Jenny Lundholm (18/12), kommenterar Per Eriksson (15/12), om Nobelpris och IQ. Jag hoppas verkligen inte att de promoterar medelmåttor, om än aldrig så hårt arbetande (det må vara män eller kvinnor), till ledande forskarstolar på universitet och sjukhus, Jenny! Det må vara att några intelligenta män dras med handikapp som diskvalificerar dem från ett avancerat arbete, men inte så många som 8 av 10 högintelligenta människor i alla fall. (Det går ju 9 av tio hög-intelligenta män på varje hög-intelligent kvinna, och för att din matematik ska gå ihop så är den tionde personen kvinna och den nionde man med samma förutsättningar, resterande 8 är manliga idiot savants.) Jag har själv Schizofreni, men klarar väl av analytiskt tänkande. Det låter på dig som om du hoppas på en sådan IQ-undersökning som du skriver behöver göras först – innan några slutsatser kan dras, och som sammanfattar samtliga idag levande Nobelpristagare. Jag håller med dig, det borde göras! I synnerhet som kvinnorättskämpar vill kvotera till styrelser och tjänster i samhället. Om det sedan visar sig att nobelpristagarna verkligen har ett högre IQ-mått, så skulle det bevisa att ”apan” Homo Sapiens Sapiens, normalt har en patriarkalisk ledarstruktur. Och om du inte tror på apan så kan vi ju alltid gå till bibeln och se om du hittar stöd där! Då skulle vi kunna lämna det här nonsenset om kvotering bakom oss! Men du har rätt, även kvinnliga egenskaper är högst önskvärda i samhället. Jag besöker hellre än kvinnlig psykiatriker än en manlig sådan, och min kvinnliga psykiatriker har en högt utvecklad EQ, såväl som IQ är jag övertygad om, hon är också överläkare och dessutom invandrare. Så du ser, kvinnor är inte bara gjorda för att passa barn.
Roger Klang, Lund 19/12/2006
