: Jag vet att när jag spelar över mina vhs-filmer till dvd, och jag prickar av de nu dvd-inspelade filmerna i mitt vhs-filmregister, så gyttrar punkterna jag sätter framför filmerna i filmregistret ihop sig. Det vill säga, när jag väl har spelat in två filmer eller fler av en sida av mitt register, så är chansen mycket större att nästa film hamnar strax under eller över några av dessa punkter (alltså intill varandra), ända tills jag har flera rader av sammanhängande punkter med återkommande avbrott. Det är precis samma syndrom som att i en klass av 26 (ungefär), så är sannolikheten större att två slumpmässiga elever fyller år på samma dag, än att två elever inte gör det. Eller att de flesta lottovinster har två eller flera serier av siffror i sig. Det låter alltså lite konstigt i mina öron att slumpen inte har något minne, eftersom chanserna ökar för att på alla mina tretton sidors filmregister, även vid ett ganska litet antal punkter, två eller flera punkter hamnar direkt över eller under varandra. Man kan därför använda sig av spelsystem på Lotto, vilket tycks omöjligt om slumpen inte har något minne. Men jag förstår att den inte har det, jag förstår bara inte varför när det är som jag säger. Den som däremot spelar ett system där inga två tal hänger ihop, har lägre sannolikhet att pricka rätt, eftersom vecka ut och vecka in de flesta vinstrader har två eller flera serier av på varandra följande siffror. Men det kan ju hänga samman med att de möjliga varianterna av spelsystem (på en lottokupong), där varje kryss föregås och efterföljs av en tom ruta, är betydligt färre än de spelsystem där två eller flera kryss kan hänga samman. Det förklarar ändå inte varför punkterna (kryssen) i mitt filmregister klumpar ihop sig till serier, och så vitt jag kan förstå så är exemplen inte helt likvärdiga, med tanke på att mindre serier (eller par) skapas relativt tidigt i mitt register på en bra bit över tusen filmer. Men alldeles oavsett om siffrornas sammangyttrande är helt slumpmässiga eller inte, så är sammangyttrandet ett faktum, även i min teori! Det är bland annat det vi ska titta på som en del av min teori. Nedan.

…Tillbaka till min teori: Så är det också med ett planetsystems formatering, eller rent av med galaxernas formatering! Enligt de matematiska lagar, som jag precis ”förklarade” i blått ovan, så bildas på vissa platser i det roterande blivande solsystemet, ett gytter av gaspartiklar som i sin tur klumpar ihop sig till materia, indirekt till planeterna. Längre och kortare ”kedjor” (med återkommande avbrott) av gasmolekyler bildar därför solsystemets eller spiralgalaxens karakteristiska spiralarm (om än osynlig i ett moget solsystem) som möjliggör planetbildning, och därför så blir också spiralens yttre delar snabbare i sin omloppsbana runt centret i förhållande till solens rotationshastighet i dess yttersta hölje, trots att det fortfarande kraftigt släpar efter jämfört med om armarna hade varit pinnar som stod rakt ut från solen. (Snurra en snurrfåtölj som du sitter i med armarna ihop, och sträck sedan ut dem och jämför rotationshastigheten.) Där av galaxens spiralform, i alla fall enligt min beskrivning! Ifall ovanstående matematiska filosofidiskurs i blått inte gällde, så skulle ingen stjärna ha planeter i omloppsbana runt sig, allt skulle vara en punkt utan utsträckning, kanske samma slags punkt som (senare) utvecklades till vårt universum genom big bang.

Enligt min teori så är solsystemet ett slutet system, där förlusten av massa, typ Voyager och dess färd ut från solsystemet, påverkar hela solsystemet. Detta när centret av galaxen, eller solsystemet är roterande förstås (i fall stjärnan inte roterar kan jag inte heller tänka mig något planetsystem runt den, enligt strax ovanstående styckens förklaring, eftersom all materia då skulle dra sig mot mitten). Varför det roterar har jag inget svar på just nu. Roterar även universum, precis som galaxer stjärnor och planeter då? Jag tror det, varför skulle det inte när allt annat!? Jag tror faktiskt att man genom att anta det, kan hitta svaret på hur universum kom till, från en punkt utan utsträckning, till rumtiden. Men jag har som sagt ingen fullständig TOE, Theory Of Everything, än! Så det blir bara ett antagande, med visst stöd från min teori, att universum är roterarande, men inget svar på varför det roterar. Det sistnämnda hör alltså till den filosofiska disciplinen och besvaras inte i min essä!

För att gå vidare och komma till pudelns kärna: Jag antar dogmatiskt att Voyager´s extra skjuts ut i rymden också kan appliceras på galaxernas accellererande flykt ut i universum. Hur går då det till om tyngdvågorna liknar havsvågor, på vilka materien bara guppar upp och ner (fram och tillbaka, eller ut från solen och in mot solen)? Den gemensamma faktorn mellan Voyager och Universum är att båda, i eskalerande takt, accelererar ut från tyngdcentrum (som antingen är en stjärna eller ett gigantiskt och hett gasmoln)!

När materia tillförts rörelseenergi nog för att lämna solsystemet, som Voyager 1, så surfar farkosten på ”frontvallen” (the impact wave) i varje tyngdvåg på vägen ut. Den surfar en aning längre tid på de utåtriktade vågorna (frontvallen), än den hamnar i bakvattnet, precis som en motordriven båt som färdas genom sjön med vågorna! Det är den tiden som är avgörande för det extra energitillskottet, som får farkosten att accellerera, och som samtidigt solen förlorar i massa (läs; solsystemet förlorar i massa!). [Hela solsystemet är just ett system, där planeternas massa och omloppsbana i någon mån står i relation till solens rotationshastighet, enligt min teori.] Jag antar att galaxerna surfar likadant på gravitationsvågorna från restgasmolnet där Big Bang tog plats i centrum av universum, och att det är därför som universum utvidgas snabbare och snabbare, men med en med tiden avtagande hastighetsökning (som bekant). Den minskande ökningen av hastigheten i universums utvidgning kan förklaras med att vågorna blir alltmer svaga, platta eller uttunnade ju längre ut från tyngdcentrum de kommer.

Core Curriculum:

Vi behöver kanske inte ens modifiera Einsteins korta lag om energi och massa kontra ljushastigheten: Om inte ”baksuget” i vågen fanns, så skulle jorden få en skjuts utåt vid första ankommande surfvåg och försvinna. Om inte ”frontsurfet” fanns i vågen så skulle jorden dra sig inåt solen i sin allt snävare bana runt den. Och det är just det som materietillskottet till ett svart hål gör! Det utgår inga, eller få, gravitoner från hålet (eller snarare – få gravitoner från utanför händelsehorisonten), det som existerar är endast ett dammsugande bakvatten, vilket färdas inåt mot det svarta hålet. Läs (***)! På den motsatta skalan har vi supernovan, som inte har något bakvatten. Det är därför som jag antar att det krävs hetta och/eller rörelseenergi, typ en planets rotation, för att omvandla lägesenergi till gravitationssurfvågor! Svarta håls gravitation skiljer sig alltså från en stjärnas gravitation. Och det är kärnan i min teori som förklarar hur universums galaxer kan hålla ihop, och samtidigt avlägsna sig från big bangs restcentrum i en accelererande hastighet genom att surfa på gravitationsvågorna.

(***)Utvalda relevanta delar ur ”svart hål”, på Wikipedia…Tiden för ett objekt inom ett svart håls gravitationsfält kommer att saktas ned, så kallad tidsdilatation. Fenomenet har experimentellt bekräftats (Scout-raket-experimentet 1976). I ett svart håls närhet ökar tidsdilatationen starkt. För en utomstående observatör verkar objektets resa in mot händelsehorisonten ta oändligt lång tid, och när objektet närmar sig händelsehorisonten kommer det ljus som lämnar objektet att allt starkare rödskiftas. För den utomstående förefaller objektet falla allt saktare och aldrig nå fram till händelsehorisonten (det tar oändlig tid för objektet att nå händelsehorisonten). Inifrån objektet självt tar det ändlig tid att korsa händelsehorisonten och komma in i singulariteten[...]

Föreställ dig en astronaut som faller med fötterna före in mot ett enkelt (icke-roterande) svart hål av Schwarzschild-typ. Ju närmare astronauten kommer händelsehorisonten, desto längre tid tar det för fotonerna han utstrålar att slita sig från det svarta hålets gravitationsbrunn. En avlägsen observatör skulle se astronautens fall saktas av när denne närmar sig händelsehorisonten, och det skulle i teorin förefalla som om astronauten aldrig riktigt når händelsehorisonten. I verkligheten, eftersom astronauten utsänder ett ändligt antal fotoner innan han når horisonten, skulle dock den sista fotonen från astronauten nå observatören inom något ögonblick och sedan skulle astronauten vara borta.

Från sin egen betraktelsepunkt skulle däremot astronauten nå händelsehorisonten och singulariteten, och inom ändlig tid. När astronauten väl nått händelsehorisonten kan han inte ses från det utanförliggande universum. I fallet skulle han kunna se sina fötter, och därefter sina knän, bli allt mer röd-skiftade, tills de slutligen blir omöjliga att se[...]

Teoretiskt sett är händelsehorisonten hos ett icke-roterande svart hål en sfärisk yta, och dess singularitet är (informellt uttryckt) en punkt. Om det svarta hålet roterar, vilket är ett troligt arv från ursprungsstjärnans rotation före kollapsen, kommer rumtiden kring det svarta hålets händelsehorisont att dras ihop genom en effekt som kallas frame-dragging. Detta roterande område runt händelsehorisonten kallas en ergosfär och har en ellipsoidisk form. Eftersom ergosfären ligger utanför händelsehorisonten, kan partiklar existera inuti den utan att oundvikligen dras in innanför händelsehorisonten. Däremot, eftersom rumtiden själv rör sig inom ergosfären, kan inga partiklar där inta någon statisk position. Objekt eller partiklar som snuddar vid ergosfären kan under vissa omständigheter slungas ut ur den med oerhörd kraft, och på så sätt dra ut energi ur det svarta hålet – därav namnet ergosfär (”arbetande sfär”) eftersom den kan utföra arbete.

Att svarta hål roterar med hög hastighet vet man redan, men astronomer har nu undersökt hur snabbt ett svart hål i Vintergatan roterar. Resultatet av studien visade att det svarta hålet snurrade runt sig själv med ungefär ljusets hastighet, och att rymden runt hålet följer med[…]

Den mest avslöjande manifestationen av ett svart hål tros komma från materia på väg att slukas av det svarta hålet, vilken samlas i en virvel liknande vatten vid ett avlopp, en ackretionsskiva med extremt hög temperatur och rotationsfart. Friktionen mellan materien i denna skiva alstrar så mycket energi att stora mängder strålning i infrarött och röntgen utsänds. Värmeutvecklingen är mycket effektiv och kan omvandla upp till 50% av en partikels massa till strålning, jämfört med fusion som endast omvandlar några få procent. Ett annat iakttagbart fenomen är tunna strålar av materia som med relativistisk fart kastas ut längs med diskens centrumaxel… Citat Wikipedia

Från Wikipedia kan man alltså dra slutsatsen att aktiva svarta hål, eller dess ”arbetande ackretionsskiva”, sänder ut tyngdvågspartiklar mot omgivningen, som måste vara påfallande starka på grund av den effekt och massa Ackretionsskivan har. Plasman måste dock vara ett kortlivat fenomen jämfört med det mesta i universum, om den förbrukar energi i den omfattningen (50 % av materian förvandlas till strålning). När ackretionsskivan är bortstrålad och uppslukad så utgår inte längre några gravitoner från händelsehorisonten. Då blir det svarta hålet återigen ett enda stort ”bakvatten”.

Detta förklarar måhända varför det idag (före min teoris eventuella genomslag), verkar för forskarna som om galaxerna är för lätta för att hållas ihop av den beräknade tyngdkraften från de svarta hålen i centrum. Deras matematiska beräkningar bygger på felaktiga premisser. Tyngdvågsförespråkarna utgår nämligen helt vagt idag ifrån att samma tyngdvågor som en sol genererar, också genereras av ett svart hål. Med min teori tas denna faktor bort. Det svarta hålet har ett extra sug genom avsaknaden av impact waves, vilket möjliggör (förklarar) bildandet av supermassiva svarta hål. Forskarna har samtidigt svårt att förklara varför universum expanderar i accelererande takt. Med min teori förklaras även detta. (Den förklarar dock inte var den energi som orsakade big bang, togs ifrån.) Vi har helt plötsligt den saknade teori som inbegriper äkta variabel gravitation, och som kan förklara ovanstående, som forskare sökt efter. Samtidigt är lösningen elegant. Den motsäger heller inte direkt Einsteins relativitetsteori, förhoppningsvis.

Jag menar att Jordens omloppsbana runt solen följaktligen inte har en helt jämn ellipsgång. Den ser mer ut som en blommas vågiga yttre konturer runt blombladen om vi ska ta en inte så distinkt liknelse. En från solsystemet utomstående betraktare uppfattar, liksom enligt Einsteins lagar i exemplet ovan med det svarta hålet, att en människa på jorden rör sig långsammare när han och jorden befinner sig närmare solen, under baksuget. Skillnaderna är förstås högst marginella! Omvänt gäller att när jorden befinner sig på frontvågen, så rör sig människan (och jorden) marginellt snabbare, sett av en från solsystemet utomstående betraktare (men vi på jorden uppfattar det inte så, när vi mäter tiden här). Om det sen betyder att en person som ställer sig på en tillräckligt precis badrumsvåg, ”upptäcker” att han kan väga mer eller mindre, beroende på om han och jorden befinner sig på frontvågen respektive bakvattnet, kan jag inte säga. Men man kan tycka det, i alla fall. Men dilemmat som uppstår, ifall så inte är fallet, skiljer sig inte i svårighetsgrad från det i kvantfysikers kretsar berömda problemet, av Schrödinger, med ”katten i lådan”. (Lever katten, eller är katten död? Det beror på om man observerar den eller inte.) Helt omöjligt för det sunda förnuftet att förstå! Så om badrumsvågens vågräta skalfjäder i detta fall inte påverkas av solens relativa tyngdpåverkan i badrumsvågens och mitt solsystem, utan visar konstant vikt, så är det en nöt vars förklaring får anstå precis som den kvantfysikaliska frågan hur katten i lådan i det kända exemplet, både måste leva och vara död. Man dömer inte ut kvantfysiken som fallerande, bara för att man inte har hittat något svar på frågan hur katten kan vara både levande och död, det finns alldeles för många goda skäl till det! Detta trots det faktum att konklusionen av katten i lådan dilemmat är en motsägelse för kvantmekaniken, så till den grad att man kanske kan säga att kvantmekaniken är falsifierad. Det är klart att; ifall det finns en lösning på problemet med katten, som kanske inte kan förstås idag eller om hundra år, men likväl finns där, så är Kvantmekaniken inte falsifierad. Men hur ska vi veta det? Är det inte på tiden att någon försöker utföra ett experiment på det teoretiska problemet med den både döda och levande katten i lådan? Du sade ju själv i svaret på mitt första brev till dig (ett brev på en enda sida) som handlade om kattproblemet, att det är möjligt att bygga en sådan högteknologisk låda, Krister! Men du kanske menade att det är möjligt i teorin enbart? I så fall vet du inte om det är möjligt alls får du väl erkänna!? Om du säger att det är skillnad på kattdilemmat (kvantmekanikens motsägelser) och badrumsvågsdilemmat (en relativ tyngdlags motsägelse), så får du allt motivera svaret! För en elektronisk våg kan man kanske förklara varför avvikelser inte uppträder (om det nu är så). Min vågsurfteori är alldeles för bra för att tillåtas att falsifieras av ett enda svåravgjort experiment som detta. Observera att badrumsskalvågen med en fjäder, är det enda som kan begäras få anstå, allt annat som kan falsifiera min teori på otaliga andra sätt är valitt!

Jag antar att också jordens heta inre, och jordens magnetism, kan förklaras med hjälp av min teori, genom att gravitationsvågorna har en fram- och en baksida (surfvåg och bakvatten). Hur det ligger till exakt med det vet jag inte idag. Men vi vet att eftersom jordens axel är skev i förhållande till omloppsbanan runt solen, så kan jordens magnetiska nord- och sydpolsaxel variera, och till och med, byta poler. Jag antar att detta fenomen är extremt komplicerat, men relaterat till gravitationsvågorna från solen respektive från den axellutande jorden. Att jorden lutar i förhållande till sin omloppsbana runt solen, kan förklara varför Tellus inre fortfarande är het, när inte Mars inre är det. (Mars är en planet vars axel inte lutar i förhållande till solen.) Magnetismen på (en del av) planeterna respektive magnetismen på solen, kan följaktligen vara relaterat till att jordens inre rör sig på grund utav gravitationsvågorna solen utstöter, när de möter den på sniskan ställda jordens gravitationsvågor. Frontvågorna måste därför vara ganska kraftiga vågor fast inte så hårdslående mot just själva jordytan, men som ”knådar” jordens inre obarmhärtigt! Jordens heta magma uppstår i den processen, och solen är generatorn genom sina tyngdvågor. Idag förklarar man jordens magma med att det pågår en kärnprocess i jordens inre (eftersom jorden är relativt massiv), på exakt samma sätt som i en sol. Men inte är väl lava radioaktivt, eller? Inte heller är mars eller månens inre ”levande”!

Den totala vågteorin säger att universums centrum eller där big bang startade, fylls av en enormt stor och het materia, förmodligen i form av ett gasmoln, för att galaxerna ska kunna surfa på tyngdvågorna från det. Kanske är de centrala heta delarna av universum, så stort som en miljard ljusår i diameter?

Tyngdkraften är inte konstant från en sol, i förhållande till Einsteins idéer om rörliga och accelererande kroppar, omm gravitationsvågor, och därmed den kosmologiska konstanten, existerar. För att ekvationen ska gå ihop måste det till att mer än massan, (nämligen att hetta är det som expanderar solsystemet) genererar gravitationsvågorna, så att dessa tillförs energi så att Voyager kan surfa på dessa vågor från solen, (samt galaxerna kan surfa på big bangs restgasmoln). Men vågorna blir uttunnade och svagare ju längre ut från centrum de färdas, där av den uppmätta minskningen av den ”kosmologiska” konstanten allteftersom farkosten (samt galaxerna) lämnar solsystemet (alt. big bangs efterdyningar). ”Jorden rör sig långsamt ut ur sin bana runt solen, eftersom jordens hastighet i sin bana runt solen är en aning större än solens rotationshastighet vid ytan. Jorden går alltså en bit extra i sin bana runt solen i jämförelse med solens ytas rotationshastighet, även fast jorden släpar efter kraftigt i en osynlig spiralarm, eftersom Tellus befinner sig 8 ljusminuter ifrån solens yta, som förklarat i den blå texten ovan. Det gör att den utåtriktade kraften hos jorden surfar en aning på gravitationsvågorna, och kan därmed förflytta sig utåt en bit för varje år.” -Omskrivning av eget citat. Samtidigt vet jag att även månen rör sig utåt från jorden sett. Detta kan bero på att månens bildande är resultatet av att en himlakropp krockade med jorden (och kantrade jorden), och att månen därför surfar en aning på jordens gravitationsvågor (på ”surfvågen”). Det är naturligtvis en aning ad hoc, men inte desto mindre trovärdigt, med tanke på att en sådan krock förklarar jordens lutande axel. Men det finns också en annan möjlighet man ska komma ihåg i sammanhanget, och det är att en yta i storleksordningen som min kropp, på solens yta genererar mindre värme, än den värme min kropp genererar på jorden (min kropp är ett 200 watts element har jag hört)! Jorden (egentligen solen) skulle alltså kunna generera de surfvågor som krävs för att månen ska flytta sig utåt, alltså p.g.av jordens värmelagrande atmosfär. Följande inom parantes är en meningslös diskussion, som bara är till för att belysa den påstådda effekten av tyngdvågorna från solens materias plötsliga försvinnande, vilket naturligtvis strider mot naturlagarna, men det har diskuterats förut: [Man kan tänka sig att de idag existerande planetbanorna runt en sol skulle bestå (rent teoretiskt) även utan tyngdvågorna från solen (men dessa skulle i så fall bara kunna bestå till den tid då den solen blir ett svart hål, om den nu blir det, sedan skulle planeterna röra sig i cirklar inåt den före detta solen). Solen skulle, utan genererande tyngdsurfvågor, i så fall inte påverka banorna i utåtgående riktning. Däremot skulle planeterna så småningom dra sig inåt mot solen på samma sätt som materia dras in i svarta hål. Det finns naturligtvis också tanken på att planeterna skulle lämna sina omloppsbanor runt solen ifall tyngdvågorna plötsligt upphörde att existera, varav jorden skulle lämna sin omloppsbana efter 8 minuter (8 min. = detsamma som den tid ljuset från solen tar på sig för att nå jorden)]

En annan sak jag vill säga är att solen ”sliter sig” från planetsystemet i sin rotation, och roterar snabbare och snabbare runt sin egen axel ju mer energi den förlorar (ju mindre diameter den får). Och ju mer ökande energi den gör av med vid en given tidpunkt, desto mer vidgas solsystemet. [Därför att solen ger ifrån sig energi och därmed får en minskande diameter, framstår det som att solfläckarna rör sig snabbare runt solens yta idag (att solen roterar snabbare runt sin egen axel), jämfört med för fem miljarder år sedan.] Den dag solen sväller upp, innan den förvandlas till en vit dvärg i en sista dödsryckning, så kommer den att tillfälligt avge ökande energi, och då kommer hela solsystemet att utvidgas kraftigt (förutsatt att det existerar gravitationsvågor som jag beskriver dem), vilket solsystemet kommer att fortsätta göra tills den förvandlas till en vit dvärg (fast även en vit dvärg ger ifrån sig energi, bara inte i lika stor grad), likt en kontorsstol som snurrar med mig på den när jag drar in armarna. Jorden kommer alltså inte att slukas av solens utvidgning, innan den krymper ihop till en vit dvärg, som man brukar påstå. I alla fall om man får tro mig, eftersom frontsurfvågen tillfälligt kommer att sakna baksug då solen accelererar sin energiförbrukning och därmed skjuter planeterna ur sina ursprungliga banor. När solen förvandlas till en vit dvärg så kommer möjligtvis även planeternas nya omloppsbanas diameter krympa relativt snabbt, eftersom det finns en konstant som är avgörande för när en kropp närmar sig eller fjärmar sig från solen med i ekvationen, enligt mina teorier om variabel gravitation. Eller så krymper de nya planetbanorna långsamt, men då borde också (i bägge fallen) åtminstone de näraliggande centrala till big bangs gasmoln, galaxerna av universum krympa när dess roterande (antar vi i exemplet här) centrum svalnat genom uttunning, omm universum är roterande och har samma inbördes relation som ett planetsystem? Den vita dvärgen ökar i alla fall sin rotationshastighet, som en följd av förtätningen av den, samtidigt som solsystemet vidgats i föregående fas. Det kan vara så att den kosmologiska konstanten är så välavvägd i universum att den exakt balanserade den utåtriktade kraften vid big bang, med den attraherande tyngdkraften från restgasmolnets partiklar, så att gasmolnet i centrum varken förtätas eller förtunnas nämnvärt under universums levnadstid. Räkna på det du, jag vet inte med säkerhet än och jag kan för lite matematik! Det skulle i så fall vara ännu en välavvägd faktor i universum, som gör Guds existens än mer sannolik.

Jorden rör sig alltså lite utåt vid varje surfvåg, och sugs mot solen i en lite mindre omfattning vid varje bakvatten, eftersom planeten har en liten energidrivkraft utåt, annars skulle jorden bara guppa på de små ringarna, och fara runt solen i en ”konsekvent” något litet elliptisk bana. (Det är som bekant inte det faktum att jorden befinner sig något lite närmare solen ena halvåret, som orsakar sommarmånadernas sköna värme, det är jordens axellutning som är mer eller mindre statisk i förhållande till jordens omloppsbana, vilket medför att vinkeln där Sverige befinner sig på dagen mot solen, varierar i förhållande till vilken sida av solen vi befinner oss på. Jag tror inte att du är medveten om det här (efter att jag har läst hela din hemsida), Krister! Och det är ett naturligt felslut du har gjort, då de flesta avbildningar av solsystemet ger en övertydlig bild av planeternas elliptiska omloppsbanor.) Den extra tid planeten (jorden) spenderar på surfvågen är kritisk här, som jag sagt tidigare! Solens tyngdkraftsfält ”förlorar” långsamt massan och tunnas ut i samband med denna surf på ”tidvattenvågarna”, och solen ”sliter sig” i sin rotation och roterar allt snabbare som följd av det. Den totala energin i solsystemet är konstant (om man bortser från ljuset/värmen solen genererar och som försvinner ut i universum), tills man kan säga att Voyager lämnat solsystemet (om vi talar om den specifikt här)! Då har solens tyngdkraftsfält gradvis förlorat (tunnat ut) mätbart (c:a 900 kilo) i massa i ett slutet system, och därmed energi i motsvarande grad. Om vi talar om Voyager specifikt, så medför farkostens gradvisa lämnande av solsystemet, att planetbanorna utvidgar sig med motsvarande grad i sin färd runt solen, som den energi Voyager innehar när den lämnar systemet, eftersom solens tyngdkraftsfält gradvis förminskats i takt med Voyagers flykt (förklarat för att göra det enkelt för sig). Samtidigt sliter sig solen ytterligare lite i sin rotation och roterar något snabbare än förut runt sin egen axel.

Den kosmologiska konstanten är verkligen universell, för den existerar även i varje solsystem, och i alla galaxer, i hela universum i formen av en naturlag, enligt min teori. När en stjärna avgett massa under en längre tid i form av solstrålning/värme, så minskar (det är möjligt den ökar, under det att stjärnans bränntid förkortas, men vi bortser från det nu) den energi som lämnar solsystemet i formen av gravitationsvågor (den överskjutande energin, bestämd av den kosmologiska konstanten, som planeterna surfar på), och det blir svårare för en farkost som Voyager att lämna systemet med raketkraft genom att surfa på de surfbildande tyngdvågor som stjärnans värme producerar, eftersom de är svagare i förhållande till för en miljard år sedan. Därför tycks det som att man måste tillföra mer energi till en Voyager. Å andra sidan så har planeterna (och därmed en eventuell Voyager-farkosts startposition på jorden) förflyttat sig utåt från solen, i takt med att materien från solen tidigare avgåtts i formen av tyngdvågor, eller värme om man hellre vill det, eftersom planeterna surfat utåt i sina banor på dessa tyngdvågor under en lång tid. Och på grund av den minskade gravitationspåverkan från solen skulle det inte krävas mycket mer extra energi för att skicka ut Voyager i universum. Men framöver, när solen förvandlats till en vit dvärg, så blir frontvågorna svagare, och baksuget starkare även om en vit dvärg inte är ett svart hål (det finns ju en konstant med i ekvationen). Därmed sliter sig inte planetbanorna ännu längre ut från solsystemet med tiden genom att surfa på frontvågorna, utan kanske till och med rör sig i banor inåt ”dvärgen” från startpositionen de hade, just innan solen dog genom att svälla upp och sedermera dra sig inåt. Om solen hade förvandlats till ett svart hål, så hade baksuget definitivt gjort så att planeterna dragit sig inåt centrumet totalt, genom en allt snävare bana runt det svarta hålet. Tyngdkraften är relativ! Men, som jag nämnde; det finns en konstant med i ekvationen med den vita dvärgen, som avgör vid vilken yttemperatur på solen en satellit närmar sig den, eller fjärmar sig från den. Om detta är den egentliga kosmologiska konstanten lämnar jag egentligen till dig, Krister, att avgöra! Jag tror det i alla fall, men jag önskar jag var mer insatt i den kosmologiska konstantens matematiska innebörd.

Hur förklarar man då att satelliter i omloppsbana med tiden drar sig inåt jorden? På det vill jag ställa en motfråga; Hur förklarar man att planeter i omloppsbana inte drar sig inåt solen, utan utåt från solen? Och vad händer om man förskjuter en satellits altitud uppåt? Försvinner den inte ut i solsystemet då? En sak som jag vill förtydliga är att Voyager färdats i en mycket mer vinkelrät bana ut från solen, medans planeterna befinner sig i närmast en låst omloppsbana med låg utåtriktad hastighet, därför har surfvågorna påverkat Voyagers resa ut ur solsystemet så mycket mer.

Stephen Hawking vädrade vid ett tillfälle sin syn på filosofidisciplinen. Han tyckte att filosoferna i vår tid hade svårt att hänga med i forskningen. Därför följer jag upp med några relaterade filosofiska tankar om universum, här nedan:

Varför blir massa rörelseenergi när den är het, eller hur kan hetta orsaka rörelseenergi hos massa? Hur ser formeln ut, och i vilken ände ska vi börja i – massa, rörelseenergi eller hetta (vilket kom först, hönan eller ägget)? Det är viktiga filosofiska frågor för den som vill komma fram till en Theory Of Everything. Andra kanske ickerelaterade frågor, som jag har om universum, har att göra med den andra änden av universum – periferin. Vad utvidgar universum, de framfarande galaxerna, eller galaxernas ljus? Är det galaxerna så undrar man vad som händer med ljuset när det når universums periferi. Vänder det åter i en vid båge, och är det därför som vi uppfattar universum som oändligt, då vi ser en slags spegelbild av ljuset från universums alla samlade galaxer? Eller disintegreras ljuset?

Teorin med den ”guppande” materian är relaterad till det kända axiomet att en fritt svävande astronaut inte kan sparka och slå sig till den minsta förflyttning utöver den rörelseenergi som redan existerar för astronauten. I varje rörelse skapar astronauten en motrörelse, och det totala energitillskottet blir noll. endast värme och hastighet i form av en riktad verkan kan få Voyager, eller en astronaut, att lämna sin bana runt solen (i praktiken). Måhända så kan man verkligen tala om att en kropp lämnar tyngdvågsfältet, typ Voyager i sin färd ut i universum? Voyager kan komma att tillföra något annat solsystem energi, så den universella energin går inte förlorad!

Ibland har man hört sägas att vi människor, vår jord och vårt solsystem, inte befinner sig på någon särskild plats i vårt universum. Då kan de inte räkna med att universum och tiden har en början, som manifesterade sig i ”big bang”! Men jag tror att de menar att – i vilken riktning vi än tittar ut till universum så tenderar den till att se likadan ut, lika många galaxer, lika tätt liggande i vilken riktning vi än tittar. I boken ”Summa 6 storheter” författad av den kände astrofysikern sir Martin Rees, lägger han (eller snarare inflationsteoretikerna), fram teorin att universum utvidgades med inflation till en fantastisk utvidgning, som innebär att ljuset från kanten av universum skulle behöva så många år för att nå oss, att vi skulle behöva skriva detta tal med miljoner nollor efter. Jag hävdar att detta är absurt! Även ett tal så stort som tusen miljarder ljusår skulle vara osannolikt, det skulle innebära att vårt solsystems lokalisering i förhållande till där big bang startade (där bakgrundsstrålningen kommer ifrån) skulle vara osannolika en procents chans att befinna sig där det befinner sig, 10 miljarder ljusår ifrån big bang – trots att big bang i det här exemplet skulle vara 1000 miljarder ljusår i utsträckning. Jag tror att vårt universums utsträckning kan vara högst 100 miljarder ljusår, d.v.s. vår galax har en chans på tio att befinna sig där det befinner sig i förhållande till Big bangs utgångspunkt. Tio procents sannolikhet gör sannolikheten många gånger högre att vi befinner oss på ruta ett av tio. Det kan förstås också vara så att anledningen till att vi finns här på ruta ett, av ett oändligt antal miljarder ställen ifrån big bang, är att liv bara kan utvecklas i den första fantasiljonpromillen av universums utgångspunkt, och att vi helt sonika lever här och ingen annanstans och att varelser därför bara kan se ut till universum enbart från vår position i universum. Men det är osannolikt, så vitt jag förstår!

Om man kan detektera bakgrundsstrålningen så borde inflationsteorin ändå vara ackurat. Varför? Jo, om universum har utvidgats med ändlig fart, säg 20 000 kilometer i sekunden, så måste ljuset och strålningen från big bang ha sprungit förbi jorden, eftersom det färdas i 300 000 kilometer i sekunden, och då skulle vi inte ens kunna se efterdyningarna av big bang idag. Men om inflationsteorin är sann, så måste vår jord ha bildats efter att materien färdats i överljusfart miljarder ljusår från centrum av universum. Eftersom vi idag kan detektera bakgrundsstrålningen, så har strålningen (förmodat) nyligen kommit ifatt oss från big bangs senare del, efter att vår materia har saktat in, och kanske kan vi då räkna ut var i universum vi befinner oss, och följaktligen kan vi kanske räkna ut universums storlek. I vilket fall så skulle universum inte vara riktigt så gammalt (med vår tidsräkning av ljushastighet), som man hävdar idag. Det kan också vara så att vi kan detektera bakgrundsstrålningen idag därför att den härstammar från ett mycket massivt och hett gasmoln som är en – för tretton miljarder ljusår sedan i alla fall – existerande rest av big bang.

Alltså; antingen är inflationsteorin korrekt. Eller så är universums centrum upp till 1 miljard ljusår i diameter (gissningsvis), och fortfarande het, och vi surfar på surfvågorna från Big Bang. Eller så är det både och.

Heliopaus

Komplexiteten av mätdata för Voyagers färd är så stor att bara NASA kan räkna ut hur stor dess avvikelse är, (se http://en.wikipedia.org/wiki/Voyager_1 ).

OBS, teori under konstruktion!!!

Ytterligare ett brev till Krister Renard

Jag har nu läst allt du har skrivit om vetenskap och tro, samt skapelse – - evolution. Jag trodde att jag resonerade unikt, men jag läste hela tiden i den ena artikeln efter den andra om dina idéer, som överensstämde exakt med många av mina argument (en del av dina argument har jag aldrig tänkt på). Jag förstod inte varför andra inte kunde inse, förut! Vi två kan vara två av de absolut toppsmartaste människorna på jorden, fullt i klass med Einstein! Jag tror att du har en högre IQ än mig, och en lika förnämlig analytisk förmåga, eller ”rumstänkande”, som jag har¤¤¤! Observera, det är bara en slutledning (nu vill jag inte överemfasera min ”slutledning”, men jag har ingen egen familj, det enda jag har är min analytiska förmåga [jag har också schizofreni sen 1990 vilket har förändrat mitt sätt att tänka, jag hade högre IQ-nivå förut, men mina idéer kom inte förrän jag blev sjuk vid 25 års ålder]). Jag tycks dessutom ha dyskalkyli. Göran Persson kallade vårt sätt att resonera för att ha ”tänkandet”, och syftade på att stora ledare också innehar den här förmågan! (Jag vågar påstå att högtstående tänkande utlöser samma typ av endorfiner i människokroppen som makt gör!)

¤¤¤Sådana psykoser som man får av schizofreni reducerar IQ-nivån.

Du kanske undrar vad jag menar med rumstänkande eller analytisk förmåga, om jag inte menar IQ? När jag mönstrade i början av 80-talet så hade de inga IQ-test i försvaret av den traditionella typen, som t.ex. Mensa har i sina inträdesprov, typ Stanford-Binetskalan! Istället fokuserade försvaret på spatial tankeförmåga i sina tester. (Jag kommer särskilt ihåg ”kartongvikningstestet”, som bestod av bilder på långa och krokiga rader med vikbara sidor, som man skulle vika till vad som liknade den rubik´s kub-liknande ”ormen”, med alla sina möjliga figurer, fast den bestod av bilder på fyrkantiga leder om jag minns rätt.) På den tiden hade de ingen dator som kunde skapa intelligenstester som även kunde mäta extrema begåvningar. De skarpaste hjärnorna inom försvaret konstruerade proven. Jag klarade mig mycket bra i dessa tester, min mönstringsförrättare sade att; ”du är smart som en räka!” Tyvärr frågade jag aldrig vilket resultat jag fick, men jag kommer ihåg att jag tyckte att de spatiala testerna var mycket enkla, även de mer invecklade varianterna. Ja, ja..,Skryt, skryt, skryt, men jag har gått igenom halva livet och bara presterat medelmåttigt! Så värst mycket skryt kan det därför inte bli fråga om. Mitt dilemma har genom hela livet varit; är jag smart eller är jag dum!? I vissa situationer har jag känt mig smart, och i andra har jag känt mig dum. När jag gjorde Mensas begåvningstest för några år sedan fick jag resultatet 98 i IQ! Det stämde inte med mina ibland avancerade teorier, om vilka du bara känner till en liten del av. Einstein sägs ha haft 160 i IQ, men hans spatiala tankeförmåga var fruktansvärd!

Jag tycker att du är lite elak mot de svenska intellektuella! Jag tycker synd om dem, själv! De saknar mod och manlighet, och det är det som är huvudanledningen till att de kryper ihop i den politiska korrekthetens rampljus och babblar rappakalja, tror jag! Jag tror inte att du förstår att de intellektuella är på ständig flykt från sådana som oss (jag reagerar ofta precis likadant som dig, så jag är inte den rätte att döma dig!). De har ju inget annat än sin akademiska utbildning, inga kvinnor flockas kring dem! Hårda tag i politiken skrämmer dem! Ett annat ord för dem är ”nördar” (och du kommer säkert ihåg stackarna från skoltiden!). Jag tycker att mod är ett privilegium, inte en självklarhet! Jag har själv begränsat med mod, precis som 98 % av den resterande befolkningen!

”Som absoluta bevis för evolutionen anförs ofta utveckling av antibiotikaresistens hos bakterier och liknande. De anförda exemplen visar att en redan existerande art har förmåga att anpassa sig till en förändrad miljö, något som kan betraktas som vetenskapligt bevisat. Denna begränsade förändring, som ibland kallas mikroevolution, är att jämföra med växtförädling och avel.” K.R.

Här svarar jag dig med en teori, ännu inte uttänkt av dig vad jag vet: Bara organismer som inte är tvåkönade tycks evolvera av sig självt till olika arter genom genförändringar. (Observera, jag syftar inte på hermafroditer, eftersom dessa normalt parar sig med andra individer av samma art.) Varför skulle man inte kunna tala om olika arter när det handlar om bakterier?

Ergo; de olika sjukdomar som kan uppkomma, typ AIDS, skulle inte ha uppkommit om bakterier befruktade varandra, utan det skulle ha medfört att fel i genuppsättningarna korrigerades. Det verkar som om tvåkönade organismer snarare existerar för att förhindra skadliga genförändringar, och det är ju nästan alla kända synbara arter på jorden, vilket kan betyda att makroevolution är icke önskvärd bland dessa av moder natur. Det är egentligen sådant som säger sig självt det här när jag tänker på det. (Jag kände redan till exemplet med genetiskt muterade bananflugor med krökta vingar.)

…Å andra sidan så kan man vända på steken och hävda att bakteriernas enkönade morfologi, och minimalistiska encelliga egenskaper, i så fall är ett resultat av survival of the fittest genom evolution. Det finns nämligen ingen annan så framgångsrik typ av liv på jorden, som bakterier, och så skulle det kanske inte ha varit om de hade varit tvåkönade! Men då missar man poängen med evolutionsteorin, eftersom att det var genom encelliga könlösa delningar, som dem (och därmed allt liv) startade sin succéfyllda bana, enligt evolutionister. Man skulle kunna se det som att; bakterier evolverar inte, de bara genomgår metamorfos! Varför säga så? Jo, eftersom de ”aldrig” {aldrig = det finns inga svarta svanar} bygger upp en fusionsskapelse från två unika celler, till en och samma individ bestående av två symbiosa amöbor.

På samma sida, ”Skapelse – - evolution” står att läsa:

”…En intelligent Skapare hade givetvis skapat allting perfekt. Ett exempel man ofta tar är att näthinnan hos däggdjuren är “bak och framvänd” (till skillnad från t ex bläckfisken som har rättvänd näthinna). De ljuskänsliga cellerna sitter vända bort från ögats lins, så att ljuset först måste passera flera lager av celler innan det når näthinnans ljuskänsliga receptorer. En del ljus absorberas således innan det når näthinnan, med lägre ljusstyrka som följd. “Hade ögat varit resultatet av en intelligent Skapare, så hade denne inte konstruerat ögat så. Det vore som att vända filmen baklänges i kameran, säger man.”

Det verkar alltså som om ledande Darwinister bara kan acceptera förekomsten av makroevolutionella förändringar om det styrker deras teorier om makroevolution. (Förenklat kan man säga att Darwinisterna inte heller med sin egen teori kan förklara bristen på genförändringar, i ditt exempel ovan. Skulle inget av alla däggdjursarter som levat under 100-miljontals år klara av att utveckla ett rättvänt öga?) Med tanke på alla osannolika evolutionssprång, eller små steg, borde väl också ögat ha kunnat evolvera på åtminstone några däggdjursarter? Hur är det egentligen med Darwinisterna, tror de inte på sin egen teori? Det lutar mot att Darwinisterna kommer att få släppa exemplet med ögat, till stort förtret för dem antagligen. För min personliga tro spelar det ingen roll vem som vinner debatten, Jesus är ju ändå Kristus! Men vad med alla andra kristna?

”När Gud skapar växterna används verbet “asáh”, vilket verkar tyda på att växter bara är ett slags oerhört komplicerade maskiner. En växt är således helt enkelt ett materiellt fenomen, utan några själiska eller andliga egenskaper. I den ursprungliga skapelsen förekom endast växtätare, enligt vad vers 29 – 39 i 1 Mos 1 säger. Det enda som var tillåtet att äta var således det som inte hade något emot att bli ätet. Hur långt ifrån darwinismens, och tyvärr också den fallna skapelsens, skräckscenario av fruktan och rädsla och ond bråd död, ligger inte detta. Det står att Gud såg på sitt verk och fann att det var mycket gott!” K.R.

Man kan anta att Gud skapade rovdjuren optimalt predestinerade till jakt och köttätande, med sina vassa tänder och korta karnivoriskt anpassade tarmsystem, och att Gud skapade bytesdjuren med sina långa för växtätning anpassade tarmar, redo för flykt (för om inte Gud visste på förhand att ormen skulle bedra Adam och Eva så vet inte jag), omm man nu utgår från att alla förhistoriska djur fanns i Edens lustgård. Ditt exempel med parasitstekelns osmakliga vanor, som skall bevisa att Gud inte kan vara ”grym” verkar därför inte vara helt korrekt! Det talar lite för evolutionsperspektivet, i vilken Gud styr!

Jag har tittat mycket på Livets Ords webbsida. Jag tycker att ni har en lustig syn på Kristus! Ni dyrkar honom, som vi i min kyrka dyrkar Gud. Så jag drog slutsatsen att ni tror på treenigheten, vilket du också skrev i slutet av avsnittet ”Skapelse – - evolution” på din hemsida. Men vi i vår kyrka anser att Jesus dyrkade Gud, så vi tror därför inte att han kan ha dyrkat sig själv! Han kallade Gud – Fadern, vilket innebär att de två inte kunde vara samma Gudom. Massor av skriftställen i NT talar emot er inställning i den här frågan! Jesus ville själv inte att man skulle knäböja för honom, han hjälpte människor upp och bad dem låta bli. Det var han som tvättade andras fötter. När Jesus led i Getsemane så sade han; Fader, om du vill, så låt den här kalken gå förbi mig, inte som jag vill, men som du vill! Jesus vånda på korset när han ropade ”fader, varför har du övergivit mig?” talar inte heller för er. Jag är lite nyfiken på hur ni ser på Kristus och Fadern, är de samma person/Gudom enligt er? Jag är själv Mormon! Vi försöker leva efter Jesu ord, och vi vördar och hedrar honom, men vi dyrkar honom inte på samma sätt som vi dyrkar Gud!

”Kanske är det för sent att ändra kurs. Civilisationer kommer och civilisationer går. Den grekiska civilisationen kom och gick. Samma sak med den romerska. Det finns inget som säger att den västerländska civilisationen alltid kommer att bestå. Personligen är jag övertygad om att det vi ser just nu är kollapsen av en hel civilisation (alla sådana kollapser tycks kännetecknas av mycket av det vi ser idag; moralupplösning, familjeupplösning, ungdomar som saknar respekt för vuxna, homosexualitet blir högsta mode mm). Kanske kommer framtidens u-länder att finnas i Europa och Nordamerika…”

Riktigt så enkelt som du menar i slutet är det inte, Krister! Gud välsignar de folk han finner tänkandes gott, vilket du kan läsa om i en seminationalekonomisk/semifilosofisk bok av ”Nobelpristagaren i ekonomi 1999” (s.k. ekonomipriset), Amartya Sen! Boken heter ”Utveckling som frihet”. Och även om inte Amartya Sen nämner Gud en enda gång, så är det lekande enkelt att fylla i med Guds finger! I korthet går den ut på att i huvudsak kvinnoförtryckande – och i förlängningen våldsinfluerade samt odemokratiska regioner och stater – är de stater som alltid exkluderas från allmän välfärd (genom någon slags naturlag, i boken oförklarad av Sen, och som ju vi två givetvis måste dra slutsatsen om – är gud!). Naturligtvis är skalan mellan absolut fattigdom, och rikedom, flytande…

…Så Gud såg inte med blida ögon ens på svenskarna under långa tider efter vikingatiden, även om nästan alla andra nationaliteter var värre! Ryssarna t.ex. spetsade sina ”förrädare” på pålar genom ändtarmen. Den danske kung Christian ”den gode” var fascinerad av häxbränningar. Listan kan göras lång på illdåd av våra forna fiender, men det gör inte den maligna behandling av svenskar och icke-svenskar, som de svenska kungarna, adeln och prästerskapet gjorde sig skyldiga till, mindre avskyvärd!

Under ”Ibland skäms jag över att vara svensk! ” kan man läsa att du hoppas att svenskarna genetiskt inte ska vara fegare än andra. Det är vi inte! När man hör krigsveteraner i mer civiliserade länder beskriva mod, framstår följande: Alla modiga män är rädda – inför, och i strid! Det är att lyckas överkomma rädslan, som innebär att man är modig!

Svenskar är för bekväma för att bry sig om att överkomma sin rädsla! Forna generationers svenskar har överkommit rädsla lika bra eller bättre än vilket annat land som helst på jorden. Vi har varit i kraftigt underläge gentemot våra fiender, som praktiskt taget inbegrep hela världen, förutom Frankrike. Dilemmat är; hur ska dagens bekväma svenskar kunna gå från bekvämlig feghet, till att ställa sig upp mot hela världen? För vi är inte väl sedda utomlands, och när vi ställer oss rakryggade kommer många att känna sig manade att bli våra fiender, även i Europa! Vi befinner oss också i ett psykologiskt underläge, på. g. av bilden av vår förflutna feghet de senaste 100 åren, samt vårt kraftigt numerära underläge. Dessutom har nästan all världens män, inga eller färre moraliska skrupler.

Det innebär att de kommer att ta till ”tjuvknep”, för att uttrycka mig lindrigt. Och ju värre vi blir desto värre kommer de att bli, och alltid vara ett eller flera steg ogudaktigare än vi! Till slut befinner vi oss på medeltiden ekonomiskt och moraliskt, och har Moselagen som rättesnöre. Vi kanske får se början till slutet på världens civilisation om några år när svenskarna tvingats till att stå upp för sitt land på grund av extrem kvinnostöld, men det kommer inte att komma utav omoral i den mening Du menar, Krister (läs Nobelpristagaren i ekonomi Amartya Sen´s ”Utveckling som frihet”)! Om jag får bestämma i det här landet i framtiden, så kommer jag att göra allt för att vara civiliserad och välsignad, såsom USA visat sig vara så framgångsrikt med fram till statligt sanktionerad waterboarding 2003*** ([jag anser att det inte handlar om vem som gör vad mot vem - utan vem som gör vad, därför är jag emot waterboarding], och jag förutspår att den ekonomiska nedgången för USA kommer att bli permanent, men observera att jag inte lägger någon värdering i detta påstående)! Jag vill bli välsignad här – även om det innebär att oppositionen får tillräcklig makt för att staten inte ska kunna förbjuda abort helt. (Man kan sänka abortgränsen och reformera institutionerna som handhar den, åtminstone så hoppas jag på det.) ”Rätten till abort” är vänsterns viktigaste och mest neurala fråga. Jag vill inte ha Moselagen som juridiskt rättesnöre i Sverige! Politiskt så befinner vi oss en bit bort från varandra, Krister, även om jag också är för dödsstraff så finns det skillnader i hur vi ser på många saker, ungefär som att du är Bush och jag är McCain! Du tycks gå den fundamentalistiska vägen till att vilja ha ett samhälle likt islamisternas, fast kristet. Se först på vad sådana samhällen leder till nationalekonomiskt, för ett land!

***Som du kan se om du läser på min blogg under ”waterboarding”, så har mitt siande om vad jag trodde skulle bli en bestående kris i USA tillkommit senast i slutet av 2007 (egentligen en gnagande känsla sedan 2003-2004, och det är oaktat Amartya Sen´s teorier som jag läste om lite senare). Det är nu oktober 2008 och krisen blir bara värre och värre. (OBS, postskriptum)

Du skriver under mellanösternkonflikten; ”Vad är lösningen då?”:

”Under kriget 1948, då Israel bildades, flydde ca 730 000 araber/palestinier från det område som sedan blev staten Israel. 160 000 araber valde att stanna kvar och 40 000 återvände till sina hem efter kriget. Dessa blev alla fullvärdiga medborgare i staten Israel. ”

Många araber bosatta inom Israels nuvarande (innan muren byggdes i alla fall) gränser, har inte rösträtt. Men enligt dig så har dessa 200 000 ursprungliga araber i Israel rösträtt. Om en israelisk arab kan bli politiker i Knesset och rösta i allmänna val, vilket rent objektivt krävs för att de skall kunna kallas fullvärdiga medborgare, så är jag beredd att kalla Israel för mellanösterns enda demokrati!

En fråga jag ställer mig; är om alla övriga arabiska Israeler någonsin haft rösträtt sen 1948 fram tills terroristerna och självmordsbombarna började dyka upp i dagens omfattning? Och kunde förresten en palestinier från ockuperade områden köpa mark i Israel? Du vet antagligen mycket mer om Israels historia, det kanske är så att terrorismen varit ihärdig redan från första början? Men Israel är, och har varit, en elitokrati i stil med vikingarnas, den grekiska antikens och romarrikets elitokratier, omm Israel inte uppfyller ovanstående kriterium för israeliska araber, om rösträtt och möjligheten att bli politiker i Knesset samt möjligheten att äga mark! Jag lägger ingen personlig/allmän värdering i det, eftersom det är en definitionsfråga och ingen moraliserande sådan! Jag kan förstå Israels dilemma för eller emot grundläggande demokratiska rättigheter för alla i Storisrael boende invånare. Det handlar ju om att överleva till varje pris (jag säger det själv så slipper du bolla tillbaka det). Det är naturligtvis så att Israels nuvarande gränser kan diskuteras och debatteras, men dessa har än dock uppkommit genom israelernas försorg! Den nybyggda ”Klagomuren”, som ska separera araber från israeler, omdefinierar förstås demokratiperspektivet idag. Appearantly, a man can be an island! Tyvärr tycks terroristerna inte ha kvästs av muren, men det är en annan fråga, än frågan om ifall Israel är en demokrati! Är det här rimliga antaganden och frågeställningar som en Israelvän som du begrundar inför ett ställningstagande, eller kom din övertygelse om Israels rätt samtidigt med din tro och kyrkval, och är den därför otadlig? Det är så svårt att få information man kan lita på om Israel/Palestina-konflikten, sanningen är svårfångad! Men är det inte meningen att palestinierna ska bygga en egen stat? Då kan man undra varför någon protesterar mot den påstådda orättvisan att palestinierna inte har några rättigheter från staten Israel?

Om det är möjligt med ett oändligt antal av något så kan det inte tillåtas att det finns en annan enhetsmängd utanför det, av ”samma” något om än så lite, eftersom man då kan ta en enhet från denna andra samling något och kasta in den i den oändliga samlingen, vilken då inte skulle kunna vara oändlig från början då man kan addera den med ett. Oändlighet tycks omöjlig fysikaliskt, och det torde vara det fysikaliskt reella som är sant om man måste välja mellan praktisk och teoretisk axiom. Det är som om matematik är skapelsens kulram för materien (“geometri existerade före skapelsen.” Citat Platon), men när Gud spelar biljard så tar han bort den efter uppställningen [vid big bang], och allt som skapas är praktisk fysik. Drygt, jag medger. Men matematik är ett ”osynligt” teoretiskt verktyg som fysiker applicerar på kroppar och fysikaliska fenomen för att spåra det förgångna, alt. sia om fram- och nutidsmodeller baserade på det förgångna! Modellerna kommer ju nästan alltid före i forskning (som triangeln före Pythagoras sats). Först studerar man ett problem. Sedan slänger man fram en teoretisk hypotes. Man har ofta en eller flera ledtrådar till sitt stöd för en teori. Dessa bygger i sin tur på erfarenheter. Erfarenheter kommer ur världen. Tillsammans med tillräckligt många falsifierbara hypoteser, eller tillräckligt skarp hjärna, och man ”måste” närma sig sanningen.

OBS, Om du inte förstår ovanstående resonemang så se mitt nästa och sista brev där jag försöker att förtydliga mig genom satslogiska uppställningar!

Premiss 1: Det finns inget tal som är så stort att det skulle ta en evighet att räkna upp det, eftersom man alltid kan addera en etta till det, och därmed är evigheten inte nådd!

Premiss 2: Det finns tal som är så stora att det skulle ta en evighet att räkna upp det, eftersom det finns ett oändligt antal tal!

Konklusion 1: Man kan inte nå evigheten, och därmed finns inte evigheten som reellt begrepp (inte ens för en Gud, som är fast i vårt universum)! Premiss två är därmed falsk – det finns inte ett tal som det skulle ta en evighet att räkna upp, för det finns inga oändliga tal, begreppsligen!

Konklusion 2: Vi använder oss inte av evigheten som begrepp, eftersom den inte är övergripbar! Vi använder oss av evigheten som matematisk idé! Skillnaden mellan begrepp och idé består i att, vi kan inte och Gud kan inte bevisa evigheten matematiskt, för inte ens Gud kan komma fram till ett tal, som inte en apa kan lägga till en etta bakom eller framför (om den har tillräckligt långa armar [annars kan den alltid placera ettan i mitten]).

Konklusion 3, från konklusion 1 och 2: Allt är ändligt! Universum är ändligt! Det finns ingenting utanför Universum, (om inte universum är en del av ett större universum inom vilken relativitetsteorin eller någon annan sambandslag råder)! Det finns ingenting utanför ett sådant största universum, eftersom man inte kan mäta avstånd utanför rumtidens 4 dimensioner! Om det finns två eller flera universa så är dessa alltså tvungna att vara sammanlänkade, förmodligen i den geometriska formen av en romb (om inte universum är ett Bran, i vilket fall det kan vara en kvadrat om det skulle vara så, men universum måste fortfarande vara ändligt om det har en form), eftersom två cirklar invid varandra förutsätter ett avstånd mellan delar av cirklarna alldeles oavsett om de är sammankopplade. Relativitetsteorin är sann, eftersom den oändliga utsträckningen inte existerar enligt konklusion 1-2 (Relativitetsteorin kräver att universum är en sluten sfär – en sfär som man bara kan konstatera formen på inifrån – i ett expanderande universum.)!

Det betyder inte att Gudomen inte kan existera oberoende av universums lagar ändå, eller att fysiklagarna inte skapats av Gud (om inte Gud skapade fysiklagarna så skulle det betyda att fysiklagarna skapade Gud – omm vi lever i ett expanderande universum med start i big bang). Det betyder bara att vi (jag) saknar fantasi att förutse andra konstellationer av materia än under de fysikaliska lagar vi lever i och genom! Men om Bran-teorin är sann, så ger det hopp om en utanförstående skapare av vårt universum, enligt mig. Fast om denna sista mening kan man skriva en hel bok, utan att förklara någonting.

Min slutsats är att det inte går att räkna med oändliga tal. Oändliga tal är en oxymoron (ologisk och motsägelsefull)! Kan man verkligen räkna med oändliga tal, som du påstår, trots motsägelsen jag just nämnt i ovanstående stycken? (Observera – en liggande åtta i en formel är inte ett tal, vare sig man hänsyftar på ”oändliga tal” eller ”det oändliga talet”, eftersom båda betraktelsesätten är motsägelsefulla och tillika oförenliga! Se premiss 1 och 2.)

Stämmer det, herr Renard? ”Förinta förnekelsen” är ett icke helt självupplevt slagord, som jag ger dig att använda som du vill, eftersom du förtjänar det bättre!

M.v.h. Roger Klang, Lund den 09/04/2008

Brev till Krister Renard

Man kan faktiskt argumentera mot Gudsförnekelse, även om man utgår från att evolutionsteorin är sann! Eller – även om evolutionen är ett faktum så talar allt för att Gud existerar! Läs nedanstående i följande stycken!

Det kan tyckas att den klassiska evolutionsläran skulle vara den teori som bäst förklarar arternas uppkomst, men i själva verket är den behäftad med en stor brist, vilken tar luften ur den. Nämligen svaret på: Vad är det som gör så att evolutionen går framåt, varför inte bakåt? Vi känner alla till att bästa möjliga egenskaper inom artens nisch ger störst överlevnadschans och fortplantningsmöjligheter för individen. Men vad är det för naturlag som driver evolutionen ”framåt”? Varför blir man hungrig? Varför går man på jakt när man blir hungrig? Varför drivs djur till att ha sex? Varför finns självbevarelsedriften? Att självbevarelsedriften bland djur och insekter är ett faktum förklarar ju att evolutionen strävar åt ett och samma håll (framåt), men varför existerar dessa, som jag anser gudomliga spelregler? Det står helt klart att idag så finns inte minsta matematiska och/eller biokemiska förklaring till evolutionsmekanismernas framkomst, eller ens fortskridning. Alltså står evolutionsteorin på samma lösa grund som humanisterna säger att kreationismen står på, den blir en trosfråga!

Men om Gud i sin kreativitet låter varelser evolvera för att utvecklas till ett högre tillstånd? Det kan vara så!

Motståndarna till Darwinism, förespråkarna för ID, är ställda inför ett problem efter vad jag hört: Varför skulle en intelligent formgivare ibland konstruera intelligenta, ibland ointelligenta former? (Jag undrar hur de har kommit fram till det?) Svaret på den frågan för en troende evolutionist (men inte nödvändigtvis Darwinist, vill jag be att få påpeka, [sådana existerar!]) kan vara en fråga: Varför skulle Gud gå den rakaste vägen till målet, är vägen dit helig på något sätt? Kanske är den rakaste vägen inte möjlig? Kanske är den inte kostnadseffektiv? Kanske kommer de bästa lösningarna någon gång långt in i framtiden, för observera – vad är det som säger att (t.ex.) människan som hon ser ut idag är det slutliga målet, om man är Darwinist? (Obs, en evolutionist behöver inte vara Darwinist.)

Det förefaller på fler än ett sätt, som om någon intelligent varelse styr utvecklingen av livet på jorden – även om evolutionen är ett faktum. Begrunda hur det var på dinosauriernas tid; många av djuren som levde då var extremt stora. Om vi hade levt på den tiden så hade vi kunnat konstatera att storlek är ett utmärkt och vanligt sätt (kanske det bästa sättet) att konkurrera på, till och med bland insekter. Men efter dinosauriernas tid har enbart ett fåtal av arterna utvecklat stor massa som ett sätt att konkurrera (för att inte bli uppätna, eller för att kunna äta sina allt större bytesdjur), och när de väl har gjort det så har det bara varit till en viss gräns, typ elefanter och trollsländor. (Detta om man bortser från vattenlevande djur som valarna förstås.) Vilken kraft är det som har åstadkommit den förändringen i evolutionens tillvägagångssätt (om evolutionen bland djur är verklig måste det finnas en förklaring!)? Det spelar egentligen ingen roll ifall de flesta stora dinosaurer utplånats i en katastrof eller inte, det är evolutionsprocessen (eller tävlingsformen) vi talar om här, inte avkommans gener! (Det är ju inte så att däggdjuren med nödvändighet tenderar till att bli större och större, tills deras muskler knappt orkar bära dem längre, eller att flygande insekter blir så stora att deras utanpåsittande ”skelett” med nöd och näppe håller insekterna ihop i ett stycke.) Det är som om det skulle finnas två helt olika spelregler i anpassningen av arterna, före och efter dinosaurierna. Det verkar alltså som om Gud måste finnas även om evolutionsteorin är ett faktum, evolutionsprocessens omställning från storleksanpassning till specialisering, talar för det. Ingenting talar för motsatsen.

Åtminstone måste vi utgå från att Gud finns tills den dagen det kommer en utförligare teori, eftersom det är den enda logiska deduktionen, även för evolutionister/Darwinister idag [motbevisa mig!]. Också om man är kreationist måste man naturligtvis utgå från att Gud finns, men då är det så att Gudstron kommer först och teorin om kreationism sist. (Det är möjligt att en del evolutionister först bejakar sin Gudsförnekelse, ur vilken deras teori kommer sen, men så var det inte med mig!) Köper en die hard evolutionist ovanstående? Jag gör det i alla fall! Jag kan inte se vad det är som skiljer kreationism från evolutionism, det är egentligen ointressant hur Gud skapade, det viktiga är att han skapade! OBS, denna synvinkel förutsätter förstås att bibeln (GT), till en del i alla fall, inte ordagrant är guds ord! Men den säger inte, att bibeln (GT) inte kan ha tillkommit genom gudomlig inspiration, Och den säger absolut ingenting om Nya Testamentet!

När man tänker på vetenskap så tänker man oftast på kunskap och framsteg. Och visst har vetenskapen gjort framsteg. T.ex. så vet vi idag att jorden inte är platt och att jorden och solsystemet inte är universums centrum. Man kan nog säga att vi vet att bakterier ibland kan döda djur och människor, och att den är en form av encellig organism. Listan kan göras lång, men inte oändlig. När vi en gång har fastställt ett ”faktum” kommer ofta kontravetenskapliga teorier att tala emot det nyfunna ”faktumet”, och ibland får de ”rätt” av vetenskapsvärlden – ibland inte! Och framför allt, det kan gå långa perioder mellan vad som betraktas som sanning en tid och nya rön som vänder upp och ner på vetenskapen om vad som idag anses korrekt, men i morgon kan vara passé. Under tiden går folk omkring i vanföreställning.

Vetenskap är dessutom inte en rak linje, vetenskapen säger att relativitetsteorin är sann, men den säger också att kvantteorin är sann, trots att de två teorierna motsäger varandra (eller går kräftgång med varandra). Båda kan ju ”bevisa” att de är sanna, relativitetsteorin genom matematik, tekniska framsteg och empiriska erfarenheter i makrokosmos (precis som Newtons gravitationsteori på sin tid). Kvantteorin kan visa på att den är sann genom empiriska erfarenheter i mikrokosmologiska experiment, tekniska framsteg och matematik. Det är ju därför som båda teorierna lever kvar inom vetenskapsvärlden idag, även om kvantteorins förespråkare dominerar idag, främst för att där finns mer att utforska och teoretisera om. Det återstår att se om någon kan kasta fram en GUT-teori, eller om en av teorierna kommer att förpassas till historien, som Einsteins allmänna relativitetsteori förpassade Newtons gravitationsteori till historien? Om än att det blir en levande teorihistoria, där mången praktiskt nyttiga beräkningar kan anpassas till den efterlämnade teorin.

Den del av vetenskapen som leder till tekniska framsteg är förstås svår att bortse ifrån (fast det behövs aldrig, i alla fall inte för mig). Men jag kan nämna två vetenskapsdiscipliner där de senaste forskningsrönen inte leder till tekniska framsteg som fungerande manicker, eller leder till att forskningsrönen kan konfirmeras med hjälp av matematiska formler – paleontologi och etnologi. Även om etnologerna använder sig av DNA-tester, som i sig själv kommit till genom tekniska framsteg! Dessa vetenskaper (läs egentligen; religioner), kan inte lära oss någonting då även DNA-tester inte automatiskt medför deducerbarhet långt tillbaka i tiden! Om man tror blint på vad man läser om de senaste forskarrönen så är man en troende ateist, om man ska tro vad jag sagt i styckena ovan. Så långt kan den humanistiska intellektuella eliten inte säga emot mig, måste läsaren väl hålla med mig om. Vetenskap är inom en del discipliner att jämföra med religion! Vilken vetenskapsman vill inte komma med en invändning här?! Nämligen, om de tillåter mig: Nya testamentet bygger inte på erfarenheter och experiment, som vetenskapen gör! Jag säger: ”Visst gör den det.” Miljoner kristna kan vittna om att de fått respons och välsignelser (erfarenheter) genom bön (experiment). Den responsen kan inte bortförklaras med någon mer auktoritet från någon utomstående, än något av de senaste forskarrönen inom paleontologi, om man ska tro vad jag har sagt här. Då kan de svara med att; oavsett hur mycket eller litet man kan lita på de sista forskningsrönen så leder de till att vi närmar oss sanningen, om inte idag så i morgon. Jag säger: ”I så fall gör bön det också.” När ska miljoner människors vittnesbörd räknas som en faktor att utgöra en form av bevis för skeptikerna. Eftersom vi har blivit undervisade: ”Tro är inte att veta!” Så kommer den dagen aldrig att komma. Under tiden så blir det vi kristna som drar det längsta strået. Vetenskap kommer aldrig att leda sina följeslagare till evig lycka! Den kommer bara att främja satans redskap – Intellektualism – som kommer att leda dem i fördärvet i värsta fall. Som religion, eller tro, är vetenskap dålig! Inte nog med att den är opålitlig, den är också substanslös och tom. Härmed inte sagt att vetenskap normalt är av ondo… Men tror man på en vetenskap så måste man logiskt sett tro på alla vetenskapsdiscipliner, i världens ögon. Så är det lyckligtvis inte! Vetenskapen har gett oss mycket gott, allt jag säger är att det inte går att lita på nya, och även gamla ”beprövade” forskningsrön inom flera discipliner. Det är bevisat genom erfarenhet, nämligen erfarenheten av att forskningen inte nödvändigtvis ger en sann bild av världen. Vetenskapen sade tidigare att indianerna invandrade från Asien över Alaska. Numera säger de att dessa asiater hade europeiskt DNA. (Kom ihåg att DNA tester varit tekniskt möjligt i över ett decennium och att prover av genetiskt material varit någorlunda konstant under den här tiden.) Varför hittade de inte europeiskt DNA hos indianerna redan från början, de testade ju på samma sätt och på samma vävnad? Antagligen blev det så för att de letar efter vad de önskar hitta! Det går alltså inte att lita på de här uppgifterna, båda kan vara fel, det är bevisat genom erfarenhet från mången vetenskap, inklusive paleontologi och etnologi/biologi. Hur kan man bevisa någonting genom slutledningsförmåga om man inte kan lita på så kallade bakomliggande grundläggande ”fakta”, och kvasikirurgiskt begränsande instrument?

Att evolution är ett faktum även inom mänskligheten till en viss grad, måste anses obestridbart. Svarta människor kan inte vara Adams och Evas avkomma annars. Men även om också människan evolverar, så betyder inte det nödvändigtvis att vi härstammar från aporna! Men om människor kan förändras till att bli olika raser, så finns det ingenting som säger att inte Gud kan ha skapat högre stående djur genom evolution från lägre stående arter.

Mikroevolution, som du kallar det Krister, kan gå väldigt snabbt genom Guds inverkan! Finnarna är närbesläktade med ungrarna (ugriska folkslag), så nära i tiden att även språket liknar varandras. Men finnarna är inte tillnärmesvis lika mörka i hår och ögon? Enligt den gängse uppfattningen bland biologerna/geneologerna så kan det omöjligen vara så att recessiva gener kan vinna mark över dominanta gener – med utgångsläget att finnar och ungrare var samma folk – som de har gjort i Finnarnas fall! Kan Gud därför ha särat på folkslagen i något outgrundligt syfte? Det står ju i bibeln ”Och Herren förbistrade deras tungor”. förvirringen kan förstås till en del förklaras med ingifte från andra intilliggande och immigrerande etniciteter till det ungerska respektive finska folket, men det kan nog inte vara hela sanningen med tanke på hur mycket mörkare ungrarna är idag. (Jag har hört att före 1800-talet så karaktäriserades de skånska töserna som brunögda, om det är sant vet jag inte.)

OBS, det jag skriver om i dessa mina brev till dig ska nog inte tolkas som vår kyrkas ledares officiella hållning, för det mesta!

P.S. Krister, ibland roar jag mig med att fråga arbetskamrater och dylika om de tror på Gud. Oftast så får man svaret att de tror på ”nånting”, någon ”högre makt” eller väsen. (Detta tycks inte ha något samband med att personen ibland säger sig vara ateist.) Då frågar jag om detta väsen som personen tror på är Gud, och då svarar de nästan alltid -Nej. Då frågar jag om detta väsen kan tänka, och då svarar de alltid (hittills i alla fall) –Ja. Då svarar jag med den logiska och enda slutsatsen – att detta väsen personen tror på måste vara Gud. Då börjar personen genast slingra sig som en orm och inta en försvarsposition, och krampaktigt försöka hålla fast vid sin ”tro” precis som om det var viktigt för denne att tro på ett väsen som inte är Gud. Jag brukar inte pådyvla dem min tro på den riktige guden efter att de har intagit en försvarsposition. Bevisligen är de ofta intelligenta nog att omöjligen kunna bortse från ett högtstående väsen. Jag tror att människor i det här landet säger sig tro på ett odefinierat väsen därför att de inte vill göra några uppoffringar för sin tro! Fri sex, sprit, rock´n roll och sköna sovmorgnar på söndagarna är vad som är eftersträvansvärt för svenskarna.

Din hemsida är intressant, i synnerhet avsnittet om ”Biokemi och evolution”! Den sidan har till och med påverkat min övertygelse om hur Gud skapar. Jag tror inte på evolutionen som en blind utveckling genom survival of the fittest. Men jag har heller inte något vittnesbörd om skapelseberättelsen, som den (ordagrant?) beskrivs i Bibeln. Jag tror att Gud skapade universum från ingenting! Jag tror att Gud skapade den första amöban färdig, och sedan formade alla jordens varelser under hundramiljontals år! Från evolution till mirakel: Jag tror också att Kristus fysiskt uppstod från de döda. Gud kunde alltså ha skapat jorden på sex dagar! Jag tror att evolutionen drivs av Gud, antagligen genom snabb växling till olika arter efter en viss mikroevolution av berörda arter. Gud är en konstnär, och en tavla börjar alltid med ett första streck. Jag drar mina slutsatser om detta delvis med hjälp av dina intelligenta resonemang, och delvis på vad jag anser vara ovederlagda fakta också av dig. Jag syftar då på universums höga ålder, att det mesta pekar på att universum kom till genom en explosion, att Jorden med all sannolikhet är flera miljarder år gammal, och så anser jag det ligga utom varje tvivel att dinosaurierna inte levde på Adam och Evas tid. Min teori blir icke-falsifierbar, men stämmer med observationer av makrokosmos och geologiska studier väldigt väl. Mot någon med den här hållningen kan du bara respondera genom att citera GT, medans de ateistiska evolutionisterna bara kan citera Darwin. Jag är inte neutral, men jag har tagit de bästa observationerna och argumenten från båda sidor i debatten. Mitt sätt att resonera är ändå inte ad hoc och ger antagligen en riktigare bild av verkligheten än vad darwinisterna eller skapelsetroende kan ge var för sig. Enligt Genesis skapades vår jord före ljuset. Det tror jag inte på! (Jag har svårt för GT i bokstavlig mening.) Du tycks emellertid inte heller tala mot Big Bangteorin och för Bibelns skapelseberättelse bokstavligen! För den som inte teoretiserar helt absurt om universum, måste skapelsen som den porträtterats i Bibeln vara en poetisk beskrivning! Men det är svårt att tyda ut var du står i frågan om jordens och universums ålder. På det hela taget så tycks du ha menat att helgardera dig på din hemsida, vilket jag kan förstå då du hela tiden går tillbaka för att korrigera i det du skriver, i synnerhet som du får mycket kritik. Jag gör likadant när jag skriver!

Dilemmat för skapelsetroende (Bibeltroende) är att; om inte skapelseberättelsen är sann, så som beskriven ordagrant, så är det helt öppet för vem som helst att avfärda hela Bibeln som pseudohistoria, eller tolka Bibelns (GT:s) andra delar hur som helst. T.ex. så behöver inte historien om Adam och Eva heller vara sann, eller historien om Noahs ark, och det får implikationer på händelseutvecklingen. Men framförallt är det allvarligt att den kyrkliga värdegrunden som sådan hamnar i tukthuset, om man gläntar på dörren för att ifrågasätta ens en liten del av Bibeln till fördel för Darwinismen, eftersom man då lämnar fältet öppet för ifrågasättande av historiska händelser omnämnda i Bibeln som helhet. Som en följd av det omöjliggörs allting, som organisering av Kristi kyrka, evangelism kan inte utföras och redan kyrkliga personers grundval kan rubbas om kyrkans ledare inte längre har ett riktmärke (Bibeln) för att hålla ihop församlingen. Också NT kan ifrågasättas, oemotsagt, eller med större självklarhet (fast inte så mycket som GT), då Jesus talade om att han kom för att fullborda GT:s skrifter. Hur skulle då folk kunna komma till Gud via Kristus? Det är få förunnat att ha det som jag – att veta att Gud finns genom visioner – oavsett skrifterna. (Observera; jag vet inte att Kristus finns, jag bara tror!) Det är både ett plus och ett minus att veta att Gud finns, och inte bara tro det!

Å andra sidan kan man se evolutionisternas tro gunga om Darwin hade fel om att människan härstammar ifrån aporna, då kan man lika gärna skrota utvecklingsläran enligt de flesta evolutionister. Men det senare scenariot behöver inte innebära något negativt ens för Darwinisterna, till skillnad från om motsatsen – Bibeln definitivt vederlades! Jag förstår därför inte varför humanister finner skadeglädje i att försöka vederlägga bibeln och därigenom skingra kyrkorna.

Som jag ser det så är de gamla profeterna abstrakta poeter när det kommer till konkreta ting (konkreta i semantisk mening, som var den enda form av förklaring som fanns att förstå på den tiden), typ jordens ursprung. Detsamma borde gälla skapelsen och hur den beskrevs av de forna profeterna. Men när det kommer till moralen i Bibeln, så är profeterna konkreta i ibland abstrakta (i betydelsen komplexa) historier. Så talade Jesus också ofta, abstrakt om konkreta ting, men tydligt så att ett barn skulle förstå i moraliska frågor (åtminstone när han vände sig till vanliga människor)! Jesus tränade förstås de tolv i avancerat evangelietänkande, han visste att de skulle förstå med tiden. Gud är mest sannolikt också den mest framstående poeten, för att han är en poet också säger väl sig självt?! Varför skulle han annars ge somliga av oss den poetiska drivfjädern?

Ska Noahs ark i Bibeln förresten tolkas som en båt eller en kyrka? Det finns faktiskt anledning att översätta ark till arch, vilket lätt kan bli archa som i valv till ingången till en kyrka, men det är en historia jag har glömt bort. Jag studerade Bibeln lite i mina unga år, då jag ännu inte hade något vittnesbörd (jag är 42 idag). Lite språk här och lite tolkning av Bibeln där och jag skapade ett logiskt resonemang om det. Huruvida det var riktigt vet jag inte. Jag skickade mitt resonemang till min bror som var/är Jehovas Vittne, men jag vet inte om han har det kvar, jag var bara trettio år då. Han tyckte det var intressant.

D.S. Man skulle väl kunna säga att jag inte bryr mig om ifall GT är sann eller inte, jag vet ju att Gud lever, ändå. Obs, detta är den sista och avslutande delen av mitt brev till dig!

M.v.h. ”Filosofen”!

Partikelaccelleratorn LHC (Large Hadron Collider)

Följande är underhållande och lärorikt!

Varför är universum skapat så att intelligent liv är möjligt?

En del säger att anledningen till att vi överhuvudtaget kan begrunda frågan ”varför gör sig universum besväret att existera?”, är för att universum är skapat så att intelligent liv är möjligt (oundvikligt säger en del), alltså för att vi finns här. Den osannolika slumpen (eller den därför sannolika Gud) som skapade alla universums godartade byggstenar och förhållanden är måhända därför påstått lösta. Alla dessa slumpmässigt godartade universala komponenter som utgör vårt universum ”förklaras” av att vi existerar så att vi kan begrunda det. Hade vi inte existerat så hade det inte funnits något att begrunda, säger en del med andra ordval.

Det är inte särskilt argumenterbart, enligt mig! Om det däremot vore så att det existerade åtskilliga universa i ett konglomerat av universum med olika förutsättningar, ja då skulle samma argument om slumpmässigt godartade komponenter som förklaras av det faktum att vi existerar, plötsligt vara hard core, eftersom chansen för vårt universum, som gör att vi kan fundera på frågan om varför universum existerar, ökar ju fler universa som existerar! Den där Stephen Hawking is on to something! (Gud är fortfarande sannolik, med ovanstående logik, men man får nog vara lite skärpt för att förstå det.)

Regor Gnalk, Lund

Indicier på att jorden var rund, för medeltidsmänniskan

Indicier och tecken på att jorden kunde vara rund för medeltida människor.

1. Stjärnhimlen förändrades beroende på vilken latitud man befann sig på. Nordstjärnan försvinner bakom horisonten söderöver.

2. Havets horisont böjer sig.

3. Månens skugga visar på att den är rund och därmed inte upphängd på himlavalvet. 2+2=jorden är rund.

4. Solens fläckar rör sig över solens meridian och därmed är det lätt att dra slutsatsen att den är rund och roterar runt sin egen axel, vilket får en att dra slutsatsen att solen inte är upphängd i jordens atmosfär, därför bör även jorden vara rund. (OBS! Det krävs ett teleskop för att kunna studera solfläckarna.)

5. Midnattssolen.

6. Temperaturskillnaderna vid de olika latituderna.

7. Parallella skuggor från solen – enorm sol och mycket långt bort, eftersom den bevisligen måste vara större än jorden, och alltså ej upphängd på himlavalvet. Man kan inte fokusera en stjärna med synen utan man ser dubbelt, vilket talar för att den är oerhört långt borta och ej upphängd på himlavalvet. Därmed kan man dra slutsatsen från dessa två premisser att jorden hänger fritt i rymden och därmed lika gärna, eller troligen är, rund precis som solen och stjärnorna. För varför skulle solen hänga fritt i universum, vara platt, men visa sin cirkelrund vid alla dagens tider mot jorden. Och hur kan någonting alstra så mycket värme som bara är tvådimensionellt?

8. Månen ligger ner vid nymåne i mellanöstern.

9. Solens bana över himlen ser annorlunda ut. När det är middag vid ekvatorn så står solen rakt över huvudet till skillnad från i t.ex. Sverige.

10. Det är sommar på södra halvklotet, när det är vinter på det norra halvklotet.

11. Totala sol- och månförmörkelser talade för att något var fel med den medeltida världsbilden.

Tecken på ett solsystem som Galileo Galilei borde sett.

När Galileo på sextonhundratalet tittade på solen genom sin kikare och såg solfläckar vandra över solen så borde han insett att solen var sfärisk och roterade runt sin egen axel. Alltså, solen var inte upphängd i himlavalvet. Om han hade insett det så borde han ha förstått att alla planeterna var sfäriska, och om han hade förstått att solen och planeterna inte var en del av ett papiermachéliknande tvådimensionellt himlavalv, så borde han ha insett att solen var den centrala delen i planetsystemet. Då borde han också ha insett att planeterna gick i banor runt solen och att också jorden roterade runt sin egen axel. Allt detta insåg han, för så var det enligt Kopernikus! Han kunde dessutom ha insett att månen var unik, ty den är synlig året om till skillnad från de andra himlakropparna (förutom solen). Det tillsammans med månens storlek talade för att månen var jordens satellit. Eftersom han märkte att stjärnorna i kikaren inte blev förstorade som planeterna och han drog slutsatsen att det var otroligt långt till stjärnorna, så kunde han ha insett att stjärnorna var solar. Eftersom stjärnorna var solar så kunde han ha insett att solarna har planetsystem. Eftersom solarna har planetsystem så kunde det innebära att det kunde finnas liv i andra solsystem. Skuggorna från solstrålarna (skuggorna är parallella) visar också på att solen är enorm, och därför måste den följaktligen vara oändligt långt borta, eftersom den är så liten sedd från jorden. Sedan är det ingen konst att förstå att solen inte är upphängd i något himlavalv och att därför jorden är rund. Totala sol- och månförmörkelser talade också i samverkan, för att något var fel med den medeltida världsbilden.

Regor Gnalk, Lund

Människohjärnan

I think that the ego must derive from the reptile brain, because we so early are capable of feeling emotions and pain, and I presume that the ego is connected with our feelings. I believe so because every higher animal on the evolutional latter has an ego, and the only part we have in common is the evolutionary early parts of the brain. Animals feel pain and emotions too but they largely lack the ability to reason. Then what is pain? Pain is a highly subjective feeling. What is it that feels pain? Even if we could construct a super computer, which is connected to a nerve system, the computer would not be able to feel pain, because pain is an influence on the ego. Without ego, no pain – It doesn´t seem like the ego is reduced with intelligence (within humanity) – so the reptile brain must be an essential part of our ego, but the cerebral cortex is not necessarily an essential part of our ego. And our status as leaders or followers in our group consists of the reptile brains tolerance to stress in an emergency situation. In a critical moment the reptile brain overrides the cerebral cortex and tells us to either flee, or stay and fight, according to our ”status” by DNA. Our courage is literally located in our upper backbone (or neck), so to speak. But, we are still susceptible to psyking via cerebral cortex which can still beget fleeing – or if we use it to our gain, it can encourage us and/or discourage our opponent. The nazis did not seem to think that courage is universal, but I believe that it is, even though it is impossible to measure between individuals at war standing on opposite sides. But there is nothing that prevents one from estimating as a bystander, if one have all the basic background facts. In war, courage as a morale factor tends to level out between the participants after a while, particularly at the front lines. Other factors override when your life is at stake in an isolating environment like the front, I am talking about insight, leadership, armor, domestic or foreign environment, not to mention cultural upbringing and of course- luck, et cetera. So in that perspective, cerebral cortex makes all the difference. Psychological warfare, both domestic and foreign (for any participant), is a ruling factor in all warfare at all times. We are mind over ape (till a certain somatic limit).  The Nobel Prize winner Francis Crick has speculated that the consciousness and the ego doesn´t have a center. He says that consciousness arise when different parts of the brain sends its impulses coherent, like in a choir with different voices. He says that every single voice by it self hardly is comprehensible, but when the voices are coherent something new is created – an entity that only exists in the complete experience and which can not derive from a specific point in the choir.  The fault with this way of approaching the problem is that people whom for instance have Downs syndrome or other intellectual disabilities with reduced but not damaged functions of the brain, with this way of thinking – that intelligence is part of the ego – would have a lesser ego and therefore would not be able to feel pain or emotions to the same extent. Because pain and emotions are connected with the ego (or the reptile brain as I claim). And if they were not, people with Downs syndromes scarce intelligence would reduce their humanity, and humanity in them. In any case it would mean that evolutionary higher standing animals in the food chain, particularly mammals, would not be able to feel pain as intense as humans, and as clear as I understand that is not the case. The ego can be more complex in humans, and even interact with the cerebral cortex, but the reactions are similar. The most basic needs should be connected with the reptile brain and I think that the ego is closely connected with it, as mentioned above. But the reptile brain is not a thinking part of the brain – here the use of the rest of the brain comes in, because experience and analytical thinking at least, influences the reptile brain, or maybe even over-bridges it. For instance, you can come to the conclusion that a certain female would not suit you emotionally in a relationship, even though there is a possibility to impregnate a woman, which the primitive part of my brain perhaps tells me to do. Not to mention the above about over-bridging the ego with psychological warfare.  Another Nobel Prize winner is the American Gerald Edelman, whom also dismisses the thought of a distinct control center. He suggests that it is our memories which create our ego. In every moment, he says, new sensations are compared with old memory senses. In the memories are instinctive values of pleasance, danger etc. This cooperation between new inputs and memory, he thinks, is our ego. From this we are capable off creating impressions and make decisions. But it only exists as long as our memories do.   The latter example of thinking is more appealing to me. But our memories can not alone consist in our ego. It has to be connected with the emotions and instincts with every single memory precisely as he says. Then suddenly we have some kind of control center anyway, just not intelligent, because emotional life and instincts have a place in the brain. Our ego is ruled by our genes as well as the environment we grow up in, therefore the ego can not be localized to our memories alone. It must also include – either other parts of the cerebral cortex, or the reptile brain as I claim.  If you wish to speculate, build further on Edelman´s ideas, it could be that our dreams adjust with earlier memories and new inputs in a highly subjective way, so that our memories becomes an unbroken line for any given situation in the past and into the future (after our limited comprehension abilities). Surely the memories also adjust to the whole picture.   I believe that the consciousness and the ego are partially separated from each other. While the ego always has the same intensity, consciousness varies with intelligence. With consciousness I mean the analytical thinking or the perception of the world. Our consciousness and the physical world are the same, the human brain is mathematical and capable of doing handcraft which requires logical thinking – that and theoretic mathematical thinking, because the world is regulated by law.  The consciousness (as in thinking) can not completely be separated from the ego. The cerebral cortex obviously has something to do with consciousness, and apparently personality alterations can follow from brain damage in the cerebral cortex. But that doesn´t mean that the ego is located to the thinking part of the brain (the cerebral cortex), because animals ego doesn´t differ from ours, despite differences in intelligence (at least when it comes to feelings like pain and sexual pleasure, since they are observable). Though, it is like I say in this writing, that humans ego may be more complicated than animals ego. But I mean that every single thought or calculation connects to the reptile brain in some way, is that not a reasonable conclusion? Otherwise thought would hang in the mind and never lead to emotional interaction in real life! Consciousness, though, is logical thinking, but without the self there is not anything which can percept the consciousness. Consciousness is so to say an extension of the ego (or reptile brain). Therefore everybody are subjective even when they think logical, as the case can be when two persons argue about a scientific dilemma, or when two philosophers both lays down a good case that contradicts each other*. I think that even very few experiences can form an ego with the primitive parts of the brain, like the case is with very small newborn (or unborn) infants. (But you have got to remember that also the memory, which is not localized in the reptile brain, but that every higher specie have, contributes to the ego, as Edelman says.) But with more pictures on each other the ego gets more complex, not only “I´m hungry”, “It´s burning”, like with the infants. It doesn´t mean that mentally handicapped individuals gets a weaker ego, because we all have experiences independent from intelligence. My theory is pertinent to Freud´s ideas that we are ruled by our sexual instincts, but only you can add survival instinct, thirst, hunger and a few other things like pain and emotional senses, apart from sex. Of course, intelligence puts its marks on the ego and becomes part of our personality. And I am aware of that I leave the field open for speculations of whether the ego is reinforced by intelligence, despite the fact that we feel an equal amount of pain with an IQ 85, as with an IQ 200. I don´t think that ego is reinforced by intelligence myself. Intelligence is everything and nothing in humanity, it is merely a tool to reach ones goal, but it makes us humans, not only capsules of ego.  

*  ”Inevitably, ”seeing” entails a form of subjectivity, an act of imagination, a way of looking that is necessarily in part determined by some private perspective. Its results are never simple ”facts”, amenable to ”objective” judgments, but facts or pictures that are dependent on the internal visions that generate them.” Citation: Evelyn Fox Keller, A Feeling for the Organism: The Life and Work of Barbara McClintock 150, (1983).”  ”If differences are intrinsic, then anyone can see them; if there is an objective reality, then any impartial observer can make judgments unaffected and untainted by his or her own perspective or experience. Once rules are selected, regardless of disputes over the rules themselves, a distinct aspiration is that they will be applied evenhandedly. This aspiration to impartiality, however, is just that – an aspiration rather than a description – because it may suppress the inevitability of the existence of a perspective and thus make it harder for the observer, or anyone else, to challenge the absence of objectivity.  What interests us, given who we are and where we stand, affects our ability to perceive. Philosophers such as A.J. Ayer and W.V. Quine note that although we can alter the theory we use to frame our perceptions of the world, we cannot see the world unclouded by preconceptions. The impact of the observer´s perspective may be crudely oppressive. Yet we continue to believe in neutrality.” Citation: Martha Minow: Justice Engendered. Originally published in Harvard Law Review, 101. (1987) 

When a musician writes a song that hits, there has got to be a denominator between the songwriter and the listener. How else could he know which notes are going to be appreciated. Is that denominator mathematics? There is an infinite amount of combinations of notes. Some of the combinations are interpreted as music. But what is it that appeals to us?   We are not the only animals who sing, other animals like birds, whales and dolphins sing too. Even if there is no grammar, it is a form of communication. We to communicate with music, otherwise we wouldn´t be able to utilize it. Birds consciousness are none-existent, therefor one can suspect that music is an effect on the ego, not the consciousness. It still does not explain what music is. Music for man could still be mathematical, it doesn´t have to be like with the animals. But why can we not interpret music into equations, and how can so many people think that the same tones following on each other are pleasant? The only thing you can say with certainty is that it is an influence on the ego, an influence on the consciousness, or an influence on both. If it is an influence on the ego, music will not have to be mathematical. If it is an influence on the consciousness it has to be mathematical. And finally, if it is an influence on both, it is subjective and mathematical. If it is an influence on the consciousness, intelligent people would listen to their special music, like classical music, and mentally challenged people would have a simpler taste in music. That is partly true, but far from everybody specialize in their listening after their IQ level. But if on the other hand it was only the ego that was influenced, there would not have been any semblance to categorizing music taste, and that is not the case either. Therefor the third alternative ought to be the right one, that the influence is measurable on both the ego and the consciousness. Not necessarily at the same time, it can for example first affect the consciousness and then filtrate through the ego, which signals almost simultaneously to the pituitary gland for to release some endorphins. It is interesting how the endorphins wear off, and leave only the emotional memory of a god song, after a number of repetitions in playing that particular melody. It is like a crush on somebody. Art can be studied in the same way, and it explains how an art-critic can come to the conclusion that a certain piece of art is god art, and that other art-critics can come to the same conclusion independently from each other.   

As I wrote in this letter, man is subjective even when he thinks objectively, because the consciousness (perception of the world) is an extension of the ego. Without ego, noConsciousness, but with less consciousness, still a just as big ego.  Then a question arises – is God subjective? As clear as I can see, he must have an ego. God´s consciousness is infinite, but his ego doesn´t have to be bigger than an orange.  

Socrates famous words: Is conduct right because the Gods command it, or does The Gods command it because it is right? Has then been answered, God are subjective and from this follows, that conduct is right because God commands it. God are not whimsical, and at the same time there is no universal law about what is good outside of God, because there is no need for a universal law. God are not whimsical (or arbitrary) because his subjectivity tells him what is right, and he values actions thereafter.   

Also, The theory I present gives reason to reconsider the standpoint that it sometimes can be justified to put infants to sleep, for good, because the ego is formed early in the foetus developing process, into humans. Intelligence has little to do with it. Fortunately society has not yet taken up procedures that would obviously be barbaric when it comes to euthanasia in any other form but voluntary. Professor Peter Singer never gave any criteria for none- voluntary euthanasia but the vague assumption that intelligence is a part of our ego.

Regor Gnalk, Lund, Sweden (P.S. Regor Gnalk is an anagram)