Brev till Krister Renard

Man kan faktiskt argumentera mot Gudsförnekelse, även om man utgår från att evolutionsteorin är sann! Eller – även om evolutionen är ett faktum så talar allt för att Gud existerar! Läs nedanstående i följande stycken!

Det kan tyckas att den klassiska evolutionsläran skulle vara den teori som bäst förklarar arternas uppkomst, men i själva verket är den behäftad med en stor brist, vilken tar luften ur den. Nämligen svaret på: Vad är det som gör så att evolutionen går framåt, varför inte bakåt? Vi känner alla till att bästa möjliga egenskaper inom artens nisch ger störst överlevnadschans och fortplantningsmöjligheter för individen. Men vad är det för naturlag som driver evolutionen ”framåt”? Varför blir man hungrig? Varför går man på jakt när man blir hungrig? Varför drivs djur till att ha sex? Varför finns självbevarelsedriften? Att självbevarelsedriften bland djur och insekter är ett faktum förklarar ju att evolutionen strävar åt ett och samma håll (framåt), men varför existerar dessa, som jag anser gudomliga spelregler? Det står helt klart att idag så finns inte minsta matematiska och/eller biokemiska förklaring till evolutionsmekanismernas framkomst, eller ens fortskridning. Alltså står evolutionsteorin på samma lösa grund som humanisterna säger att kreationismen står på, den blir en trosfråga!

Men om Gud i sin kreativitet låter varelser evolvera för att utvecklas till ett högre tillstånd? Det kan vara så!

Motståndarna till Darwinism, förespråkarna för ID, är ställda inför ett problem efter vad jag hört: Varför skulle en intelligent formgivare ibland konstruera intelligenta, ibland ointelligenta former? (Jag undrar hur de har kommit fram till det?) Svaret på den frågan för en troende evolutionist (men inte nödvändigtvis Darwinist, vill jag be att få påpeka, [sådana existerar!]) kan vara en fråga: Varför skulle Gud gå den rakaste vägen till målet, är vägen dit helig på något sätt? Kanske är den rakaste vägen inte möjlig? Kanske är den inte kostnadseffektiv? Kanske kommer de bästa lösningarna någon gång långt in i framtiden, för observera – vad är det som säger att (t.ex.) människan som hon ser ut idag är det slutliga målet, om man är Darwinist? (Obs, en evolutionist behöver inte vara Darwinist.)

Det förefaller på fler än ett sätt, som om någon intelligent varelse styr utvecklingen av livet på jorden – även om evolutionen är ett faktum. Begrunda hur det var på dinosauriernas tid; många av djuren som levde då var extremt stora. Om vi hade levt på den tiden så hade vi kunnat konstatera att storlek är ett utmärkt och vanligt sätt (kanske det bästa sättet) att konkurrera på, till och med bland insekter. Men efter dinosauriernas tid har enbart ett fåtal av arterna utvecklat stor massa som ett sätt att konkurrera (för att inte bli uppätna, eller för att kunna äta sina allt större bytesdjur), och när de väl har gjort det så har det bara varit till en viss gräns, typ elefanter och trollsländor. (Detta om man bortser från vattenlevande djur som valarna förstås.) Vilken kraft är det som har åstadkommit den förändringen i evolutionens tillvägagångssätt (om evolutionen bland djur är verklig måste det finnas en förklaring!)? Det spelar egentligen ingen roll ifall de flesta stora dinosaurer utplånats i en katastrof eller inte, det är evolutionsprocessen (eller tävlingsformen) vi talar om här, inte avkommans gener! (Det är ju inte så att däggdjuren med nödvändighet tenderar till att bli större och större, tills deras muskler knappt orkar bära dem längre, eller att flygande insekter blir så stora att deras utanpåsittande ”skelett” med nöd och näppe håller insekterna ihop i ett stycke.) Det är som om det skulle finnas två helt olika spelregler i anpassningen av arterna, före och efter dinosaurierna. Det verkar alltså som om Gud måste finnas även om evolutionsteorin är ett faktum, evolutionsprocessens omställning från storleksanpassning till specialisering, talar för det. Ingenting talar för motsatsen.

Åtminstone måste vi utgå från att Gud finns tills den dagen det kommer en utförligare teori, eftersom det är den enda logiska deduktionen, även för evolutionister/Darwinister idag [motbevisa mig!]. Också om man är kreationist måste man naturligtvis utgå från att Gud finns, men då är det så att Gudstron kommer först och teorin om kreationism sist. (Det är möjligt att en del evolutionister först bejakar sin Gudsförnekelse, ur vilken deras teori kommer sen, men så var det inte med mig!) Köper en die hard evolutionist ovanstående? Jag gör det i alla fall! Jag kan inte se vad det är som skiljer kreationism från evolutionism, det är egentligen ointressant hur Gud skapade, det viktiga är att han skapade! OBS, denna synvinkel förutsätter förstås att bibeln (GT), till en del i alla fall, inte ordagrant är guds ord! Men den säger inte, att bibeln (GT) inte kan ha tillkommit genom gudomlig inspiration, Och den säger absolut ingenting om Nya Testamentet!

När man tänker på vetenskap så tänker man oftast på kunskap och framsteg. Och visst har vetenskapen gjort framsteg. T.ex. så vet vi idag att jorden inte är platt och att jorden och solsystemet inte är universums centrum. Man kan nog säga att vi vet att bakterier ibland kan döda djur och människor, och att den är en form av encellig organism. Listan kan göras lång, men inte oändlig. När vi en gång har fastställt ett ”faktum” kommer ofta kontravetenskapliga teorier att tala emot det nyfunna ”faktumet”, och ibland får de ”rätt” av vetenskapsvärlden – ibland inte! Och framför allt, det kan gå långa perioder mellan vad som betraktas som sanning en tid och nya rön som vänder upp och ner på vetenskapen om vad som idag anses korrekt, men i morgon kan vara passé. Under tiden går folk omkring i vanföreställning.

Vetenskap är dessutom inte en rak linje, vetenskapen säger att relativitetsteorin är sann, men den säger också att kvantteorin är sann, trots att de två teorierna motsäger varandra (eller går kräftgång med varandra). Båda kan ju ”bevisa” att de är sanna, relativitetsteorin genom matematik, tekniska framsteg och empiriska erfarenheter i makrokosmos (precis som Newtons gravitationsteori på sin tid). Kvantteorin kan visa på att den är sann genom empiriska erfarenheter i mikrokosmologiska experiment, tekniska framsteg och matematik. Det är ju därför som båda teorierna lever kvar inom vetenskapsvärlden idag, även om kvantteorins förespråkare dominerar idag, främst för att där finns mer att utforska och teoretisera om. Det återstår att se om någon kan kasta fram en GUT-teori, eller om en av teorierna kommer att förpassas till historien, som Einsteins allmänna relativitetsteori förpassade Newtons gravitationsteori till historien? Om än att det blir en levande teorihistoria, där mången praktiskt nyttiga beräkningar kan anpassas till den efterlämnade teorin.

Den del av vetenskapen som leder till tekniska framsteg är förstås svår att bortse ifrån (fast det behövs aldrig, i alla fall inte för mig). Men jag kan nämna två vetenskapsdiscipliner där de senaste forskningsrönen inte leder till tekniska framsteg som fungerande manicker, eller leder till att forskningsrönen kan konfirmeras med hjälp av matematiska formler – paleontologi och etnologi. Även om etnologerna använder sig av DNA-tester, som i sig själv kommit till genom tekniska framsteg! Dessa vetenskaper (läs egentligen; religioner), kan inte lära oss någonting då även DNA-tester inte automatiskt medför deducerbarhet långt tillbaka i tiden! Om man tror blint på vad man läser om de senaste forskarrönen så är man en troende ateist, om man ska tro vad jag sagt i styckena ovan. Så långt kan den humanistiska intellektuella eliten inte säga emot mig, måste läsaren väl hålla med mig om. Vetenskap är inom en del discipliner att jämföra med religion! Vilken vetenskapsman vill inte komma med en invändning här?! Nämligen, om de tillåter mig: Nya testamentet bygger inte på erfarenheter och experiment, som vetenskapen gör! Jag säger: ”Visst gör den det.” Miljoner kristna kan vittna om att de fått respons och välsignelser (erfarenheter) genom bön (experiment). Den responsen kan inte bortförklaras med någon mer auktoritet från någon utomstående, än något av de senaste forskarrönen inom paleontologi, om man ska tro vad jag har sagt här. Då kan de svara med att; oavsett hur mycket eller litet man kan lita på de sista forskningsrönen så leder de till att vi närmar oss sanningen, om inte idag så i morgon. Jag säger: ”I så fall gör bön det också.” När ska miljoner människors vittnesbörd räknas som en faktor att utgöra en form av bevis för skeptikerna. Eftersom vi har blivit undervisade: ”Tro är inte att veta!” Så kommer den dagen aldrig att komma. Under tiden så blir det vi kristna som drar det längsta strået. Vetenskap kommer aldrig att leda sina följeslagare till evig lycka! Den kommer bara att främja satans redskap – Intellektualism – som kommer att leda dem i fördärvet i värsta fall. Som religion, eller tro, är vetenskap dålig! Inte nog med att den är opålitlig, den är också substanslös och tom. Härmed inte sagt att vetenskap normalt är av ondo… Men tror man på en vetenskap så måste man logiskt sett tro på alla vetenskapsdiscipliner, i världens ögon. Så är det lyckligtvis inte! Vetenskapen har gett oss mycket gott, allt jag säger är att det inte går att lita på nya, och även gamla ”beprövade” forskningsrön inom flera discipliner. Det är bevisat genom erfarenhet, nämligen erfarenheten av att forskningen inte nödvändigtvis ger en sann bild av världen. Vetenskapen sade tidigare att indianerna invandrade från Asien över Alaska. Numera säger de att dessa asiater hade europeiskt DNA. (Kom ihåg att DNA tester varit tekniskt möjligt i över ett decennium och att prover av genetiskt material varit någorlunda konstant under den här tiden.) Varför hittade de inte europeiskt DNA hos indianerna redan från början, de testade ju på samma sätt och på samma vävnad? Antagligen blev det så för att de letar efter vad de önskar hitta! Det går alltså inte att lita på de här uppgifterna, båda kan vara fel, det är bevisat genom erfarenhet från mången vetenskap, inklusive paleontologi och etnologi/biologi. Hur kan man bevisa någonting genom slutledningsförmåga om man inte kan lita på så kallade bakomliggande grundläggande ”fakta”, och kvasikirurgiskt begränsande instrument?

Att evolution är ett faktum även inom mänskligheten till en viss grad, måste anses obestridbart. Svarta människor kan inte vara Adams och Evas avkomma annars. Men även om också människan evolverar, så betyder inte det nödvändigtvis att vi härstammar från aporna! Men om människor kan förändras till att bli olika raser, så finns det ingenting som säger att inte Gud kan ha skapat högre stående djur genom evolution från lägre stående arter.

Mikroevolution, som du kallar det Krister, kan gå väldigt snabbt genom Guds inverkan! Finnarna är närbesläktade med ungrarna (ugriska folkslag), så nära i tiden att även språket liknar varandras. Men finnarna är inte tillnärmesvis lika mörka i hår och ögon? Enligt den gängse uppfattningen bland biologerna/geneologerna så kan det omöjligen vara så att recessiva gener kan vinna mark över dominanta gener – med utgångsläget att finnar och ungrare var samma folk – som de har gjort i Finnarnas fall! Kan Gud därför ha särat på folkslagen i något outgrundligt syfte? Det står ju i bibeln ”Och Herren förbistrade deras tungor”. förvirringen kan förstås till en del förklaras med ingifte från andra intilliggande och immigrerande etniciteter till det ungerska respektive finska folket, men det kan nog inte vara hela sanningen med tanke på hur mycket mörkare ungrarna är idag. (Jag har hört att före 1800-talet så karaktäriserades de skånska töserna som brunögda, om det är sant vet jag inte.)

OBS, det jag skriver om i dessa mina brev till dig ska nog inte tolkas som vår kyrkas ledares officiella hållning, för det mesta!

P.S. Krister, ibland roar jag mig med att fråga arbetskamrater och dylika om de tror på Gud. Oftast så får man svaret att de tror på ”nånting”, någon ”högre makt” eller väsen. (Detta tycks inte ha något samband med att personen ibland säger sig vara ateist.) Då frågar jag om detta väsen som personen tror på är Gud, och då svarar de nästan alltid -Nej. Då frågar jag om detta väsen kan tänka, och då svarar de alltid (hittills i alla fall) –Ja. Då svarar jag med den logiska och enda slutsatsen – att detta väsen personen tror på måste vara Gud. Då börjar personen genast slingra sig som en orm och inta en försvarsposition, och krampaktigt försöka hålla fast vid sin ”tro” precis som om det var viktigt för denne att tro på ett väsen som inte är Gud. Jag brukar inte pådyvla dem min tro på den riktige guden efter att de har intagit en försvarsposition. Bevisligen är de ofta intelligenta nog att omöjligen kunna bortse från ett högtstående väsen. Jag tror att människor i det här landet säger sig tro på ett odefinierat väsen därför att de inte vill göra några uppoffringar för sin tro! Fri sex, sprit, rock´n roll och sköna sovmorgnar på söndagarna är vad som är eftersträvansvärt för svenskarna.

Din hemsida är intressant, i synnerhet avsnittet om ”Biokemi och evolution”! Den sidan har till och med påverkat min övertygelse om hur Gud skapar. Jag tror inte på evolutionen som en blind utveckling genom survival of the fittest. Men jag har heller inte något vittnesbörd om skapelseberättelsen, som den (ordagrant?) beskrivs i Bibeln. Jag tror att Gud skapade universum från ingenting! Jag tror att Gud skapade den första amöban färdig, och sedan formade alla jordens varelser under hundramiljontals år! Från evolution till mirakel: Jag tror också att Kristus fysiskt uppstod från de döda. Gud kunde alltså ha skapat jorden på sex dagar! Jag tror att evolutionen drivs av Gud, antagligen genom snabb växling till olika arter efter en viss mikroevolution av berörda arter. Gud är en konstnär, och en tavla börjar alltid med ett första streck. Jag drar mina slutsatser om detta delvis med hjälp av dina intelligenta resonemang, och delvis på vad jag anser vara ovederlagda fakta också av dig. Jag syftar då på universums höga ålder, att det mesta pekar på att universum kom till genom en explosion, att Jorden med all sannolikhet är flera miljarder år gammal, och så anser jag det ligga utom varje tvivel att dinosaurierna inte levde på Adam och Evas tid. Min teori blir icke-falsifierbar, men stämmer med observationer av makrokosmos och geologiska studier väldigt väl. Mot någon med den här hållningen kan du bara respondera genom att citera GT, medans de ateistiska evolutionisterna bara kan citera Darwin. Jag är inte neutral, men jag har tagit de bästa observationerna och argumenten från båda sidor i debatten. Mitt sätt att resonera är ändå inte ad hoc och ger antagligen en riktigare bild av verkligheten än vad darwinisterna eller skapelsetroende kan ge var för sig. Enligt Genesis skapades vår jord före ljuset. Det tror jag inte på! (Jag har svårt för GT i bokstavlig mening.) Du tycks emellertid inte heller tala mot Big Bangteorin och för Bibelns skapelseberättelse bokstavligen! För den som inte teoretiserar helt absurt om universum, måste skapelsen som den porträtterats i Bibeln vara en poetisk beskrivning! Men det är svårt att tyda ut var du står i frågan om jordens och universums ålder. På det hela taget så tycks du ha menat att helgardera dig på din hemsida, vilket jag kan förstå då du hela tiden går tillbaka för att korrigera i det du skriver, i synnerhet som du får mycket kritik. Jag gör likadant när jag skriver!

Dilemmat för skapelsetroende (Bibeltroende) är att; om inte skapelseberättelsen är sann, så som beskriven ordagrant, så är det helt öppet för vem som helst att avfärda hela Bibeln som pseudohistoria, eller tolka Bibelns (GT:s) andra delar hur som helst. T.ex. så behöver inte historien om Adam och Eva heller vara sann, eller historien om Noahs ark, och det får implikationer på händelseutvecklingen. Men framförallt är det allvarligt att den kyrkliga värdegrunden som sådan hamnar i tukthuset, om man gläntar på dörren för att ifrågasätta ens en liten del av Bibeln till fördel för Darwinismen, eftersom man då lämnar fältet öppet för ifrågasättande av historiska händelser omnämnda i Bibeln som helhet. Som en följd av det omöjliggörs allting, som organisering av Kristi kyrka, evangelism kan inte utföras och redan kyrkliga personers grundval kan rubbas om kyrkans ledare inte längre har ett riktmärke (Bibeln) för att hålla ihop församlingen. Också NT kan ifrågasättas, oemotsagt, eller med större självklarhet (fast inte så mycket som GT), då Jesus talade om att han kom för att fullborda GT:s skrifter. Hur skulle då folk kunna komma till Gud via Kristus? Det är få förunnat att ha det som jag – att veta att Gud finns genom visioner – oavsett skrifterna. (Observera; jag vet inte att Kristus finns, jag bara tror!) Det är både ett plus och ett minus att veta att Gud finns, och inte bara tro det!

Å andra sidan kan man se evolutionisternas tro gunga om Darwin hade fel om att människan härstammar ifrån aporna, då kan man lika gärna skrota utvecklingsläran enligt de flesta evolutionister. Men det senare scenariot behöver inte innebära något negativt ens för Darwinisterna, till skillnad från om motsatsen – Bibeln definitivt vederlades! Jag förstår därför inte varför humanister finner skadeglädje i att försöka vederlägga bibeln och därigenom skingra kyrkorna.

Som jag ser det så är de gamla profeterna abstrakta poeter när det kommer till konkreta ting (konkreta i semantisk mening, som var den enda form av förklaring som fanns att förstå på den tiden), typ jordens ursprung. Detsamma borde gälla skapelsen och hur den beskrevs av de forna profeterna. Men när det kommer till moralen i Bibeln, så är profeterna konkreta i ibland abstrakta (i betydelsen komplexa) historier. Så talade Jesus också ofta, abstrakt om konkreta ting, men tydligt så att ett barn skulle förstå i moraliska frågor (åtminstone när han vände sig till vanliga människor)! Jesus tränade förstås de tolv i avancerat evangelietänkande, han visste att de skulle förstå med tiden. Gud är mest sannolikt också den mest framstående poeten, för att han är en poet också säger väl sig självt?! Varför skulle han annars ge somliga av oss den poetiska drivfjädern?

Ska Noahs ark i Bibeln förresten tolkas som en båt eller en kyrka? Det finns faktiskt anledning att översätta ark till arch, vilket lätt kan bli archa som i valv till ingången till en kyrka, men det är en historia jag har glömt bort. Jag studerade Bibeln lite i mina unga år, då jag ännu inte hade något vittnesbörd (jag är 42 idag). Lite språk här och lite tolkning av Bibeln där och jag skapade ett logiskt resonemang om det. Huruvida det var riktigt vet jag inte. Jag skickade mitt resonemang till min bror som var/är Jehovas Vittne, men jag vet inte om han har det kvar, jag var bara trettio år då. Han tyckte det var intressant.

D.S. Man skulle väl kunna säga att jag inte bryr mig om ifall GT är sann eller inte, jag vet ju att Gud lever, ändå. Obs, detta är den sista och avslutande delen av mitt brev till dig!

M.v.h. ”Filosofen”!