Oändligheten finns inte!

Oändligheten finns inte!

Oändligheten finns inte. Endast i teorin. Bara i teorin kan man skriva ett tal. Bara så länge det existerar någon som kan sätta en 1:a före eller efter ett tal med en penna så kan man fortsätta att räkna hur länge som helst, hur långt som helst i en oändlighet som inte finns. Men eftersom oändligheten är teoretisk så kan bara människan göra det i oändligheten, skapa oändligheten. Vilket inte är möjligt! Intet utanför universum är egentligen inte oändligt, utan det är en entitet (entitet = avgränsad och enhetlig företeelse). Att räkna den är som att räkna till 1. Det finns en intighet, och den representerar oändligheten, men man kan inte räkna oändligheten i kilometer eller ljusår. När man räknar oändligheten som 1 så räknar man den inte som en utsträckning eller som en tid eller som siffror som representerar något, för det gör den bara i människans hjärna. Och man räknar det i synnerhet inte som rumtid, ljus eller materia. Man räknar den som 1 varandes, lika gärna som man räknar en atom som 1 varandes. Evigheten och en atom kan jämställas, det finns ingen skillnad mellan dem förutom att en atom består av flera mindre delar. När jag säger att jag räknar evigheten som 1, så menar jag inte nödvändigtvis som talet 1, men man räknar den som ett begrepp eller snarare som ett negativt begrepp (ickebegrepp). Detta begrepp (eller ickebegrepp) måste man ta i beaktande när man ska förklara universums i sig själv villkorade existens. Läs nedanstående inlägg här på bloggen, från den 8 september 2011:

Kan ett ingenting påverka ett någonting? Kan anledningen
till universums allt snabbare expandering vara att ingenting har en påverkan på
någonting, dvs. ett vakuum som ”ingenting” är drar ut det som finns – någonting
– och därmed interagerar med någonting? Då måste ju ”ingenting” finnas, men det
gör ju inte det.

Efter att Big Bang hade expanderat och följaktligen förlorat
energi i centrum av explosionen som tyngdcentra, så fanns det ingenting som
kunde hålla tillbaka det utvidgande universum. Därmed kunde vakuumet från
ingenting bli den drivande kraften för universums allt snabbare utvidgning. Vilket
i förlängningen innebär att universums utvidgning aldrig kommer att reverseras,
eftersom tyngdcentra i universums mitt försvunnit medans intet utanför
universums gränser tänjer ut universum genom att ”ingenting” påverkar någonting,
eller genom att någonting för att kunna existera i ett ingenting måste utvidga
sig accelererande och därmed bara kan komma till och existera genom att
någonting har en början (Big Bang) vars kraft sprider sig utåt åt alla håll
från sin egen utgångspunkt i rummet. Man måste alltså räkna med den påverkan ”storheten”
ingenting gör på universum! Inte ens ingenting är ingenting, för att någonting
ska kunna existera så måste dess matematiska lagar vara anpassade efter den
påverkan ingenting har på någonting, i det här fallet ett ingenting som tycks
”dra” ut universum i accelererande hastighet. Även om det skulle röra sig om ett
illusoriskt ”sug” så kvarstår universums existens som villkorad i sig självt!
Ett sug som bara kan existera så länge som någonting finns för övrigt.
Existensen av någonting kanske gör ingenting till någonting?

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 25 januari 2012

 

Det finns flera definitioner på ”the fittest”

Det finns flera definitioner på ”the fittest”. Även en babypassande sjöhästhanne är the fittest, definitionen ändras inte eftersom sjöhästhannen har överlevt. Det är ju en kamp mellan könen såväl som en kamp mellan arterna, är honan ”starkare” än hannen så betyder det inte att arten som sådan är på utdöende. Man kan konkurrera med många avkommor, som ju sjöhästarna gör, men det är fortfarande ”the fittest“. Det finns tydligen huvudsakligen femton sätt att konkurrera på;

1. genom att producera många avkommor, eller

2. att vara den starkaste, eller

3. att ha medel att hålla sig undan rovdjur (exempelvis snabba ben, snabb att simma, uthållighet, levandes under jorden, levandes i träden, levandes i bergen, levandes i öknen, levandes på polerna), eller

4. att vara välkamouflerad alt osynlig

5. att vara giftig att äta, eller

6. att kunna förgifta någon med ett fysionomiskt vapen (giftormar), eller

7. att vara beväpnad, eller

8. att vara bäst bepansrad mot rovdjur i sin egen fysionomi (skal, sköldpaddor exempelvis), eller

9. att vara ett rovdjur, eller

10. skunkar, eller

11. att smaka illa, eller

12. att vara störst, eller

13. att spela störst, eller

14 att imitera farliga och giftiga djur, eller

15 att vara intelligentast

Sedan konkurrerar varje art inom sin egen art om mat och honor, och där gäller oftast den starkaste. Men bland sjöhästhannarna gäller den som framgångsrikast tar hand om flest sjöhästungar. Så ”the fittest” kan betyda många saker, inte bara ”den starkaste”.

Obs, denna konkurrens gäller även om Gud existerar och har skapat allt på sex dagar!

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 21 december 2011

Det är månens dragningskraft som orsakar islossningen i Arktis, inte ishavets ”värme”.

Utgå från naturtillståndet och räkna
framåt i tiden, inte från drivhusteorin räknandes bakåt i tiden!

Anledningen till att stora isflak bryts loss från isen
Arktis och isen på kontinenten Antarktis omkringliggande vatten, är kanske inte
för att det blir varmare i atmosfären eller i ishaven, det kommer sig kanske av
månens dragningskraft som orsakar
spänningar i isen och över tiden bryter loss isen i stora sjok? Jag tänker
så här; Både vattnet i Arktis och utanför Antarktis är en bra bit under 0
grader året om, så det kan inte vara varmare vatten som orsakar sprickorna i isen
som leder till islossning, ovanför en viss breddgrad i alla fall. Likadant med
temperaturen i atmosfären, den är ständigt under 0 grader och kan inte smälta
eller orsaka sprickor i isen som leder till islossning. Att isflak, ibland
stora som Gotland, bryts loss i Arktis måste därför vara ett normaltillstånd
orsakat av månens dragningskraft! I annat fall kan man undra vad Titanic sjönk
på grund av, om islossning är ett nytt fenomen. Sannolikt är det inte normalt
på samma sätt att stora issjok bryts loss från kontinenten Antarktis och glider
ned i havet, eftersom den is som ligger på kontinentens fasta mark inte kan utsättas
för samma krafter genom månens dragningskraft, endast den is som täcker vatten
i Ronne Ice Shelf och Ross Ice Shelf kan brytas itu och glida ut till varmare
vatten och smälta. Men det är generellt så att Antarktis omkringliggande vatten
är betydligt mer ”isolerat” ifrån varmare strömmar i norr på ett helt annat
sätt jämfört med hur Arktis påverkas av Golfströmmen. I Västantarktis tycks det
finnas en liten svaghet i det slutna antarktiska systemet, men å andra sidan så
växer isen till i Ross-havet i östra delen av Antarktis.

Fast nu är det bevisligen så att Arktis is har smält bort en
hel del de sista 10 åren (Nordostpassagen är isfri, delar av året), så om detta
är en tillfällighet så är det en mycket väl sammanfallande tillfällighet med
teorin om den människoorsakade drivhuseffekten som ju kom innan man hade börjat
se några verkliga tecken på klimatförändringar (teorin kom på 80-talet). För
mig är det inga problem att erkänna denna konvergens (konvergens =
sammanfallande) av teori och realitet. Men även om Nordostpassagen är i det närmaste
genomkorsbar större delar av året i dagsläget så betyder det inte att det beror
på människans påverkan på klimatet märk väl, redan 1878 reste Adolf Erik
Nordenskiöld med fartyget ”Vega” genom passagen.*** Att i vetenskapliga sammanhang
utgå ifrån att klimatförändringarna är orsakade av människan är att ”beg the
question” (begging the question = cirkelresonemang), ovetenskapligt helt enkelt.
Att utgå ifrån människans påverkan på klimatet och därefter dra slutsatser om
miljön bakåt i tiden, är galet. På det bakvända viset kan man bevisa allt och
ingenting. Jag ska här nedan reiterera mig (reiterera = återupprepa), eftersom
det är svårt att uttrycka sig korrekt och fullödigt med några meningar så att
alla förstår. Läs noga de numrerade passagerna en och en och försök dra dina
slutsatser om vad jag menar, och förstår du inte den första passagen så kanske
du förstår den andra eller den tredje eller åtminstone den fjärde när du
studerar dem:

1)
Det borde vara så att klimatforskare insåg att
man utgår från naturens ”eviga” naturliga tillstånd, och därifrån kastar fram
teorier som klimatmodeller efter mänsklighetens orsakade växthusgasutsläpp.
Inte i helskotta förutsätter man att människans utsläpp, vilket enligt de
flesta klimatforskare skulle leda till växthuseffekt, är den utgångspunkt
forskarna bör ha! När man påstår att det naturliga sättet att se på saken (det
naturliga sättet = att det egentligen är de domedagsprofeterande
klimatforskarna som ska bevisa att naturliga variationer i klimatet inte är
naturliga variationer) inte är det som
måste bevisas, så visar man en tydligt oseriös sida. Hur ska man någonsin kunna
använda sig av forskning i det förflutna, typ årsringar på träd, borrkärnor i
is och tundra etcetera om man inte har ”det naturliga förloppet” eller
naturtillståndet att utgå ifrån? Om man utgår från klimatmodellen ”drivhuseffekten”
så kompliceras sådan forskning genom att man vänder på problematiken och räknar
åren baklänges. Med en sådan metodik kan man bevisa vad som helst och
ingenting, det blir ett cirkelresonemang där man utgår från det man försöker
bevisa!

2)
Den ”eviga” alt. den cykliska isen måste vara
det vi utgår ifrån när vi drar slutsatser om klimatet! Borrkärnor från Arktis
och Antarktis och tundror på kontinenten samt årsringar på gamla träd får tjäna
som vår utgångspunkt, inte klimatförändringar som utan nödvändig och
tillräcklig grund anses orsakad av människan, eller med andra ord – som anses
vara ”symtom” på en sjukdom som ju inte är diagnosticerad då vi inte har
bevisat det kausala sambandet mellan människa och drivhuseffekt eller orsaken
till väderomslaget i det Arktiska området! Det positiva är att detta låter sig
göras.

3)
Utgår man ifrån de partiella
klimatförändringarna eller symtomen – som kan feldiagnostiseras och bli en
faktoid (faktoid = osann sanning, dvs. påståenden som uppfattas som sanna men
som i själva verket är felaktiga) – som orsakade av människan så förutsätter
man det man försöker bevisa när man därefter räknar eventualiteter bakåt i
tiden. Ser man det däremot från rätt håll i tidslinjen och låter forskningen
utgå ifrån Arktis och Antarktis historia och därigenom dra slutsatser om
mänsklig påverkan på klimatet, så blir det inte fråga om ett ”Begging the
question” som det blir med klimatalarmisternas förhållningssätt, eftersom man
då inte utgår ifrån den påstått människoorsakade drivhuseffekten och deducerar
att isen smälter på grund av den.

4)
Frågan som borde ställas är inte; ”när isen
smälter på grund av människans påverkan på miljön, vad händer då med miljön?”
(Cirkelresonemang.) Frågan som borde ställas är; ”finns det någon grund för
påståendet att isen smälter bort på grund av människans påverkan?” Endast så
anländer man till det mål som klimatforskarna vill nå – klimatskeptikernas
lyhördhet alt. submission (underkastelse)! Dit når man genom att ta borrprov på
Grönland, Arktis och Antarktis. Dit når man genom att studera levande och döda
träds årsringar på alla nordliga och sydliga breddgrader och jämföra dem med
varandra. Dit når man genom att studera tundran i Ryssland och dess gasutsläpp
i atmosfären genom tiderna fram till och med idag. Dit når man genom att beakta
landvulkaners aktivitet i det förflutna. Och alltihop tillsammans. Universiteten
borde samarbeta så att vi kommer fram till ett tillfredsställande svar, vare
sig detta svar är tillfredsställande för klimatalarmisterna eller inte! (Frågan
är om ett nekande svar är tillfredsställande för dem, eller om en bekräftelse
av drivhusteorin ger dem mer tillfredsställelse?)

Dessbättre så tycks forskarna numera ha förstått att de
måste borra i tundror och is, samt räkna årsringar i gamla träd lokaliserade
över hela norra och södra halvklotet, för att komma fram till sanningen. Vulkanologi
och global historieforskning är de sista pusselbitarna att addera. Så frågan
är; har det funnits andra epoker då
Arktis och Antarktis minskat alt. ökat i storlek efter den senaste istiden? Man
bör också dela upp frågan dikotomiskt (dikotomi = logisk delning av en klass i
två varandra uteslutande underklasser) och ställa sig frågan om detta då har
skett synkront alt. diakront polerna emellan, och om det
har skett cykliskt eller oregelbundet på respektive pol, samt om
detta tillbakadragande alt tillväxande av isen har skett partiellt eller genomgående i
polernas alla väderstreck. Frågan i fetstil ovan är den överordnade frågan, som
bara kan besvaras med hjälp av isborrkärnor och äldre lager tundra samt gamla
träds årsringar.

Får jag bli lite ovetenskaplig? (Var inte orolig, såväl som
jag är ovetenskaplig så är jag i huvudsak logiskt resonerande efter detta.) Men
det är också så att jag tror på en Gud, och jag tror att denne Gud mycket väl
kan ha tajmat en människoorsakad drivhuseffekt med en begynnande istid, för att
ge oss nordbor lite mer tid innan nästa istid drar över oss, genom att skjuta
fram en begynnande istid som skulle ha kunnat vara över oss idag, om det inte
hade varit för människans påverkan på klimatet. Jag vill inte här gå in på
varför jag tror det, för det vore meningslöst när alla klimatforskare i det här
landet är ateister (alt. bokstavstroende ett fåtal, men det är lika illa), men
vi vet att det kommer en istid ungefär vart tiotusende år och det är hög tid
för en ny istid eftersom det var tiotusen år sedan sist. Detta med att en istid
är due, är också en mycket väl
sammanfallande tillfällighet med människans karbonepok. Man tycker att kan man
oreserverat tro på den människoskapade växthuseffekten, så kan man tro på Guds
hand, i båda fallen så rör det sig om en tro eller övertygelse eftersom inga
greppbara bevis kan kastas fram för endera tron, endast ett (1) godtagbart bevis
eller snarare indicium finns till förmån för den människoskapade
växthuseffekten – drivhusperioder i det avlägsna förflutna (dinosaurietider) –
men på den tiden var vulkanerna fler och mycket mer aktiva och Pangea
existerade fortfarande och var en samlad landmassa centrerad runt ekvatorn,
Antarktis var en del av Pangea och Arktis kan mycket väl ha samexisterat med en
isig sydpol utan någon kontinental berggrund. Men jag är nog tämligen ensam om
att tro på en intervenerande Gud som skapat geologiska förutsättningar,
Arktiska förutsättningar och atmosfäriska förutsättningar för Sveriges existens
skull.

***”Nordostpassagen
är sjövägen norr om Europa och Asien mellan Atlanten och Stilla havet.

Åren 1878 – 1880
blev Adolf Erik Nordenskiöld under Vegaexpeditionen
med skeppet ”Vega” den första att färdas genom hela nordostpassagen.

På 1930-talet startades kommersiell sjöfart längs hela passagen, dock
endast sommartid. Sedan 1990-talet förekommer bara sjöfart längs delar av
leden.

Den 7/9 2009, under arktis islägesminimum, lyckades två starkt
isklassade fraktfartyg från det tyskägda rederiet Beluga Shipping med
atomisbrytarassistans ta sig igenom hela Nordostpassagen till den
sibiriska hamnen Novyy Port/Yamburg. Den globala uppvärmningen anses numera ha
gjort Nordostpassagen isfri längre tider, vilket öppnar nya möjligheter för
sjöfartsnäringen.” Citat; Wikipedia

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 14 oktober 2011

Neutrinon färdades kanske snabbare än ljuset i sin bana på grund av partikelacceleratorns krökning? Då blir det en smal sak att komma fram med en ad hoc teori.

Neutrinon färdades kanske snabbare
än ljuset i sin bana på grund av partikelacceleratorns krökning? Då blir det en
smal sak att komma fram med en ad hoc teori.

Jag tror att det att den där neutrinon färdades snabbare än
ljusets hastighet i vakuum i sin bana i en partikelaccelerator i Cern har
någonting att göra med att partikelns bana gick i en snäv cirkel, på grund av
en krökning av banan helt enkelt. Jag tror inte att vi helt behöver förkasta
relativitetsteorin. Jag anser inte att teorin är falsifierad utom till del, det
är bara till det yttre den är totalt falsifierad. Det finns helt enkelt svarta
svanar. Det går alldeles utmärkt att komma med en ad hoc teori som reviderar
relativitetsteorin efter hur den här partikeln uppträdde, och man kan börja med
att ta i beaktande partikelacceleratorns krökning.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 29/9/2011

Reptilhjärnan är inte irrationell

Reptilhjärnan är förmodligen inte så irrationell som man
tycks tro. Man tänker att reptilhjärnan mest talar om för oss när vi ska fly
alt. när vi ska slåss. Reptilhjärnan är det som avgör hur stresståliga vi är.
Och det är ju sant, men bara för att reptilhjärnan skiljer den modige från den
fege när man ser på det kaotiska resultatet och skillnaderna mellan människors
beteende i en krissituation, så betyder det inte att människans reptilhjärna är
irrationell i ett evolutionärt avseende! Uppkomsten av mod och feghet är
naturens sätt att sprida riskerna för arten för att den inte ska decimeras
istället för att växa. Det är möjligt att denna uppdelning mellan mod och
feghet i individerna kom med uppkomsten av däggdjuren. Det att reptiler inte
tycks skilja sig åt från varandra i fråga om mod kan vara det som gjorde
dinosaurierna till så stora varelser, därför att ett konkurrensförhållande helt
och hållet avgjordes av vem som var störst inom arten. När däggdjuren kom och
skillnader i mod mellan individer uppstod så tillkom därför en faktor i kampen
om överlevnad, som möjliggjorde en specialisering i storleksfrågan. Jag har
lagt märke till att starka modiga kvinnor ofta väljer svaga fega män. Detsamma
gäller förhållandet mellan starka modiga män och svaga fega kvinnor. Genom att
de gör det så kan modiga gener föras vidare till nästa släkte, likaväl som fega
gener, och därmed är det ingen katastrof när t.ex. en generation modiga män dör
i krig. I evolutionärt avseende finns det inga moraliska aspekter på feghet och
mod. Feghet är bara ett sätt att överleva likaväl som mod är det. (Jämför de
tyska soldaternas talesätt under andra världskriget; ”självmord av rädsla för
döden”.) Reptilhjärnan är högst rationell för arten och måste sprida riskerna
eftersom ingen, inte minst individer, kan avgöra hur ett farligt förlopp kommer
att utveckla sig. Man kan överlämna sig till fienden i ett krig och bli
avrättad av dem, alt. man kan slåss för att vinna kriget till det bittra slutet
med sin egen död t.ex. Men vad man än har för stresstålighet så i en
krissituation så kan överlevnadsmöjligheterna för både den modige och den fege
vara ganska begränsade. Ibland kan dock skillnaderna mellan mod och feghet
avgöra om man ska överleva eller inte, och ofta så är det bara den ena gruppen,
modiga alt. fega, som överlever och kan fortplanta sig i framtiden. Som jag
skrev så väljer ofta starka modiga kvinnor svaga fega män. Dock tar de modigare
större risker för gruppen och oftare så, men de belönas också ofta i
evolutionärt avseende genom att de har lättare att få tag på en kvinna eller
flera. Rädsla och mod hos individerna är högst rationella för artens fortlevnad,
hur förvirrande en krissituation än kan verka för en betraktare. Denna
förvirring i krissituationer har felaktigt tagits som belägg för att
reptilhjärnan är irrationell. Men det finns en gräns för modet även hos den
mest stresstålige förstås, det har evolutionen sett till. Dock kan under vissa
omständigheter de modigaste självvalt gå i döden, vilket var fallet bland många
gentlemen på Titanic, i krig och i terrorism. Hur förklarar man det ur ett
evolutionärt perspektiv?

Obs, min teori kan inte ensam förklara varför insekternas
storlek minskade samtidigt med däggdjurens tillkomst och dinosauriernas
utdöende. Den kan inte heller förklara varför dinosaurierna dog ut. Jag har ett
antal andra teorier till varför dinosaurierna dog ut på den här bloggen, som
var och en eller tillsammans kan vara sanna. Det kan vara att även
meteorit-teorin är sann ensam eller tillsammans med någon eller några av mina
teorier. Den här hypotesen kan bara förklara helt eller partiellt varför
däggdjur sällan blir stora som dinosaurier. Den kan inte förklara varför de
efterlevande reptilerna inte blir större än Varanerna. Den här teorin förklarar
även en del om människans beteende när hon styrs av reptilhjärnan, vilket
mycket väl kan vara alltid i den meningen att våra beslut grundar sig på
riskbenägenheten hos individen, inte endast vid ödesval, utan också vid mer
triviala livsval och till vardags.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 23 september 2011

”Universum är som det är. Det är ett mysterium, men det råkar helt enkelt passa för liv, hade det varit annorlunda skulle vi inte ha funnits här och kunnat diskutera frågan.”

Ateister menar att; ”Universum är som
det är. Det är ett mysterium, men det råkar helt enkelt passa för liv, hade det
varit annorlunda skulle vi inte ha funnits här och kunnat diskutera frågan. Det
är möjligt att det finns en djup underliggande harmoni i universum, men det
finns ingen tanke eller mening bakom det – åtminstone ingen som skulle vara
begriplig för oss.”
Enigmat är emellertid inte löst med denna
förklaring, enligt mig! Problemet med det sättet att tänka, som ateisterna gör,
är att det bara finns ett (1) känt universum. Om det bara finns ett (1)
universum så är det osannolikt att just detta enda universum slumpar sig så att
intelligent liv som kan diskutera sin egen existens är möjligt i det, för att
inte säga troligt eller kanske till och med oundvikligt i det. Sett i ljuset av
detta så är idén om multipla universa lockande att ta till sig, men inte ens
den möjligheten eliminerar existensen av en skapande Gud. Faktum är att om man
kausalt kan härleda existensen av existensen bakåt i tiden bakom Big Bang, vare
sig det var Bran som möttes och orsakade Big Bang eller någonting annat, och
härleda existensen till naturliga orsaker bakom det som skapade dessa Bran som
skapade Big Bang, så skulle man ändå inte en gång för alla motbevisa existensen
av en skapande Gud. Inte ens om man förklarade universums existens med att vårt
universum är ett i raden av ett oändligt antal universum som skapats genom en
gigantisk explosion och som slutligen faller ihop till en singularis i en
implosion bara för att explodera igen, så kan man eliminera existensen av en
Gud, men möjligen kan man eliminera existensen av en skapare i så fall,
förutsatt att Guds tillvaro är begränsad av ramarna för ett sådant pulserande
universum. Fast då blir Gud maktlös när det kommer till möjligheter att skapa
och han blir som en kork på havets yta som bara flyter med strömmarna, och är
därför osannolik om än inte omöjlig. Men det förutsätter naturligtvis att det
pulserande universum är ett faktum, dessutom så uppstår en ny frågeställning
som gäller under alla omständigheter; Är Guds tillvaro begränsad av ramarna för
det existerande universum? Jag vill inte tro det eftersom han då inte kan ha
skapat universum utan att samtidigt ha skapat sig själv, och därför så är jag
en anhängare av Bran-teorin, som frikopplar Gud från universums ramar och
själva skapelseögonblicket. Dessutom är Bran-teorin en av få existerande
realistiska teorier som beskriver existensen före Big Bang.

Citat i rött av mig.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 19/9/2011

En riktigt bra teori om dinosauriernas utdöende som också förklarar varför vissa reptiler överlevde in i vår tid

En riktigt bra teori om
dinosauriernas utdöende som också förklarar varför vissa reptiler överlevde in
i vår tid

Kan dinosaurierna ha utrotats genom att en supernova
exploderade i jordens närhet? När man tänker på det, de flesta idag levande
reptiler gräver ned sina ägg. Strålningen från supernovan kanske tog kål på
embryona i äggen hos de dinosaurier som inte grävde ned sina ägg? Fåglar ruvar
sina ägg och kan därför ha överlevt genom att de skyddade sina ägg med sina
egna kroppar. Nu finns det ju ingenting som säger att inte fåglarnas förfäder
grävde ned sina ägg. Även om det här är en bra teori så förklarar den inte
varför helt och hållet havslevande dinosaurier dog ut. Men det gör å andra
sidan inte meteorit-teorin heller.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 8/9/2011

Can a nothing affect a something like the Universe?

Can a nothing affect a something like the
Universe?

Can a nothing affect a something? Could
the reason for the universe accelerated expansion be that nothing has an effect
on something, ie. a vacuum as ”nothing” is, pulls out what is – something
- and thus nothing interacts with something? Then, ”nothing” must
exist, but it  does not.

After the Big Bang had expanded beyond a
certain point and, consequently, lost energy in the center of the explosions
gravity center, there was nothing that could hold back the expanding universe.
This allowed the vacuum from nothing to become the driving force for the
universe’s accelerating expansion. Which in turn means that the expansion of
the universe will never be reversed, because the gravity center of the center
of the universe spreads, while the nothing outside the universe’s boundaries stretch
out the universe as ‘nothing’ is affecting something, or with other words;
something, in order to exist in a nothing, need to extend accelerating and thus
can only come to exist through something having a beginning (Big Bang) which room-time
is spreading outward in all directions from its starting point in the room. One
must therefore account for the influence a ”magnitude” as a nothing has
on the universe! Not even nothing is a nothing, for something to exist means
that something´s mathematical laws must be adapted to the effect nothing has on
something, in this case, a nothing that seems to ”expand” the
universe in an accelerating rate. Even if it would be an illusory ”suction”,
it means that the universe’s existence is contingent in itself! A suction that
can only exist as long as something exists by the way. Perhaps the existence of
something turn nothing into something?

Roger Klang, Lund Scaniae Sweden,
09/08/2011

Kan ett ingenting påverka ett någonting som universum?

Kan ett ingenting påverka ett någonting? Kan anledningen
till universums allt snabbare expandering vara att ingenting har en påverkan på
någonting, dvs. ett vakuum som ”ingenting” är drar ut det som finns – någonting
– och därmed interagerar med någonting? Då måste ju ”ingenting” finnas, men det
gör ju inte det.

Efter att Big Bang hade expanderat och följaktligen förlorat
energi i centrum av explosionen som tyngdcentra, så fanns det ingenting som
kunde hålla tillbaka det utvidgande universum. Därmed kunde vakuumet från
ingenting bli den drivande kraften för universums allt snabbare utvidgning. Vilket
i förlängningen innebär att universums utvidgning aldrig kommer att reverseras,
eftersom tyngdcentra i universums mitt försvunnit medans intet utanför
universums gränser tänjer ut universum genom att ”ingenting” påverkar någonting,
eller genom att någonting för att kunna existera i ett ingenting måste utvidga
sig accelererande och därmed bara kan komma till och existera genom att
någonting har en början (Big Bang) vars kraft sprider sig utåt åt alla håll
från sin egen utgångspunkt i rummet. Man måste alltså räkna med den påverkan ”storheten”
ingenting gör på universum! Inte ens ingenting är ingenting, för att någonting
ska kunna existera så måste dess matematiska lagar vara anpassade efter den
påverkan ingenting har på någonting, i det här fallet ett ingenting som tycks
”dra” ut universum i accelererande hastighet. Även om det skulle röra sig om ett
illusoriskt ”sug” så kvarstår universums existens som villkorad i sig självt!
Ett sug som bara kan existera så länge som någonting finns för övrigt.
Existensen av någonting kanske gör ingenting till någonting?

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 8/9/2011

Postkristida stabilitet vid en hyperinflation

Anders Borg!

För att minimera skadeverkningarna av en eventuell
hyperinflation kan man kanske ha en mekanism som tillåter att man fryser
tillgångarnas värde i tiden för privatpersoner, liknande som man idag vid
lågkonjunktur garanterar banker att de inte kan gå i konkurs. Mekanismen kan
vara avsedd att slå till vid en av riksbanken beräknad inflation på t.ex. 100
procent årligen, alt. 50 procent två månader i rad (vilket är den
inflationstakt som konstituerar en hyperinflation). När och om hyperinflationen
reverseras så är det tänkt att det nominella värdet på människors sparade
pengar automatiskt ska återställas vid en tidpunkt som riksbanken fastslår,
till nivån som förelåg den dag mekanismen på marknaden slog till, förutsatt att
privatpersonen inte har tagit ut sina pengar efter det datum som slagits fast
för frysningen av tillgångarna. På så sätt kan en privatperson bara förlora
halva sina besparingar och aldrig mer. Det som är nationalekonomiskt
fördelaktigt med ett sådant system är att man motverkar paniska beslut som att
spararna tar ut sina pengar och handlar varor och mat för dem under tiden som
ekonomin faller i bitar. På så sätt förebygger man hyperinflation i första
rummet, samtidigt som man värnar privat ägande över tiden och skapar en grund
för efter-kristida stabilitet och rättvisa baserad på de besparingar individer
hade innan hyperinflationen slog till. Det värde som fryses ska beräknas på
köpvärdet på den internationella marknaden, det ska vara det som ska vara
referensramen. Det måste vara den internationella marknaden som är
referensramen. Hyperinflation är alltid en lokal eller nationell företeelse.
Det finns alltid någon utanför landet som tjänar på det landets hyperinflation.
Det är tveksamt om ett så stort land som Kina kan drabbas av hyperinflation.
Det största landet hittills som drabbats av hyperinflation är väl Tyskland. Och
dem som tjänar på det i utlandet måste vara fler än de som förlorar på det i
landet med hyperinflation, för att det ska kunna uppstå hyperinflation i ett
land som Tyskland. Man kan drabbas av hyperinflation på grund av omvärldens
utsugning, som Tyskland 1922-23, eller så kan man skapa sin egen
hyperinflation, som Robert Mugabe gjorde i Zimbabwe. Man vet att dollarn alltid
genomgår en snabb hyperinflation när dollarsedlarna tar sig in i stater i
tredje världen. Dollarn förlorar sitt värde ganska rejält så fort de tar sig in
i landet. Men man kan ändå fastställa ”kursen” på dessa svarta pengar. Ett sätt
att värdera de svarta dollarsedlarnas värde i Mellanöstern är att titta på vad
det kostar i dollar för en familj att fly från sitt land till en väststat. Summan
ligger på runt 100 000 dollar. Denna summa kan användas som referensram
för den svarta dollarvalutans värde i arabvärlden, tillsammans med värdet på
den avancerade vapenförsäljningens till dessa länder mer gråa marknad eller
bytesmarknad (oljans värde). Vad det gäller dollarns värde i norra Afrika så
kan man ha som referensram de summor som piraterna från Somalia i Adenviken
begär i lösensumma för att släppa gisslan och fartyg. Utan att ta med i
beräkningarna den svarta marknadens dollarsedlar i tredje världen, är det svårt
att bilda sig en korrekt makroekonomisk uppfattning om världsekonomins
hälsotillstånd. När värdet på de svarta dollarsedlarna är högt och stiger i
tredje världen, så kan man dra slutsatsen att ekonomin i väst framöver går
bättre. När värdet på de svarta dollarsedlarna genomgår en inflation och
dollarsedlarna ökar i antal i tredje världen, så kan man räkna med att ekonomin
i väst går sämre. Om man känner till de här reella värdena för dollarn i
arabvärlden och Nordafrika och använder dem som referensramar så blir det också
mycket lättare att ta tempen på världsekonomin, så att man kan veta när det
börjar gå mot en ny i västerlandet regional eller möjligen en global kris. Ju
fler dollarsedlar som tar sig till tredje världen, och desto högre inflation på
sedlarnas värde där, desto starkare indikator på att världsekonomin håller på
att gå överstyr. Men också USA:s statsskulder är en viktig indikator på hur
illa det kommer att gå. Ett tecken på sundhet i den amerikanska ekonomin skulle
vara att Obama och USA inser att de måste börja betala av på statsskulden, och
inte bara höja skuldtaket, men det tycks inte ske.

Om inte annat så kan man genom mina förfarandesätt
tidigarelägga diagnosen på vårt lands- och den globala ekonomin, samt minimera
skadeverkningarna av en möjlig hyperinflation i Sverige.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 5/9/2011