Tid hoppar, temperaturutjämning hoppar, rummet hoppar inte.

Till matematikern Krister Renard!

Tid hoppar, temperaturutjämning hoppar, rummet hoppar inte.

Jag har fått en tanke. De säger ju att tid hoppar framåt, och det är förståeligt när man tänker på det. Men i så fall måste även temperatur hoppa. När man tänker på den matematiska historien om sköldpaddan som kryper mot ett målsnöre, och som halverar sin sträcka för varje given tidsrymd vilket innebär att han aldrig kommer fram trots att han inte slutar röra sig framåt, så inser man att denna tillsynes oförenliga motsägelse också möjligtvis kan tillämpas på temperaturutjämning. Allt hänger på vid vilken exponent temperaturer utjämnar sig vid. Det blir en svår gubbe att lösa så relativ som temperaturutjämning är och i olika element också, men vid någon tempererad omgivning så måste låt oss säga kokande vatten halvera sin temperatur med exakt 50 procent vid varje given exakt lika lång tidrymd. Då kan temperaturen aldrig nå total utjämning med omgivningen, eller hur? Alltså måste även något så relativt som värme och temperaturutjämning ”hoppa” i fram graderna, precis som tid gör!

Hur är det då med rummet, hoppar det också? Jag tror det inte, det finns i alla fall ingenting som talar för det.

Antingen är jag ignorant, eller så tycker du att det är värt att räkna på.

Mvh filosofen Roger Klang, Lund Scaniae den 28/11/2009

Vågsurfteorin. ”Wave Surf Theory” Almost a complete TOE (theory of everything).

Voyager 1 hade i samband med att farkosten lämnade solsystemet, färdats längre än vad man hade beräknat att den skulle göra på utsatt tid. Det var fullt mätbara värden det rörde sig om och gick inte att förklara bort, jag kan bara inte svara för hur mycket längre farkosten färdats, för jag kommer inte ihåg. Voyager har följaktligen färdats snabbare än beräknat. (Det var några år sedan jag hörde det.)

Det oförklarade faktumet fick mig att haka upp mig för ett antal år sedan, och tillsammans med den tillkomna kunskapen om att galaxerna rödförskjuts i en accelererande takt, så började jag tänka i banorna att den kosmologiska konstanten kanske inte enbart ska appliceras på universums utvidgning, utan att den är universell och är en faktor även i vårt högst begränsade solsystem. Att den är en allmän naturlag helt enkelt. Och så när jag såg UR; ”Något saknas i universum, del två”, så fick jag tillskott till en idé, inspirerad tack vare att det finns forskare som Disney som går på tvärs med begreppet ”svart materia”. Det första jag tänkte var; att det här med tankarna på en svart materia och svart energi mycket påminner om 1800-talets idéer med termen ”etern”, en ad hoc teori som känns både klumpig och ful! Så känns det för mig med mörk materia och mörk energi, precis som för en handfull andra forskare med en ”gut intuition”!

För att komma till saken så har jag redan tidigare hört om teorin med gravitoner (tyngdvågspartiklar av en något svårfångad form). Jag antar i min diskurs att tyngdvågor existerar. Min teori är att de fungerar ungefär som ringarna eller vågorna gör på vattnet när man kastar en sten i sjön (stenens nedslagsyta får symbolisera solen). Jorden och alla andra himlakroppar ”guppar” som ett fiskeflöte på dessa vågbildande partiklar, som går rakt igenom solid materia men ändå påverkar den, enligt min teori. Jag har därför svårt att föreställa mig hur man ska detektera gravitonerna, förutom då genom deras vågringbildning runt solen med deras knuff och drag- tyngdkraftseffekt, för att uttrycka mig okonventionellt och hemsnickrat, vilket jag måste göra här. (Jag kan inte bevisa det där matematiskt eller någonting, men så måste det vara om min teori är riktig, följ med;) Men jorden och alla andra planeter, som bildades här för 5 miljarder år sedan, ”surfar” också en aning på gravitonernas ”impact wave”, eftersom ända sedan solsystemets början, gaserna gyttrade ihop sig och formade en spiral som blev vårt solsystem…

Låt mig här göra ett kort hopp från en sak till en annan, för att förklara den sista meningen: Jag vet att när jag spelar över mina vhs-filmer till dvd, och jag prickar av de nu dvd-inspelade filmerna i mitt vhs-filmregister, så gyttrar punkterna jag sätter framför filmerna i filmregistret ihop sig. Det vill säga, när jag väl har spelat in två filmer eller fler av en sida av mitt register, så är chansen mycket större att nästa film hamnar strax under eller över några av dessa punkter (alltså intill varandra), ända tills jag har flera rader av sammanhängande punkter med återkommande avbrott. Det är precis samma syndrom som att i en klass av 26 (ungefär), så är sannolikheten större att två slumpmässiga elever fyller år på samma dag, än att två elever inte gör det. Eller att de flesta lottovinster har två eller flera serier av siffror i sig. Det låter alltså lite konstigt i mina öron att slumpen inte har något minne, eftersom chanserna ökar för att på alla mina tretton sidors filmregister, även vid ett ganska litet antal punkter, två eller flera punkter hamnar direkt över eller under varandra. Man kan därför använda sig av spelsystem på Lotto, vilket tycks omöjligt om slumpen inte har något minne. Men jag förstår att den inte har det, jag förstår bara inte varför när det är som jag säger. Den som däremot spelar ett system där inga två tal hänger ihop, har lägre sannolikhet att pricka rätt, eftersom vecka ut och vecka in de flesta vinstrader har två eller flera serier av på varandra följande siffror. Men det kan ju hänga samman med att de möjliga varianterna av spelsystem (på en lottokupong), där varje kryss föregås och efterföljs av en tom ruta, är betydligt färre än de spelsystem där två eller flera kryss kan hänga samman. Det förklarar ändå inte varför punkterna (kryssen) i mitt filmregister klumpar ihop sig till serier, och så vitt jag kan förstå så är exemplen inte helt likvärdiga, med tanke på att mindre serier (eller par) skapas relativt tidigt i mitt register på en bra bit över tusen filmer. Men alldeles oavsett om siffrornas sammangyttrande är helt slumpmässiga eller inte, så är sammangyttrandet ett faktum, även i min teori! Det är bland annat det vi ska titta på som en del av min teori. Nedan.

…Tillbaka till min teori: Så är det också med ett planetsystems formatering, eller rent av med galaxernas formatering! Enligt de matematiska lagar, som jag precis ”förklarade” i blått ovan, så bildas på vissa platser i det roterande blivande solsystemet, ett gytter av gaspartiklar som i sin tur klumpar ihop sig till materia, indirekt till planeterna. Längre och kortare ”kedjor” (med återkommande avbrott) av gasmolekyler bildar därför solsystemets eller spiralgalaxens karakteristiska spiralarm (om än osynlig i ett moget solsystem) som möjliggör planetbildning, och därför så blir också spiralens yttre delar snabbare i sin omloppsbana runt centret i förhållande till solens rotationshastighet i dess yttersta hölje, trots att det fortfarande kraftigt släpar efter jämfört med om armarna hade varit pinnar som stod rakt ut från solen. (Snurra en snurrfåtölj som du sitter i med armarna ihop, och sträck sedan ut dem och jämför rotationshastigheten.) Där av galaxens spiralform, i alla fall enligt min beskrivning! Ifall ovanstående matematiska filosofidiskurs i blått inte gällde, så skulle ingen stjärna ha planeter i omloppsbana runt sig, allt skulle vara en punkt utan utsträckning, kanske samma slags punkt som (senare) utvecklades till vårt universum genom big bang.

Enligt min teori så är solsystemet ett slutet system, där förlusten av massa, typ Voyager och dess färd ut från solsystemet, påverkar hela solsystemet. Detta när centret av galaxen, eller solsystemet är roterande förstås (i fall stjärnan inte roterar kan jag inte heller tänka mig något planetsystem runt den, enligt strax ovanstående styckens förklaring, eftersom all materia då skulle dra sig mot mitten). Varför det roterar har jag inget svar på just nu. Roterar även universum, precis som galaxer stjärnor och planeter då? Jag tror det, varför skulle det inte när allt annat!? Jag tror faktiskt att man genom att anta det, kan hitta svaret på hur universum kom till, från en punkt utan utsträckning, till rumtiden. Men jag har som sagt ingen fullständig TOE, Theory Of Everything, än! Så det blir bara ett antagande, med visst stöd från min teori, att universum är roterarande, men inget svar på varför det roterar. Det sistnämnda hör alltså till den filosofiska disciplinen och besvaras inte i min essä!

För att gå vidare och komma till pudelns kärna: Jag antar dogmatiskt att Voyager´s extra skjuts ut i rymden också kan appliceras på galaxernas accellererande flykt ut i universum. Hur går då det till om tyngdvågorna liknar havsvågor, på vilka materien bara guppar upp och ner (fram och tillbaka, eller ut från solen och in mot solen)? Den gemensamma faktorn mellan Voyager och Universum är att båda, i eskalerande takt, accelererar ut från tyngdcentrum (som antingen är en stjärna eller ett gigantiskt och hett gasmoln)!

När materia tillförts rörelseenergi nog för att lämna solsystemet, som Voyager 1, så surfar farkosten på ”frontvallen” (the impact wave) i varje tyngdvåg på vägen ut. Den surfar en aning längre tid på de utåtriktade vågorna (frontvallen), än den hamnar i bakvattnet, precis som en motordriven båt som färdas genom sjön med vågorna! Det är den tiden som är avgörande för det extra energitillskottet, som får farkosten att accellerera, och som samtidigt solen förlorar i massa (läs; solsystemet förlorar i massa!). [Hela solsystemet är just ett system, där planeternas massa och omloppsbana i någon mån står i relation till solens rotationshastighet, enligt min teori.] Jag antar att galaxerna surfar likadant på gravitationsvågorna från restgasmolnet där Big Bang tog plats i centrum av universum, och att det är därför som universum utvidgas snabbare och snabbare, men med en med tiden avtagande hastighetsökning (som bekant). Den minskande ökningen av hastigheten i universums utvidgning kan förklaras med att vågorna blir alltmer svaga, platta eller uttunnade ju längre ut från tyngdcentrum de kommer.

Core Curriculum:

Vi behöver kanske inte ens modifiera Einsteins korta lag om energi och massa kontra ljushastigheten: Om inte ”baksuget” i vågen fanns, så skulle jorden få en skjuts utåt vid första ankommande surfvåg och försvinna. Om inte ”frontsurfet” fanns i vågen så skulle jorden dra sig inåt solen i sin allt snävare bana runt den. Och det är just det som materietillskottet till ett svart hål gör! Det utgår inga, eller få, gravitoner från hålet (eller snarare – få gravitoner från utanför händelsehorisonten), det som existerar är endast ett dammsugande bakvatten, vilket färdas inåt mot det svarta hålet. Läs (***)! På den motsatta skalan har vi supernovan, som inte har något bakvatten. Det är därför som jag antar att det krävs hetta och/eller rörelseenergi, typ en planets rotation, för att omvandla lägesenergi till gravitationssurfvågor! Svarta håls gravitation skiljer sig alltså från en stjärnas gravitation. Och det är kärnan i min teori som förklarar hur universums galaxer kan hålla ihop, och samtidigt avlägsna sig från big bangs restcentrum i en accelererande hastighet genom att surfa på gravitationsvågorna.

(***)Utvalda relevanta delar ur ”svart hål”, på Wikipedia…Tiden för ett objekt inom ett svart håls gravitationsfält kommer att saktas ned, så kallad tidsdilatation. Fenomenet har experimentellt bekräftats (Scout-raket-experimentet 1976). I ett svart håls närhet ökar tidsdilatationen starkt. För en utomstående observatör verkar objektets resa in mot händelsehorisonten ta oändligt lång tid, och när objektet närmar sig händelsehorisonten kommer det ljus som lämnar objektet att allt starkare rödskiftas. För den utomstående förefaller objektet falla allt saktare och aldrig nå fram till händelsehorisonten (det tar oändlig tid för objektet att nå händelsehorisonten). Inifrån objektet självt tar det ändlig tid att korsa händelsehorisonten och komma in i singulariteten[...]

Föreställ dig en astronaut som faller med fötterna före in mot ett enkelt (icke-roterande) svart hål av Schwarzschild-typ. Ju närmare astronauten kommer händelsehorisonten, desto längre tid tar det för fotonerna han utstrålar att slita sig från det svarta hålets gravitationsbrunn. En avlägsen observatör skulle se astronautens fall saktas av när denne närmar sig händelsehorisonten, och det skulle i teorin förefalla som om astronauten aldrig riktigt når händelsehorisonten. I verkligheten, eftersom astronauten utsänder ett ändligt antal fotoner innan han når horisonten, skulle dock den sista fotonen från astronauten nå observatören inom något ögonblick och sedan skulle astronauten vara borta.

Från sin egen betraktelsepunkt skulle däremot astronauten nå händelsehorisonten och singulariteten, och inom ändlig tid. När astronauten väl nått händelsehorisonten kan han inte ses från det utanförliggande universum. I fallet skulle han kunna se sina fötter, och därefter sina knän, bli allt mer röd-skiftade, tills de slutligen blir omöjliga att se[...]

Teoretiskt sett är händelsehorisonten hos ett icke-roterande svart hål en sfärisk yta, och dess singularitet är (informellt uttryckt) en punkt. Om det svarta hålet roterar, vilket är ett troligt arv från ursprungsstjärnans rotation före kollapsen, kommer rumtiden kring det svarta hålets händelsehorisont att dras ihop genom en effekt som kallas frame-dragging. Detta roterande område runt händelsehorisonten kallas en ergosfär och har en ellipsoidisk form. Eftersom ergosfären ligger utanför händelsehorisonten, kan partiklar existera inuti den utan att oundvikligen dras in innanför händelsehorisonten. Däremot, eftersom rumtiden själv rör sig inom ergosfären, kan inga partiklar där inta någon statisk position. Objekt eller partiklar som snuddar vid ergosfären kan under vissa omständigheter slungas ut ur den med oerhörd kraft, och på så sätt dra ut energi ur det svarta hålet – därav namnet ergosfär (”arbetande sfär”) eftersom den kan utföra arbete.

Att svarta hål roterar med hög hastighet vet man redan, men astronomer har nu undersökt hur snabbt ett svart hål i Vintergatan roterar. Resultatet av studien visade att det svarta hålet snurrade runt sig själv med ungefär ljusets hastighet, och att rymden runt hålet följer med[…]

Den mest avslöjande manifestationen av ett svart hål tros komma från materia på väg att slukas av det svarta hålet, vilken samlas i en virvel liknande vatten vid ett avlopp, en ackretionsskiva med extremt hög temperatur och rotationsfart. Friktionen mellan materien i denna skiva alstrar så mycket energi att stora mängder strålning i infrarött och röntgen utsänds. Värmeutvecklingen är mycket effektiv och kan omvandla upp till 50% av en partikels massa till strålning, jämfört med fusion som endast omvandlar några få procent. Ett annat iakttagbart fenomen är tunna strålar av materia som med relativistisk fart kastas ut längs med diskens centrumaxel… Citat Wikipedia

Från Wikipedia kan man alltså dra slutsatsen att aktiva svarta hål, eller dess ”arbetande ackretionsskiva”, sänder ut tyngdvågspartiklar mot omgivningen, som måste vara påfallande starka på grund av den effekt och massa Ackretionsskivan har. Plasman måste dock vara ett kortlivat fenomen jämfört med det mesta i universum, om den förbrukar energi i den omfattningen (50 % av materian förvandlas till strålning). När ackretionsskivan är bortstrålad och uppslukad så utgår inte längre några gravitoner från händelsehorisonten. Då blir det svarta hålet återigen ett enda stort ”bakvatten”.

Detta förklarar måhända varför det idag (före min teoris eventuella genomslag), verkar för forskarna som om galaxerna är för lätta för att hållas ihop av den beräknade tyngdkraften från de svarta hålen i centrum. Deras matematiska beräkningar bygger på felaktiga premisser. Tyngdvågsförespråkarna utgår nämligen helt vagt idag ifrån att samma tyngdvågor som en sol genererar, också genereras av ett svart hål. Med min teori tas denna faktor bort. Det svarta hålet har ett extra sug genom avsaknaden av impact waves, vilket möjliggör (förklarar) bildandet av supermassiva svarta hål. Forskarna har samtidigt svårt att förklara varför universum expanderar i accelererande takt. Med min teori förklaras även detta. (Den förklarar dock inte var den energi som orsakade big bang, togs ifrån.) Vi har helt plötsligt den saknade teori som inbegriper äkta variabel gravitation, och som kan förklara ovanstående, som forskare sökt efter. Samtidigt är lösningen elegant. Den motsäger heller inte direkt Einsteins relativitetsteori, förhoppningsvis.

Jag menar att Jordens omloppsbana runt solen följaktligen inte har en helt jämn ellipsgång. Den ser mer ut som en blommas vågiga yttre konturer runt blombladen om vi ska ta en inte så distinkt liknelse. En från solsystemet utomstående betraktare uppfattar, liksom enligt Einsteins lagar i exemplet ovan med det svarta hålet, att en människa på jorden rör sig långsammare när han och jorden befinner sig närmare solen, under baksuget. Skillnaderna är förstås högst marginella! Omvänt gäller att när jorden befinner sig på frontvågen, så rör sig människan (och jorden) marginellt snabbare, sett av en från solsystemet utomstående betraktare (men vi på jorden uppfattar det inte så, när vi mäter tiden här). Om det sen betyder att en person som ställer sig på en tillräckligt precis badrumsvåg, ”upptäcker” att han kan väga mer eller mindre, beroende på om han och jorden befinner sig på frontvågen respektive bakvattnet, kan jag inte säga. Men man kan tycka det, i alla fall. Men dilemmat som uppstår, ifall så inte är fallet, skiljer sig inte i svårighetsgrad från det i kvantfysikers kretsar berömda problemet, av Schrödinger, med ”katten i lådan”. (Lever katten, eller är katten död? Det beror på om man observerar den eller inte.) Helt omöjligt för det sunda förnuftet att förstå! Så om badrumsvågens vågräta skalfjäder i detta fall inte påverkas av solens relativa tyngdpåverkan i badrumsvågens och mitt solsystem, utan visar konstant vikt, så är det en nöt vars förklaring får anstå precis som den kvantfysikaliska frågan hur katten i lådan i det kända exemplet, både måste leva och vara död. Man dömer inte ut kvantfysiken som fallerande, bara för att man inte har hittat något svar på frågan hur katten kan vara både levande och död, det finns alldeles för många goda skäl till det! Detta trots det faktum att konklusionen av katten i lådan dilemmat är en motsägelse för kvantmekaniken, så till den grad att man kanske kan säga att kvantmekaniken är falsifierad. Det är klart att; ifall det finns en lösning på problemet med katten, som kanske inte kan förstås idag eller om hundra år, men likväl finns där, så är Kvantmekaniken inte falsifierad. Men hur ska vi veta det? Är det inte på tiden att någon försöker utföra ett experiment på det teoretiska problemet med den både döda och levande katten i lådan? Du sade ju själv i svaret på mitt första brev till dig (ett brev på en enda sida) som handlade om kattproblemet, att det är möjligt att bygga en sådan högteknologisk låda, Krister! Men du kanske menade att det är möjligt i teorin enbart? I så fall vet du inte om det är möjligt alls får du väl erkänna!? Om du säger att det är skillnad på kattdilemmat (kvantmekanikens motsägelser) och badrumsvågsdilemmat (en relativ tyngdlags motsägelse), så får du allt motivera svaret! För en elektronisk våg kan man kanske förklara varför avvikelser inte uppträder (om det nu är så). Min vågsurfteori är alldeles för bra för att tillåtas att falsifieras av ett enda svåravgjort experiment som detta. Observera att badrumsskalvågen med en fjäder, är det enda som kan begäras få anstå, allt annat som kan falsifiera min teori på otaliga andra sätt är valitt!

Jag antar att också jordens heta inre, och jordens magnetism, kan förklaras med hjälp av min teori, genom att gravitationsvågorna har en fram- och en baksida (surfvåg och bakvatten). Hur det ligger till exakt med det vet jag inte idag. Men vi vet att eftersom jordens axel är skev i förhållande till omloppsbanan runt solen, så kan jordens magnetiska nord- och sydpolsaxel variera, och till och med, byta poler. Jag antar att detta fenomen är extremt komplicerat, men relaterat till gravitationsvågorna från solen respektive från den axellutande jorden. Att jorden lutar i förhållande till sin omloppsbana runt solen, kan förklara varför Tellus inre fortfarande är het, när inte Mars inre är det. (Mars är en planet vars axel inte lutar i förhållande till solen.) Magnetismen på (en del av) planeterna respektive magnetismen på solen, kan följaktligen vara relaterat till att jordens inre rör sig på grund utav gravitationsvågorna solen utstöter, när de möter den på sniskan ställda jordens gravitationsvågor. Frontvågorna måste därför vara ganska kraftiga vågor fast inte så hårdslående mot just själva jordytan, men som ”knådar” jordens inre obarmhärtigt! Jordens heta magma uppstår i den processen, och solen är generatorn genom sina tyngdvågor. Idag förklarar man jordens magma med att det pågår en kärnprocess i jordens inre (eftersom jorden är relativt massiv), på exakt samma sätt som i en sol. Men inte är väl lava radioaktivt, eller? Inte heller är mars eller månens inre ”levande”!

Den totala vågteorin säger att universums centrum eller där big bang startade, fylls av en enormt stor och het materia, förmodligen i form av ett gasmoln, för att galaxerna ska kunna surfa på tyngdvågorna från det. Kanske är de centrala heta delarna av universum, så stort som en miljard ljusår i diameter?

Tyngdkraften är inte konstant från en sol, i förhållande till Einsteins idéer om rörliga och accelererande kroppar, omm gravitationsvågor, och därmed den kosmologiska konstanten, existerar. För att ekvationen ska gå ihop måste det till att mer än massan, (nämligen att hetta är det som expanderar solsystemet) genererar gravitationsvågorna, så att dessa tillförs energi så att Voyager kan surfa på dessa vågor från solen, (samt galaxerna kan surfa på big bangs restgasmoln). Men vågorna blir uttunnade och svagare ju längre ut från centrum de färdas, där av den uppmätta minskningen av den ”kosmologiska” konstanten allteftersom farkosten (samt galaxerna) lämnar solsystemet (alt. big bangs efterdyningar). ”Jorden rör sig långsamt ut ur sin bana runt solen, eftersom jordens hastighet i sin bana runt solen är en aning större än solens rotationshastighet vid ytan. Jorden går alltså en bit extra i sin bana runt solen i jämförelse med solens ytas rotationshastighet, även fast jorden släpar efter kraftigt i en osynlig spiralarm, eftersom Tellus befinner sig 8 ljusminuter ifrån solens yta, som förklarat i den blå texten ovan. Det gör att den utåtriktade kraften hos jorden surfar en aning på gravitationsvågorna, och kan därmed förflytta sig utåt en bit för varje år.” -Omskrivning av eget citat. Samtidigt vet jag att även månen rör sig utåt från jorden sett. Detta kan bero på att månens bildande är resultatet av att en himlakropp krockade med jorden (och kantrade jorden), och att månen därför surfar en aning på jordens gravitationsvågor (på ”surfvågen”). Det är naturligtvis en aning ad hoc, men inte desto mindre trovärdigt, med tanke på att en sådan krock förklarar jordens lutande axel. Men det finns också en annan möjlighet man ska komma ihåg i sammanhanget, och det är att en yta i storleksordningen som min kropp, på solens yta genererar mindre värme, än den värme min kropp genererar på jorden (min kropp är ett 200 watts element har jag hört)! Jorden (egentligen solen) skulle alltså kunna generera de surfvågor som krävs för att månen ska flytta sig utåt, alltså p.g.av jordens värmelagrande atmosfär. Följande inom parantes är en meningslös diskussion, som bara är till för att belysa den påstådda effekten av tyngdvågorna från solens materias plötsliga försvinnande, vilket naturligtvis strider mot naturlagarna, men det har diskuterats förut: [Man kan tänka sig att de idag existerande planetbanorna runt en sol skulle bestå (rent teoretiskt) även utan tyngdvågorna från solen (men dessa skulle i så fall bara kunna bestå till den tid då den solen blir ett svart hål, om den nu blir det, sedan skulle planeterna röra sig i cirklar inåt den före detta solen). Solen skulle, utan genererande tyngdsurfvågor, i så fall inte påverka banorna i utåtgående riktning. Däremot skulle planeterna så småningom dra sig inåt mot solen på samma sätt som materia dras in i svarta hål. Det finns naturligtvis också tanken på att planeterna skulle lämna sina omloppsbanor runt solen ifall tyngdvågorna plötsligt upphörde att existera, varav jorden skulle lämna sin omloppsbana efter 8 minuter (8 min. = detsamma som den tid ljuset från solen tar på sig för att nå jorden)]

En annan sak jag vill säga är att solen ”sliter sig” från planetsystemet i sin rotation, och roterar snabbare och snabbare runt sin egen axel ju mer energi den förlorar (ju mindre diameter den får). Och ju mer ökande energi den gör av med vid en given tidpunkt, desto mer vidgas solsystemet. [Därför att solen ger ifrån sig energi och därmed får en minskande diameter, framstår det som att solfläckarna rör sig snabbare runt solens yta idag (att solen roterar snabbare runt sin egen axel), jämfört med för fem miljarder år sedan.] Den dag solen sväller upp, innan den förvandlas till en vit dvärg i en sista dödsryckning, så kommer den att tillfälligt avge ökande energi, och då kommer hela solsystemet att utvidgas kraftigt (förutsatt att det existerar gravitationsvågor som jag beskriver dem), vilket solsystemet kommer att fortsätta göra tills den förvandlas till en vit dvärg (fast även en vit dvärg ger ifrån sig energi, bara inte i lika stor grad), likt en kontorsstol som snurrar med mig på den när jag drar in armarna. Jorden kommer alltså inte att slukas av solens utvidgning, innan den krymper ihop till en vit dvärg, som man brukar påstå. I alla fall om man får tro mig, eftersom frontsurfvågen tillfälligt kommer att sakna baksug då solen accelererar sin energiförbrukning och därmed skjuter planeterna ur sina ursprungliga banor. När solen förvandlas till en vit dvärg så kommer möjligtvis även planeternas nya omloppsbanas diameter krympa relativt snabbt, eftersom det finns en konstant som är avgörande för när en kropp närmar sig eller fjärmar sig från solen med i ekvationen, enligt mina teorier om variabel gravitation. Eller så krymper de nya planetbanorna långsamt, men då borde också (i bägge fallen) åtminstone de näraliggande centrala till big bangs gasmoln, galaxerna av universum krympa när dess roterande (antar vi i exemplet här) centrum svalnat genom uttunning, omm universum är roterande och har samma inbördes relation som ett planetsystem? Den vita dvärgen ökar i alla fall sin rotationshastighet, som en följd av förtätningen av den, samtidigt som solsystemet vidgats i föregående fas. Det kan vara så att den kosmologiska konstanten är så välavvägd i universum att den exakt balanserade den utåtriktade kraften vid big bang, med den attraherande tyngdkraften från restgasmolnets partiklar, så att gasmolnet i centrum varken förtätas eller förtunnas nämnvärt under universums levnadstid. Räkna på det du, jag vet inte med säkerhet än och jag kan för lite matematik! Det skulle i så fall vara ännu en välavvägd faktor i universum, som gör Guds existens än mer sannolik.

Jorden rör sig alltså lite utåt vid varje surfvåg, och sugs mot solen i en lite mindre omfattning vid varje bakvatten, eftersom planeten har en liten energidrivkraft utåt, annars skulle jorden bara guppa på de små ringarna, och fara runt solen i en ”konsekvent” något litet elliptisk bana. (Det är som bekant inte det faktum att jorden befinner sig något lite närmare solen ena halvåret, som orsakar sommarmånadernas sköna värme, det är jordens axellutning som är mer eller mindre statisk i förhållande till jordens omloppsbana, vilket medför att vinkeln där Sverige befinner sig på dagen mot solen, varierar i förhållande till vilken sida av solen vi befinner oss på. Jag tror inte att du är medveten om det här (efter att jag har läst hela din hemsida), Krister! Och det är ett naturligt felslut du har gjort, då de flesta avbildningar av solsystemet ger en övertydlig bild av planeternas elliptiska omloppsbanor.) Den extra tid planeten (jorden) spenderar på surfvågen är kritisk här, som jag sagt tidigare! Solens tyngdkraftsfält ”förlorar” långsamt massan och tunnas ut i samband med denna surf på ”tidvattenvågarna”, och solen ”sliter sig” i sin rotation och roterar allt snabbare som följd av det. Den totala energin i solsystemet är konstant (om man bortser från ljuset/värmen solen genererar och som försvinner ut i universum), tills man kan säga att Voyager lämnat solsystemet (om vi talar om den specifikt här)! Då har solens tyngdkraftsfält gradvis förlorat (tunnat ut) mätbart (c:a 900 kilo) i massa i ett slutet system, och därmed energi i motsvarande grad. Om vi talar om Voyager specifikt, så medför farkostens gradvisa lämnande av solsystemet, att planetbanorna utvidgar sig med motsvarande grad i sin färd runt solen, som den energi Voyager innehar när den lämnar systemet, eftersom solens tyngdkraftsfält gradvis förminskats i takt med Voyagers flykt (förklarat för att göra det enkelt för sig). Samtidigt sliter sig solen ytterligare lite i sin rotation och roterar något snabbare än förut runt sin egen axel.

Den kosmologiska konstanten är verkligen universell, för den existerar även i varje solsystem, och i alla galaxer, i hela universum i formen av en naturlag, enligt min teori. När en stjärna avgett massa under en längre tid i form av solstrålning/värme, så minskar (det är möjligt den ökar, under det att stjärnans bränntid förkortas, men vi bortser från det nu) den energi som lämnar solsystemet i formen av gravitationsvågor (den överskjutande energin, bestämd av den kosmologiska konstanten, som planeterna surfar på), och det blir svårare för en farkost som Voyager att lämna systemet med raketkraft genom att surfa på de surfbildande tyngdvågor som stjärnans värme producerar, eftersom de är svagare i förhållande till för en miljard år sedan. Därför tycks det som att man måste tillföra mer energi till en Voyager. Å andra sidan så har planeterna (och därmed en eventuell Voyager-farkosts startposition på jorden) förflyttat sig utåt från solen, i takt med att materien från solen tidigare avgåtts i formen av tyngdvågor, eller värme om man hellre vill det, eftersom planeterna surfat utåt i sina banor på dessa tyngdvågor under en lång tid. Och på grund av den minskade gravitationspåverkan från solen skulle det inte krävas mycket mer extra energi för att skicka ut Voyager i universum. Men framöver, när solen förvandlats till en vit dvärg, så blir frontvågorna svagare, och baksuget starkare även om en vit dvärg inte är ett svart hål (det finns ju en konstant med i ekvationen). Därmed sliter sig inte planetbanorna ännu längre ut från solsystemet med tiden genom att surfa på frontvågorna, utan kanske till och med rör sig i banor inåt ”dvärgen” från startpositionen de hade, just innan solen dog genom att svälla upp och sedermera dra sig inåt. Om solen hade förvandlats till ett svart hål, så hade baksuget definitivt gjort så att planeterna dragit sig inåt centrumet totalt, genom en allt snävare bana runt det svarta hålet. Tyngdkraften är relativ! Men, som jag nämnde; det finns en konstant med i ekvationen med den vita dvärgen, som avgör vid vilken yttemperatur på solen en satellit närmar sig den, eller fjärmar sig från den. Om detta är den egentliga kosmologiska konstanten lämnar jag egentligen till dig, Krister, att avgöra! Jag tror det i alla fall, men jag önskar jag var mer insatt i den kosmologiska konstantens matematiska innebörd.

Hur förklarar man då att satelliter i omloppsbana med tiden drar sig inåt jorden? På det vill jag ställa en motfråga; Hur förklarar man att planeter i omloppsbana inte drar sig inåt solen, utan utåt från solen? Och vad händer om man förskjuter en satellits altitud uppåt? Försvinner den inte ut i solsystemet då? En sak som jag vill förtydliga är att Voyager färdats i en mycket mer vinkelrät bana ut från solen, medans planeterna befinner sig i närmast en låst omloppsbana med låg utåtriktad hastighet, därför har surfvågorna påverkat Voyagers resa ut ur solsystemet så mycket mer.

Stephen Hawking vädrade vid ett tillfälle sin syn på filosofidisciplinen. Han tyckte att filosoferna i vår tid hade svårt att hänga med i forskningen. Därför följer jag upp med några relaterade filosofiska tankar om universum, här nedan:

Varför blir massa rörelseenergi när den är het, eller hur kan hetta orsaka rörelseenergi hos massa? Hur ser formeln ut, och i vilken ände ska vi börja i – massa, rörelseenergi eller hetta (vilket kom först, hönan eller ägget)? Det är viktiga filosofiska frågor för den som vill komma fram till en Theory Of Everything. Andra kanske ickerelaterade frågor, som jag har om universum, har att göra med den andra änden av universum – periferin. Vad utvidgar universum, de framfarande galaxerna, eller galaxernas ljus? Är det galaxerna så undrar man vad som händer med ljuset när det når universums periferi. Vänder det åter i en vid båge, och är det därför som vi uppfattar universum som oändligt, då vi ser en slags spegelbild av ljuset från universums alla samlade galaxer? Eller disintegreras ljuset?

Teorin med den ”guppande” materian är relaterad till det kända axiomet att en fritt svävande astronaut inte kan sparka och slå sig till den minsta förflyttning utöver den rörelseenergi som redan existerar för astronauten. I varje rörelse skapar astronauten en motrörelse, och det totala energitillskottet blir noll. endast värme och hastighet i form av en riktad verkan kan få Voyager, eller en astronaut, att lämna sin bana runt solen (i praktiken). Måhända så kan man verkligen tala om att en kropp lämnar tyngdvågsfältet, typ Voyager i sin färd ut i universum? Voyager kan komma att tillföra något annat solsystem energi, så den universella energin går inte förlorad!

Ibland har man hört sägas att vi människor, vår jord och vårt solsystem, inte befinner sig på någon särskild plats i vårt universum. Då kan de inte räkna med att universum och tiden har en början, som manifesterade sig i ”big bang”! Men jag tror att de menar att – i vilken riktning vi än tittar ut till universum så tenderar den till att se likadan ut, lika många galaxer, lika tätt liggande i vilken riktning vi än tittar. I boken ”Summa 6 storheter” författad av den kände astrofysikern sir Martin Rees, lägger han (eller snarare inflationsteoretikerna), fram teorin att universum utvidgades med inflation till en fantastisk utvidgning, som innebär att ljuset från kanten av universum skulle behöva så många år för att nå oss, att vi skulle behöva skriva detta tal med miljoner nollor efter. Jag hävdar att detta är absurt! Även ett tal så stort som tusen miljarder ljusår skulle vara osannolikt, det skulle innebära att vårt solsystems lokalisering i förhållande till där big bang startade (där bakgrundsstrålningen kommer ifrån) skulle vara osannolika en procents chans att befinna sig där det befinner sig, 10 miljarder ljusår ifrån big bang – trots att big bang i det här exemplet skulle vara 1000 miljarder ljusår i utsträckning. Jag tror att vårt universums utsträckning kan vara högst 100 miljarder ljusår, d.v.s. vår galax har en chans på tio att befinna sig där det befinner sig i förhållande till Big bangs utgångspunkt. Tio procents sannolikhet gör sannolikheten många gånger högre att vi befinner oss på ruta ett av tio. Det kan förstås också vara så att anledningen till att vi finns här på ruta ett, av ett oändligt antal miljarder ställen ifrån big bang, är att liv bara kan utvecklas i den första fantasiljonpromillen av universums utgångspunkt, och att vi helt sonika lever här och ingen annanstans och att varelser därför bara kan se ut till universum enbart från vår position i universum. Men det är osannolikt, så vitt jag förstår!

Om man kan detektera bakgrundsstrålningen så borde inflationsteorin ändå vara ackurat. Varför? Jo, om universum har utvidgats med ändlig fart, säg 20 000 kilometer i sekunden, så måste ljuset och strålningen från big bang ha sprungit förbi jorden, eftersom det färdas i 300 000 kilometer i sekunden, och då skulle vi inte ens kunna se efterdyningarna av big bang idag. Men om inflationsteorin är sann, så måste vår jord ha bildats efter att materien färdats i överljusfart miljarder ljusår från centrum av universum. Eftersom vi idag kan detektera bakgrundsstrålningen, så har strålningen (förmodat) nyligen kommit ifatt oss från big bangs senare del, efter att vår materia har saktat in, och kanske kan vi då räkna ut var i universum vi befinner oss, och följaktligen kan vi kanske räkna ut universums storlek. I vilket fall så skulle universum inte vara riktigt så gammalt (med vår tidsräkning av ljushastighet), som man hävdar idag. Det kan också vara så att vi kan detektera bakgrundsstrålningen idag därför att den härstammar från ett mycket massivt och hett gasmoln som är en – för tretton miljarder ljusår sedan i alla fall – existerande rest av big bang.

Alltså; antingen är inflationsteorin korrekt. Eller så är universums centrum upp till 1 miljard ljusår i diameter (gissningsvis), och fortfarande het, och vi surfar på surfvågorna från Big Bang. Eller så är det både och.

Heliopaus

Komplexiteten av mätdata för Voyagers färd är så stor att bara NASA kan räkna ut hur stor dess avvikelse är, (se http://en.wikipedia.org/wiki/Voyager_1 ).

OBS, teori under konstruktion!!!

Ytterligare ett brev till Krister Renard

Jag har nu läst allt du har skrivit om vetenskap och tro, samt skapelse – - evolution. Jag trodde att jag resonerade unikt, men jag läste hela tiden i den ena artikeln efter den andra om dina idéer, som överensstämde exakt med många av mina argument (en del av dina argument har jag aldrig tänkt på). Jag förstod inte varför andra inte kunde inse, förut! Vi två kan vara två av de absolut toppsmartaste människorna på jorden, fullt i klass med Einstein! Jag tror att du har en högre IQ än mig, och en lika förnämlig analytisk förmåga, eller ”rumstänkande”, som jag har¤¤¤! Observera, det är bara en slutledning (nu vill jag inte överemfasera min ”slutledning”, men jag har ingen egen familj, det enda jag har är min analytiska förmåga [jag har också schizofreni sen 1990 vilket har förändrat mitt sätt att tänka, jag hade högre IQ-nivå förut, men mina idéer kom inte förrän jag blev sjuk vid 25 års ålder]). Jag tycks dessutom ha dyskalkyli. Göran Persson kallade vårt sätt att resonera för att ha ”tänkandet”, och syftade på att stora ledare också innehar den här förmågan! (Jag vågar påstå att högtstående tänkande utlöser samma typ av endorfiner i människokroppen som makt gör!)

¤¤¤Sådana psykoser som man får av schizofreni reducerar IQ-nivån.

Du kanske undrar vad jag menar med rumstänkande eller analytisk förmåga, om jag inte menar IQ? När jag mönstrade i början av 80-talet så hade de inga IQ-test i försvaret av den traditionella typen, som t.ex. Mensa har i sina inträdesprov, typ Stanford-Binetskalan! Istället fokuserade försvaret på spatial tankeförmåga i sina tester. (Jag kommer särskilt ihåg ”kartongvikningstestet”, som bestod av bilder på långa och krokiga rader med vikbara sidor, som man skulle vika till vad som liknade den rubik´s kub-liknande ”ormen”, med alla sina möjliga figurer, fast den bestod av bilder på fyrkantiga leder om jag minns rätt.) På den tiden hade de ingen dator som kunde skapa intelligenstester som även kunde mäta extrema begåvningar. De skarpaste hjärnorna inom försvaret konstruerade proven. Jag klarade mig mycket bra i dessa tester, min mönstringsförrättare sade att; ”du är smart som en räka!” Tyvärr frågade jag aldrig vilket resultat jag fick, men jag kommer ihåg att jag tyckte att de spatiala testerna var mycket enkla, även de mer invecklade varianterna. Ja, ja..,Skryt, skryt, skryt, men jag har gått igenom halva livet och bara presterat medelmåttigt! Så värst mycket skryt kan det därför inte bli fråga om. Mitt dilemma har genom hela livet varit; är jag smart eller är jag dum!? I vissa situationer har jag känt mig smart, och i andra har jag känt mig dum. När jag gjorde Mensas begåvningstest för några år sedan fick jag resultatet 98 i IQ! Det stämde inte med mina ibland avancerade teorier, om vilka du bara känner till en liten del av. Einstein sägs ha haft 160 i IQ, men hans spatiala tankeförmåga var fruktansvärd!

Jag tycker att du är lite elak mot de svenska intellektuella! Jag tycker synd om dem, själv! De saknar mod och manlighet, och det är det som är huvudanledningen till att de kryper ihop i den politiska korrekthetens rampljus och babblar rappakalja, tror jag! Jag tror inte att du förstår att de intellektuella är på ständig flykt från sådana som oss (jag reagerar ofta precis likadant som dig, så jag är inte den rätte att döma dig!). De har ju inget annat än sin akademiska utbildning, inga kvinnor flockas kring dem! Hårda tag i politiken skrämmer dem! Ett annat ord för dem är ”nördar” (och du kommer säkert ihåg stackarna från skoltiden!). Jag tycker att mod är ett privilegium, inte en självklarhet! Jag har själv begränsat med mod, precis som 98 % av den resterande befolkningen!

”Som absoluta bevis för evolutionen anförs ofta utveckling av antibiotikaresistens hos bakterier och liknande. De anförda exemplen visar att en redan existerande art har förmåga att anpassa sig till en förändrad miljö, något som kan betraktas som vetenskapligt bevisat. Denna begränsade förändring, som ibland kallas mikroevolution, är att jämföra med växtförädling och avel.” K.R.

Här svarar jag dig med en teori, ännu inte uttänkt av dig vad jag vet: Bara organismer som inte är tvåkönade tycks evolvera av sig självt till olika arter genom genförändringar. (Observera, jag syftar inte på hermafroditer, eftersom dessa normalt parar sig med andra individer av samma art.) Varför skulle man inte kunna tala om olika arter när det handlar om bakterier?

Ergo; de olika sjukdomar som kan uppkomma, typ AIDS, skulle inte ha uppkommit om bakterier befruktade varandra, utan det skulle ha medfört att fel i genuppsättningarna korrigerades. Det verkar som om tvåkönade organismer snarare existerar för att förhindra skadliga genförändringar, och det är ju nästan alla kända synbara arter på jorden, vilket kan betyda att makroevolution är icke önskvärd bland dessa av moder natur. Det är egentligen sådant som säger sig självt det här när jag tänker på det. (Jag kände redan till exemplet med genetiskt muterade bananflugor med krökta vingar.)

…Å andra sidan så kan man vända på steken och hävda att bakteriernas enkönade morfologi, och minimalistiska encelliga egenskaper, i så fall är ett resultat av survival of the fittest genom evolution. Det finns nämligen ingen annan så framgångsrik typ av liv på jorden, som bakterier, och så skulle det kanske inte ha varit om de hade varit tvåkönade! Men då missar man poängen med evolutionsteorin, eftersom att det var genom encelliga könlösa delningar, som dem (och därmed allt liv) startade sin succéfyllda bana, enligt evolutionister. Man skulle kunna se det som att; bakterier evolverar inte, de bara genomgår metamorfos! Varför säga så? Jo, eftersom de ”aldrig” {aldrig = det finns inga svarta svanar} bygger upp en fusionsskapelse från två unika celler, till en och samma individ bestående av två symbiosa amöbor.

På samma sida, ”Skapelse – - evolution” står att läsa:

”…En intelligent Skapare hade givetvis skapat allting perfekt. Ett exempel man ofta tar är att näthinnan hos däggdjuren är ”bak och framvänd” (till skillnad från t ex bläckfisken som har rättvänd näthinna). De ljuskänsliga cellerna sitter vända bort från ögats lins, så att ljuset först måste passera flera lager av celler innan det når näthinnans ljuskänsliga receptorer. En del ljus absorberas således innan det når näthinnan, med lägre ljusstyrka som följd. ”Hade ögat varit resultatet av en intelligent Skapare, så hade denne inte konstruerat ögat så. Det vore som att vända filmen baklänges i kameran, säger man.”

Det verkar alltså som om ledande Darwinister bara kan acceptera förekomsten av makroevolutionella förändringar om det styrker deras teorier om makroevolution. (Förenklat kan man säga att Darwinisterna inte heller med sin egen teori kan förklara bristen på genförändringar, i ditt exempel ovan. Skulle inget av alla däggdjursarter som levat under 100-miljontals år klara av att utveckla ett rättvänt öga?) Med tanke på alla osannolika evolutionssprång, eller små steg, borde väl också ögat ha kunnat evolvera på åtminstone några däggdjursarter? Hur är det egentligen med Darwinisterna, tror de inte på sin egen teori? Det lutar mot att Darwinisterna kommer att få släppa exemplet med ögat, till stort förtret för dem antagligen. För min personliga tro spelar det ingen roll vem som vinner debatten, Jesus är ju ändå Kristus! Men vad med alla andra kristna?

”När Gud skapar växterna används verbet ”asáh”, vilket verkar tyda på att växter bara är ett slags oerhört komplicerade maskiner. En växt är således helt enkelt ett materiellt fenomen, utan några själiska eller andliga egenskaper. I den ursprungliga skapelsen förekom endast växtätare, enligt vad vers 29 – 39 i 1 Mos 1 säger. Det enda som var tillåtet att äta var således det som inte hade något emot att bli ätet. Hur långt ifrån darwinismens, och tyvärr också den fallna skapelsens, skräckscenario av fruktan och rädsla och ond bråd död, ligger inte detta. Det står att Gud såg på sitt verk och fann att det var mycket gott!” K.R.

Man kan anta att Gud skapade rovdjuren optimalt predestinerade till jakt och köttätande, med sina vassa tänder och korta karnivoriskt anpassade tarmsystem, och att Gud skapade bytesdjuren med sina långa för växtätning anpassade tarmar, redo för flykt (för om inte Gud visste på förhand att ormen skulle bedra Adam och Eva så vet inte jag), omm man nu utgår från att alla förhistoriska djur fanns i Edens lustgård. Ditt exempel med parasitstekelns osmakliga vanor, som skall bevisa att Gud inte kan vara ”grym” verkar därför inte vara helt korrekt! Det talar lite för evolutionsperspektivet, i vilken Gud styr!

Jag har tittat mycket på Livets Ords webbsida. Jag tycker att ni har en lustig syn på Kristus! Ni dyrkar honom, som vi i min kyrka dyrkar Gud. Så jag drog slutsatsen att ni tror på treenigheten, vilket du också skrev i slutet av avsnittet ”Skapelse – - evolution” på din hemsida. Men vi i vår kyrka anser att Jesus dyrkade Gud, så vi tror därför inte att han kan ha dyrkat sig själv! Han kallade Gud – Fadern, vilket innebär att de två inte kunde vara samma Gudom. Massor av skriftställen i NT talar emot er inställning i den här frågan! Jesus ville själv inte att man skulle knäböja för honom, han hjälpte människor upp och bad dem låta bli. Det var han som tvättade andras fötter. När Jesus led i Getsemane så sade han; Fader, om du vill, så låt den här kalken gå förbi mig, inte som jag vill, men som du vill! Jesus vånda på korset när han ropade ”fader, varför har du övergivit mig?” talar inte heller för er. Jag är lite nyfiken på hur ni ser på Kristus och Fadern, är de samma person/Gudom enligt er? Jag är själv Mormon! Vi försöker leva efter Jesu ord, och vi vördar och hedrar honom, men vi dyrkar honom inte på samma sätt som vi dyrkar Gud!

”Kanske är det för sent att ändra kurs. Civilisationer kommer och civilisationer går. Den grekiska civilisationen kom och gick. Samma sak med den romerska. Det finns inget som säger att den västerländska civilisationen alltid kommer att bestå. Personligen är jag övertygad om att det vi ser just nu är kollapsen av en hel civilisation (alla sådana kollapser tycks kännetecknas av mycket av det vi ser idag; moralupplösning, familjeupplösning, ungdomar som saknar respekt för vuxna, homosexualitet blir högsta mode mm). Kanske kommer framtidens u-länder att finnas i Europa och Nordamerika…”

Riktigt så enkelt som du menar i slutet är det inte, Krister! Gud välsignar de folk han finner tänkandes gott, vilket du kan läsa om i en seminationalekonomisk/semifilosofisk bok av ”Nobelpristagaren i ekonomi 1999” (s.k. ekonomipriset), Amartya Sen! Boken heter ”Utveckling som frihet”. Och även om inte Amartya Sen nämner Gud en enda gång, så är det lekande enkelt att fylla i med Guds finger! I korthet går den ut på att i huvudsak kvinnoförtryckande – och i förlängningen våldsinfluerade samt odemokratiska regioner och stater – är de stater som alltid exkluderas från allmän välfärd (genom någon slags naturlag, i boken oförklarad av Sen, och som ju vi två givetvis måste dra slutsatsen om – är gud!). Naturligtvis är skalan mellan absolut fattigdom, och rikedom, flytande…

…Så Gud såg inte med blida ögon ens på svenskarna under långa tider efter vikingatiden, även om nästan alla andra nationaliteter var värre! Ryssarna t.ex. spetsade sina ”förrädare” på pålar genom ändtarmen. Den danske kung Christian ”den gode” var fascinerad av häxbränningar. Listan kan göras lång på illdåd av våra forna fiender, men det gör inte den maligna behandling av svenskar och icke-svenskar, som de svenska kungarna, adeln och prästerskapet gjorde sig skyldiga till, mindre avskyvärd!

Under ”Ibland skäms jag över att vara svensk! ” kan man läsa att du hoppas att svenskarna genetiskt inte ska vara fegare än andra. Det är vi inte! När man hör krigsveteraner i mer civiliserade länder beskriva mod, framstår följande: Alla modiga män är rädda – inför, och i strid! Det är att lyckas överkomma rädslan, som innebär att man är modig!

Svenskar är för bekväma för att bry sig om att överkomma sin rädsla! Forna generationers svenskar har överkommit rädsla lika bra eller bättre än vilket annat land som helst på jorden. Vi har varit i kraftigt underläge gentemot våra fiender, som praktiskt taget inbegrep hela världen, förutom Frankrike. Dilemmat är; hur ska dagens bekväma svenskar kunna gå från bekvämlig feghet, till att ställa sig upp mot hela världen? För vi är inte väl sedda utomlands, och när vi ställer oss rakryggade kommer många att känna sig manade att bli våra fiender, även i Europa! Vi befinner oss också i ett psykologiskt underläge, på. g. av bilden av vår förflutna feghet de senaste 100 åren, samt vårt kraftigt numerära underläge. Dessutom har nästan all världens män, inga eller färre moraliska skrupler.

Det innebär att de kommer att ta till ”tjuvknep”, för att uttrycka mig lindrigt. Och ju värre vi blir desto värre kommer de att bli, och alltid vara ett eller flera steg ogudaktigare än vi! Till slut befinner vi oss på medeltiden ekonomiskt och moraliskt, och har Moselagen som rättesnöre. Vi kanske får se början till slutet på världens civilisation om några år när svenskarna tvingats till att stå upp för sitt land på grund av extrem kvinnostöld, men det kommer inte att komma utav omoral i den mening Du menar, Krister (läs Nobelpristagaren i ekonomi Amartya Sen´s ”Utveckling som frihet”)! Om jag får bestämma i det här landet i framtiden, så kommer jag att göra allt för att vara civiliserad och välsignad, såsom USA visat sig vara så framgångsrikt med fram till statligt sanktionerad waterboarding 2003*** ([jag anser att det inte handlar om vem som gör vad mot vem - utan vem som gör vad, därför är jag emot waterboarding], och jag förutspår att den ekonomiska nedgången för USA kommer att bli permanent, men observera att jag inte lägger någon värdering i detta påstående)! Jag vill bli välsignad här – även om det innebär att oppositionen får tillräcklig makt för att staten inte ska kunna förbjuda abort helt. (Man kan sänka abortgränsen och reformera institutionerna som handhar den, åtminstone så hoppas jag på det.) ”Rätten till abort” är vänsterns viktigaste och mest neurala fråga. Jag vill inte ha Moselagen som juridiskt rättesnöre i Sverige! Politiskt så befinner vi oss en bit bort från varandra, Krister, även om jag också är för dödsstraff så finns det skillnader i hur vi ser på många saker, ungefär som att du är Bush och jag är McCain! Du tycks gå den fundamentalistiska vägen till att vilja ha ett samhälle likt islamisternas, fast kristet. Se först på vad sådana samhällen leder till nationalekonomiskt, för ett land!

***Som du kan se om du läser på min blogg under ”waterboarding”, så har mitt siande om vad jag trodde skulle bli en bestående kris i USA tillkommit senast i slutet av 2007 (egentligen en gnagande känsla sedan 2003-2004, och det är oaktat Amartya Sen´s teorier som jag läste om lite senare). Det är nu oktober 2008 och krisen blir bara värre och värre. (OBS, postskriptum)

Du skriver under mellanösternkonflikten; ”Vad är lösningen då?”:

”Under kriget 1948, då Israel bildades, flydde ca 730 000 araber/palestinier från det område som sedan blev staten Israel. 160 000 araber valde att stanna kvar och 40 000 återvände till sina hem efter kriget. Dessa blev alla fullvärdiga medborgare i staten Israel. ”

Många araber bosatta inom Israels nuvarande (innan muren byggdes i alla fall) gränser, har inte rösträtt. Men enligt dig så har dessa 200 000 ursprungliga araber i Israel rösträtt. Om en israelisk arab kan bli politiker i Knesset och rösta i allmänna val, vilket rent objektivt krävs för att de skall kunna kallas fullvärdiga medborgare, så är jag beredd att kalla Israel för mellanösterns enda demokrati!

En fråga jag ställer mig; är om alla övriga arabiska Israeler någonsin haft rösträtt sen 1948 fram tills terroristerna och självmordsbombarna började dyka upp i dagens omfattning? Och kunde förresten en palestinier från ockuperade områden köpa mark i Israel? Du vet antagligen mycket mer om Israels historia, det kanske är så att terrorismen varit ihärdig redan från första början? Men Israel är, och har varit, en elitokrati i stil med vikingarnas, den grekiska antikens och romarrikets elitokratier, omm Israel inte uppfyller ovanstående kriterium för israeliska araber, om rösträtt och möjligheten att bli politiker i Knesset samt möjligheten att äga mark! Jag lägger ingen personlig/allmän värdering i det, eftersom det är en definitionsfråga och ingen moraliserande sådan! Jag kan förstå Israels dilemma för eller emot grundläggande demokratiska rättigheter för alla i Storisrael boende invånare. Det handlar ju om att överleva till varje pris (jag säger det själv så slipper du bolla tillbaka det). Det är naturligtvis så att Israels nuvarande gränser kan diskuteras och debatteras, men dessa har än dock uppkommit genom israelernas försorg! Den nybyggda ”Klagomuren”, som ska separera araber från israeler, omdefinierar förstås demokratiperspektivet idag. Appearantly, a man can be an island! Tyvärr tycks terroristerna inte ha kvästs av muren, men det är en annan fråga, än frågan om ifall Israel är en demokrati! Är det här rimliga antaganden och frågeställningar som en Israelvän som du begrundar inför ett ställningstagande, eller kom din övertygelse om Israels rätt samtidigt med din tro och kyrkval, och är den därför otadlig? Det är så svårt att få information man kan lita på om Israel/Palestina-konflikten, sanningen är svårfångad! Men är det inte meningen att palestinierna ska bygga en egen stat? Då kan man undra varför någon protesterar mot den påstådda orättvisan att palestinierna inte har några rättigheter från staten Israel?

Om det är möjligt med ett oändligt antal av något så kan det inte tillåtas att det finns en annan enhetsmängd utanför det, av ”samma” något om än så lite, eftersom man då kan ta en enhet från denna andra samling något och kasta in den i den oändliga samlingen, vilken då inte skulle kunna vara oändlig från början då man kan addera den med ett. Oändlighet tycks omöjlig fysikaliskt, och det torde vara det fysikaliskt reella som är sant om man måste välja mellan praktisk och teoretisk axiom. Det är som om matematik är skapelsens kulram för materien (“geometri existerade före skapelsen.” Citat Platon), men när Gud spelar biljard så tar han bort den efter uppställningen [vid big bang], och allt som skapas är praktisk fysik. Drygt, jag medger. Men matematik är ett ”osynligt” teoretiskt verktyg som fysiker applicerar på kroppar och fysikaliska fenomen för att spåra det förgångna, alt. sia om fram- och nutidsmodeller baserade på det förgångna! Modellerna kommer ju nästan alltid före i forskning (som triangeln före Pythagoras sats). Först studerar man ett problem. Sedan slänger man fram en teoretisk hypotes. Man har ofta en eller flera ledtrådar till sitt stöd för en teori. Dessa bygger i sin tur på erfarenheter. Erfarenheter kommer ur världen. Tillsammans med tillräckligt många falsifierbara hypoteser, eller tillräckligt skarp hjärna, och man ”måste” närma sig sanningen.

OBS, Om du inte förstår ovanstående resonemang så se mitt nästa och sista brev där jag försöker att förtydliga mig genom satslogiska uppställningar!

Premiss 1: Det finns inget tal som är så stort att det skulle ta en evighet att räkna upp det, eftersom man alltid kan addera en etta till det, och därmed är evigheten inte nådd!

Premiss 2: Det finns tal som är så stora att det skulle ta en evighet att räkna upp det, eftersom det finns ett oändligt antal tal!

Konklusion 1: Man kan inte nå evigheten, och därmed finns inte evigheten som reellt begrepp (inte ens för en Gud, som är fast i vårt universum)! Premiss två är därmed falsk – det finns inte ett tal som det skulle ta en evighet att räkna upp, för det finns inga oändliga tal, begreppsligen!

Konklusion 2: Vi använder oss inte av evigheten som begrepp, eftersom den inte är övergripbar! Vi använder oss av evigheten som matematisk idé! Skillnaden mellan begrepp och idé består i att, vi kan inte och Gud kan inte bevisa evigheten matematiskt, för inte ens Gud kan komma fram till ett tal, som inte en apa kan lägga till en etta bakom eller framför (om den har tillräckligt långa armar [annars kan den alltid placera ettan i mitten]).

Konklusion 3, från konklusion 1 och 2: Allt är ändligt! Universum är ändligt! Det finns ingenting utanför Universum, (om inte universum är en del av ett större universum inom vilken relativitetsteorin eller någon annan sambandslag råder)! Det finns ingenting utanför ett sådant största universum, eftersom man inte kan mäta avstånd utanför rumtidens 4 dimensioner! Om det finns två eller flera universa så är dessa alltså tvungna att vara sammanlänkade, förmodligen i den geometriska formen av en romb (om inte universum är ett Bran, i vilket fall det kan vara en kvadrat om det skulle vara så, men universum måste fortfarande vara ändligt om det har en form), eftersom två cirklar invid varandra förutsätter ett avstånd mellan delar av cirklarna alldeles oavsett om de är sammankopplade. Relativitetsteorin är sann, eftersom den oändliga utsträckningen inte existerar enligt konklusion 1-2 (Relativitetsteorin kräver att universum är en sluten sfär – en sfär som man bara kan konstatera formen på inifrån – i ett expanderande universum.)!

Det betyder inte att Gudomen inte kan existera oberoende av universums lagar ändå, eller att fysiklagarna inte skapats av Gud (om inte Gud skapade fysiklagarna så skulle det betyda att fysiklagarna skapade Gud – omm vi lever i ett expanderande universum med start i big bang). Det betyder bara att vi (jag) saknar fantasi att förutse andra konstellationer av materia än under de fysikaliska lagar vi lever i och genom! Men om Bran-teorin är sann, så ger det hopp om en utanförstående skapare av vårt universum, enligt mig. Fast om denna sista mening kan man skriva en hel bok, utan att förklara någonting.

Min slutsats är att det inte går att räkna med oändliga tal. Oändliga tal är en oxymoron (ologisk och motsägelsefull)! Kan man verkligen räkna med oändliga tal, som du påstår, trots motsägelsen jag just nämnt i ovanstående stycken? (Observera – en liggande åtta i en formel är inte ett tal, vare sig man hänsyftar på ”oändliga tal” eller ”det oändliga talet”, eftersom båda betraktelsesätten är motsägelsefulla och tillika oförenliga! Se premiss 1 och 2.)

Stämmer det, herr Renard? ”Förinta förnekelsen” är ett icke helt självupplevt slagord, som jag ger dig att använda som du vill, eftersom du förtjänar det bättre!

M.v.h. Roger Klang, Lund den 09/04/2008

Inflationsteorin

Om man kan detektera bakgrundsstrålningen så måste inflationsteorin vara ackurat. Varför? Jo, om universum har utvidgats med ändlig fart, säg 2000 kilometer i sekunden, så måste ljuset från big bang ha sprungit förbi jorden, eftersom ljuset färdas i 300 000 kilometer i sekunden, och då skulle vi inte ens kunna se efterdyningarna av den. Men om inflationsteorin är sann, så måste vår jord ha bildats efter att materien färdats i överljusfart biljontals mil från big bang. Eftersom vi idag kan detektera bakgrundsstrålningen, så har ljuset nyligen kommit ifatt oss från big bangs senare del, efter att vår materia har saktat in, och kanske kan vi då räkna ut var i universum vi befinner oss, och följaktligen kan vi kanske räkna ut universums storlek?

Regor Gnalk, Lund                 13/11/2006

Hur många ljusår sträcker sig tiden ut från Big Bang?

Ibland har man hört sägas att vi människor, våran jord och vårt solsystem, inte befinner sig på någon särskild plats i vårt universum. Då kan de inte räkna med att universum och tiden har en början, som manifesterade sig i ”big bang”! Men jag tror att de menar att – i vilken riktning vi än tittar ut till universum så tenderar den till att se likadan ut, lika många galaxer, lika tätt liggande i vilken riktning vi än tittar. I boken ”Summa 6 storheter” författad av den kände astrofysikern sir Martin Rees, lägger han (eller snarare inflationsteoretikerna), fram teorin att universum utvidgades med inflation till en fantastisk utvidgning, som innebär att ljuset från kanten av universum skulle behöva så många år för att nå oss, att vi skulle behöva skriva detta tal med miljoner nollor efter! Jag hävdar att detta är absurt! Även ett tal så stort som tusen miljarder ljusår skulle vara osannolikt, det skulle innebära att vårt solsystems lokalisering i förhållande till där big bang startade skulle vara osannolika en procents chans att befinna sig där det befinner sig, 10 miljarder ljusår ifrån big bang, om big bang var 1000 miljarder ljusår i utsträckning. Jag tror att vårt universums utsträckning kan vara högst 100 miljarder ljusår, d.v.s. våran galax har en chans på tio att befinna sig där det befinner sig. Tio procents sannolikhet gör sannolikheten många gånger högre att vi befinner oss på ruta ett av tio. Det kan också vara så att anledningen till att vi finns här på ruta ett, av ett oändligt antal miljarder ställen ifrån big bang, är att liv bara kan utvecklas i den första fantasiljonpromillen av universums utgångspunkt, och att vi helt sonika lever här och ingen annanstans och att varelser därför bara kan se ut till universum enbart från våran position i universum. Men det är osannolikt, såvitt jag förstår!

Om man kan detektera bakgrundsstrålningen så måste inflationsteorin vara ackurat. Varför? Jo, om universum har utvidgats med ändlig fart, säg 2000 kilometer i sekunden, så måste ljuset från big bang ha sprungit förbi jorden, eftersom den färdas i 300 000 kilometer i sekunden, och då skulle vi inte ens kunna se efterdyningarna av den. Men om inflationsteorin är sann, så måste vår jord ha bildats efter att materien färdats i överljusfart biljontals mil från big bang. Eftersom vi idag kan detektera bakgrundsstrålningen, så har ljuset nyligen kommit ifatt oss från big bangs senare del, efter att vår materia har saktat in, och kanske kan vi då räkna ut var i universum vi befinner oss, och följaktligen kan vi kanske räkna ut universums storlek?

Regor Gnalk, Lund 08/11/2006