Regor Gnalk´s allmänvetenskapliga blogg

Just another WordPress.com weblog

Tidsresor är möjliga både framåt och bakåt i tiden

Posted by Roger Klang på november 25, 2016

Men två av samma sak kan inte koexistera vare sig för framtidsresenären eller resenären som reser bakåt i tiden.Albert Einstein som ung

Låt oss laborera med ett par tvillingar. Tvilling nummer 1 är kontrollobjektet som är kvar på jorden. Tvilling nummer 2 reser iväg i ett rymdskepp i en tur runt galaxen i 250 000 km i sekunden.

Kontrolltvilling nummer 1 kommer att åldras i samma takt som alla andra som befinner sig på jorden.

Tvilling nummer 2 kommer tillbaka till jorden efter X antal dagar. I verkligheten så skulle tvilling nummer 2 förmodligen vara i livet när han kom tillbaka till jorden, men kontrolltvilling nummer 1 skulle vara död sedan länge. Men vi bortser från det i den här hypotesen eftersom detta lilla irriterande faktum inte har någon bäring på logiken i exemplet.

Anledningen till att tvilling 2 är så mycket yngre efter att ha rest i 250 000 km i sekunden i X antal relativa år i förhållande till kontrolltvillingen förklaras av Einsteins allmänna relativitetsteori.

Tvilling 2 har alltså rest tillbaka i tiden i hans ”äldre” brors ögon. Man skulle lika gärna kunna se kontrolltvillingen på jorden som en tidsresenär som har rest framåt i tiden och åldrats snabbare än sin bror på rymdskeppet. Det spelar ingen roll att vi är bundna till jorden i tanken så att vi alltid kommer att betrakta tvilling nummer 2 som tidsresenären och inte kontrolltvilling nummer 1.

Men tiden är relativ. För tvilling nummer 2 så kan man säga att kontrolltvilling nummer 1 är tidsresenären som har rest framåt i tiden tillsammans med alla andra på jorden medan han själv har suttit och rullat tummarna ombord på rymdskeppet bidandes tiden.

Men det är omöjligt för tvilling nummer 2 att resa bakåt i tiden till tiden före han gav sig av. Det är fysikaliskt omöjligt.

Ju större objekt som reser bakåt i tiden, desto mer energi krävs det dels för att accelerera och dels för att kröka sin bana så att man kommer tillbaka till utgångspunkten. Det skulle krävas ett svart hål och en bana mycket nära det svarta hålet för att kröka ett större föremåls bana väsentligen som färdas i 250 000 km i sekunden.

Det är möjligt att Large Hadron Collider kan kröka partikelbanor och skicka partiklar bakåt i tiden i förhållande till omgivningen. Men partiklarna kan ändå inte anlända till utgångspunkten före de skickades iväg.

Relativitetsteorin tillåter inte tidsresor som skulle medge att två versioner av samma objekt existerar simultant. Relativitetsteorin tillåter inte att ett yngre och ett äldre föremål av samma sak koexisterar.

Men tidsresor är bevisligen möjliga därför att tiden är relativ. Tiden är relativ för båda objekten men tidslinjen är alltid densamma och den går framåt.

 

Roger M. Klang, civis Lundensis, scania Svecia

Posted in Uncategorized | Leave a Comment »

Pythagoras sats bevisar att universums utsträckning måste vara ändlig

Posted by Roger Klang på oktober 12, 2014

Det finns mycket enkla matematiska bevis för att universum är ändligt. Om universum inte hade varit ändligt utan oändligt, så skulle två näraliggande stjärnor på längst avstånd ifrån jorden (om man kan säga ”på längst avstånd ifrån jorden” i ett oändligt universum) sedda från jorden, ligga längs med exakt samma axel. Därmed så skulle triangulära formationer inte kunna finnas i universum och följaktligen så skulle inte Pythagoras sats ha någon mening. Det spelar faktiskt ingen roll om de två stjärnorna ligger på en 44-gradig vinkel från varandra räknat från jorden, för om universum är oändligt så kommer förr eller senare med avståndet stjärnorna ligga längs med en och samma axel sedda ifrån jorden. Det betyder att ett oändligt universum med nödvändighet hade behövt vara tvådimensionellt om det skulle existera, precis som talserien.

Det påminner mig om sköldpaddan som halverade sin gång och därför aldrig nådde målsnöret. Det är samma principer som råder i Pythagoras sats. En teoretisk triangel kan aldrig bli ett streck oavsett hur lång basen är och hur kort höjden är. Ergo; Pythagoras sats omöjliggör ett oändligt universum. Eller man kanske skulle säga att ett ändligt universum möjliggör Pythagoras sats?

Det är möjligt att universum kommer att expandera i all oändlighet, men universum kommer inte att nå oändliga avstånd ändå. Man bör se det så här; universum kommer att expandera till nästa år, och när det året har gått kan man se det som att universum kommer att expandera till nästa år, och efter det året så kommer universum att expandera till nästa år. Ett år är här godtyckligt satt naturligtvis, man kan lika gärna säga ”universum kommer att expandera till nästa miljardte år, följt av ytterligare en miljard år” osv. Det enda man kan säga med säkerhet är att man alltid kan lägga på ett år till oändligheten, och oändligheten kan därmed inte finnas.

Oändligheten är inget reellt tal, det kommer aldrig att bli ett reellt tal. Oändligheten kan förvisso skrivas konceptuellt, dvs. en liggande åtta, men denna liggande åtta kan inte adderas, subtraheras, divideras eller multipliceras.

Det är ett felslut att tänka sig intigheten utanför universum som en entitet eller en oändlig och/eller mörk utsträckning. Man bör se universum som en (o)ändlig och krökt sfär. Oändligheten finns således bara inom universums krökning. Det finns ingen mening med att föreställa sig ”utanföruniversum” eller intet. Vi står inom universum och beskådar vårt universum och den s.k. oändligheten utanför det här konceptet varken finns eller kan förstås. Det kan inte förstås eftersom det inte kan finnas. Frånvaron av ljus är inte lika med svart. Svart är en perception som endast finns hos levande varelser i universum. Frågar man en blind vad svart är för något så svarar han nog att det är detta som han upplever. Men svart finns inte utanför tänkande varelsers hjärnor, svart är ett hjärnspöke. Därmed så har vi eliminerat behovet av att föreställa sig det s.k. utanföruniversums egenskaper.

Det enda ställe som oändligheten har en teoretisk bäring i är den tvådimensionella talserien. Teoretisk eftersom man i teorin kan fortsätta att räkna hur långt som man vill eller orkar.

Är Gud då underkastad de fysikaliska lagarna? Nej, hellre än att tro på min egen teori så väljer jag att tro på en allsmäktig Gud. I synnerhet som Gud har bevisat sig för oss.

Roger Klang, civis Lundensis, Scaniae Sveciae, den 12 oktober 2014

Posted in Big Bang, Universum | Taggad: , , | Leave a Comment »

Multiversum

Posted by Roger Klang på mars 23, 2014

Multiversum

Vad är det som säger att universum måste sluta först vid ett multiversum? Om inte det idag kända universum är hela universum så behöver inte heller vetenskapsmännen och kvinnorna dra gränsen vid multiversum. Det kan lika gärna finnas ett större universum efter det då multiversum anses vara bara nästan oändligt. Efter detta multi-multiversum kan det finnas oändligt många multiversum i all evighet, för varför stoppa vid ett multi-multiuniversum?

Det behöver inte vara just den här enheten – universum som vi känner det – som är störst. Men det finns heller ingen anledning till att hävda att det måste finnas något multiversum som är större.

Ett multiversum skulle i och för sig kunna förklara varför vi lever i ett universum som är så finjusterat att det är precis anpassat för att producera intelligent liv som kan begrunda över Multiversum. Men man skjuter bara problemet med skapelsen framför sig hela tiden.

Men hur mycket Stephen Hawking och hans agnostiska eller ateistiska kamrater önskar så kan de inte utesluta att det finns en Gud. För det spelar ingen roll hur stora universum som det kan finnas, man kan ändå inte göra sig av med en möjlig skapare hur många multiversum som än finns. Då kan vi lika gärna stanna där vi är idag, och godta ett (1) universum utan att utesluta det obevisbara, att det kan finnas ett ännu större multiversum. Jag betvivlar att man kan göra matematiska beräkningar som är valida och stödjer teorin om ett möjligt multiversum. För varför ska man tillämpa vårt synliga universums matematiska lagar på en massa andra konstiga naturlagar i multiversum? I vilket fall som helst så är jag säker på att man inte kan göra matematiska beräkningar som stödjer teorin om multiversums UPPKOMST, när man inte ens matematiskt kan bevisa kausaliteten till det synliga universums tillkomst.

Frågan är var man ska stanna. Först visste människan att jorden var universums centrum. Sedan så blev plötsligt solen centrum för vårt solsystem. Långt senare förstod vi att lever i en galax. Strax därefter levde vi i en galaxhop bland miljardtals andra galaxer. Och nu säger de, utan att kunna se eller detektera detta mystiska multiversum, att vårt universum bara är ett bland ofantligt många universum med olika betingelser och naturlagar. Och vilka är dessa naturlagar frågar jag då? Matematik och naturlagar synes komma i en och samma tappning och är beroende av rummet, tiden och massan. Jag kan inte föreställa mig ett universum utan dessa tre faktorer.

Kanske kan man gå för långt. Var är det rimligt att sätta gränsen för universum eller multiversums utsträckning? Någonstans måste man hålla igen fantasin och lita till det sunda förnuftet, i synnerhet som det fullständigt saknas empiri för ett multiversum.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 23 mars 2014

Posted in Big Bang, Biologi, Etnologi, Evolution, Evolution och Gudstro, Livets uppkomst, Matematik, Människans hjärna, solsystemet, Universum | Taggad: , | Leave a Comment »

Kan Astrologin hävda determinism?

Posted by Roger Klang på mars 21, 2014

På samma sätt som talkombinationer ofta klumpar ihop sig i gytter till exempel när du spelar på Lotto kan också astrologiska förutsägelser påstås vara determinerade från stjärnorna. Det är bara det att stjärnkonstellationer inte inträffar före de astrologiska förutsägelserna, utan det är omvänt, och ombytligt. För exempelvis det faktum att många människor som är födda i Kräftans vänkrets ett år oftare byter jobb än andra vänkretser kan tillskrivas dem matematiska lagarna men appliceras på astrologiska förutsägelser. Det gäller bara som astrolog att följa statistiken över händelser för folk födda olika delar på året. Det fungerar på samma sätt i rymden att partiklar gyttrar ihop sig och till sist bildar planeter och månar.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 21 mars

Posted in Etnologi, Matematik | Taggad: | Leave a Comment »

Gudsbevis Julen 2013

Posted by Roger Klang på december 2, 2013

Gudsbevis

Anta att människan skapar en dator som är så kraftig och har en så bra processor att den kan tänka lika bra som en människa.

Om man då frågar den; ”Har du ett medvetande?”

Och vi antar nu att man inte har programmerat den att besvara frågan antingen med ett ”Ja” eller ett ”Nej” genom att komputera frågan med endast två simpla bit, ett för 1 eller ”Ja” och ett för 0 eller ”Nej”, för det vore fusk. Man får inte fuska, så man får inte programmera datorn vare sig genom långa sekvenser eller med korta bits till att besvara frågan.

Vare sig den ska svara ”Ja” eller ”Nej” så måste den ha ett medvetande för att kunna göra det, annars blir det ”system error”.

En sak som slår mig är att för att skapa riktig artificiell intelligens så måste man skapa en självlärande dator. Endast så kan den autonomitet som krävs för ett medvetande hos en dator uppnås, för annars så gör den ju alltid vad den blir tillsagd att göra och tänker aldrig självständigt. Hur ska den då kunna ha något medvetande?

Personligen tror jag att för att skapa en dator med medvetande så måste man göra den datorn biologisk och med ett nervsystem, för jag tror nämligen att det krävs känslor för att ha ett medvetande. Vare sig det rör sig om känslor för sig själv eller andra så krävs det känslor för att ha ett ego.

Och för att ha ett ego så krävs det i sin tur att man har en överlevnadsinstinkt.

För att människan ska kunna ha en överlevnadsinstinkt så krävs det i sin tur att hon har en själ. För vad skulle annars mana dig till att försöka överleva? Och inte bara det, vad skulle annars mana dig till att leva ett rikt liv? Darwin ger oss inte något svar på den frågan, faktum är att de lågutbildade alltid har förökat sig mer än den högutbildade kulturgående eliten.

För att ha en själ så krävs det att Gud finns.

Människan finns, människan tänker, människan känner, människan strävar efter högre värden = Gud finns.

God Jul på dig!

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, december 2013

Posted in Livets uppkomst | Taggad: | Leave a Comment »

Kvantmekanik och Relativitetsläran, går dem ihop?

Posted by Roger Klang på november 3, 2013

Så vitt jag vet så finns det bara en teori som gör anspråk på att koppla ihop Kvantmekaniken med Relativitetsteorin – Strängteorin. Niels Bohr hade en serie publika debatter mot Albert Einstein där den ena försökte vederlägga den andre. ”Does the moon exist only when you look at it?” frågade Einstein Bohr. Även om Einsteins fråga var ledande så hade han rätt. Månen existerar oberoende av betraktaren. På empiriska grunder kan vi avgöra detta. Hur?

Premisser; Låt oss säga att vi har 10 astronomer på 10 olika ställen på jordytan (eller i rymden om man hellre vill det). Av dessa tio astronomer så observerar 9 av dem inte månen vid ett givet ögonblick. Den tionde gör det. Han konstaterar att månen finns på en bestämd koordinat på ett bestämt avstånd från jordytan vid det givna ögonblicket, en koordinat och ett avstånd så exakt att vanliga människor inte kan avgöra det med blotta ögat eller med amatörteleskop. Sedan går han ifrån det astronomiska instrumentet. Fem minuter senare så observerar astronom nummer 9 månen. De övriga astronomerna är nu overksamma. Astronom nummer 9 konstaterar nu att månen finns på en bestämd koordinat på ett bestämt avstånd från jordytan vid det givna ögonblicket, en koordinat och ett avstånd så exakt att vanliga människor inte kan avgöra det med blotta ögat eller med amatörteleskop. Sedan går astronom nummer 9 ifrån teleskopet och astronom nummer 8 tar vid fem minuter senare 100 mil ifrån teleskop nummer 9. Och så fortskrider det tills alla astronomer har fått en möjlighet att ensamma studera månens exakta läge och avstånd ifrån jorden.

Konklusion; Hade Niels Bohr haft rätt om att de kvantmekaniska lagarna gällde även i makro-världen, så hade inte månens bana, omloppstid och avstånd från jorden kunnat avgöras på ett korrekt och exakt sätt av varje enskild astronomisk observatör, som för experimentets skull alla befinner sig 100 mil ifrån varandra. Sekvensstudien skulle inte ha visat att månen lyder under matematiskt förutsägbara lagar. Men den följer en förutsebar beräknad bana runt jorden på ett visst oomkullrunkeligt avstånd. I alla fall så är det vad jag tror. Om månen lyder under matematiskt förutsägbara lagar till skillnad från sannolikhetslagarna så existerar den också med säkerhet på ett bestämt förutsebart ställe och man kan beräkna dess omloppsbana! Världens astronomer kanske borde göra ett litet experiment så som jag har beskrivit det ovan, bara för skojs skull?

På empiriska grunder så hade bevisligen även Einstein fel. Annars skulle inte min elektroniska klocka fungera. Strängteorin som sammankopplare av de Kvantmekaniska lagarna med den allmänna Relativitetsteorin är därför tilltalande för mig. Jag vet till och med hur strängar kan sträcka sig från den ena änden av universum till den andra. Svaret heter fraktalgeometri. Med fraktaler kan man skapa veckade linjer som likt en nästan oändligt förstärkt mobiltelefonmottagare uppnår en yta som närmar sig oändligheten.

Einstein hade inte fel mot Bohr, han hade rätt före Bohr men Bohr arbetade på något nytt och därför såg folk det som att Bohr avgick med segern. I själva verket hade båda lika rätt, eller fel, beroende på hur man ser det. Bådas teorier var sanna. Men båda hade fel om att man kunde överföra sin egen föredragna teori på den andres. (Exempel; ”Gud spelar inte tärning” och ”Existerar månen bara när man tittar på den?”.) Kvantmekaniken förefaller inkompatibel med Relativitetsteorin, det kommer att visa sig fel tror jag. Bägge teorierna är sanna.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 3 november 2013

Posted in Människans hjärna, Partiklar, solsystemet, Universum | Taggad: , , | Leave a Comment »

Svärmintelligens

Posted by Roger Klang på oktober 22, 2013

Svärmintelligens finns därför att chanserna för ett bytesdjur (en enskild fågel) att överleva en enskild attack av en rovfågel mot svärmen ökar tusenfalt. En fågelsvärm kan bestå av upp till 500 000 fåglar. Om en enskild frisk fågel, som inte befinner sig i en svärm, blir jagad av en rovfågel så klarar den sig kanske 5 ggr av 6. En enskild fågel, som befinner sig i en svärm, klarar sig uppskattningsvis 499 000 gånger av 500 000 om svärmen har maximalt antal fåglar i sig. Jag räknar här med att svärmen underlättar för rovfågeln att fånga ett byte, på samma gång som den förvirrar fågeln. Svärmen gör att rovfågeln får många chanser och därför räknar jag med att den får tag i ett byte varje gång den vallar en svärm. Det betyder att för att bli tillfångatagen så måste en fågel leva i genomsnitt genom 500 000 attacker. Dessutom så ökar chanserna för bytesdjuret att komma undan även om det är sjukt. Att valla fåglarna är rovfågelns taktiksvar på svärmen. Det är möjligt att rovfåglarna även besvarar bytesdjurens taktik genom egna kombinerade attacker för att enklare kunna splittra upp bytesdjuren så att de lättare kan rikta in sig på ett enskilt bytesdjur.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 22 oktober 2013

Posted in Biologi | Taggad: , | Leave a Comment »

Det yttersta Gudsbeviset?

Posted by Roger Klang på mars 4, 2013

Det yttersta Gudsbeviset?

En observatör som observerar en partikel på atomnivå kommer inte att se något kvantsprång, utan partikeln kommer att låsas just i det ögonblick den observeras och tillåta sig att observeras eller mätas. Osäkerheten i partikeln försvinner alltså när man mäter eller observerar den.

Varför fungerar inte det på makronivå då? Det är en fråga som fortfarande väntar på ett svar.

Men nu har jag ett svar, som tillfredsställer i alla fall mig. Det är för att Gud har tillverkat världen enligt en kvantmekanisk modell. Gud bryr sig inte om att observera små kvantsprång, därför så är osäkerhet i små partiklar, utom när vi människor observerar eller mäter dem, alltid ett fenomen som naturligt tillåts fortgå. Skulle Gud emellertid observera små partiklar så är världen han har skapat sådan att osäkerheten i dem försvinner. Kan Gud skapa en sten som är så tung att han inte kan lyfta den; Kan Gud skapa en partikel som han inte kan mäta? Det är en fråga som då blir besvarad – ja det kan han. På så sätt skulle man kunna säga att han inte är allsmäktig, men på ett trivialt och intetsägande plan.

Varför har han då skapat världen så? Därför att vi var tänkta att ha en fri vilja! Vi är inte förutbestämda att vandra en viss väg. I våra hjärnors minsta beståndsdelar existerar kvantsprång, men för vår kropp gör det, det inte. Och det beror på att Gud observerar alla fysiska ting på makronivå. Det är Gud som observatör som gör att vi befinner oss på ett och samma ställe.

Stephen Hawking har sagt att; ”De som säger att man aldrig kan veta vad en person kommer att göra, glömmer att man med ganska hög sannolikhet kan estimera en viss persons framtida handling om man känner den personen.”

Samma sak är det för Gud. Han kan estimera att vi kommer att handla på ett visst sätt till 35 procents sannolikhet, handla på ett sätt till 7 procents sannolikhet, och alla möjliga sannolikheter däremellan. Liksom en kasinoägare vet att han kommer att vinna i slutänden, kommer Gud att till sist att veta alla utgångar. På så sätt blir han allsmäktig trots att vi har en fri vilja, och i många enskilda fall så blir det också en god utgång även om sannolikheten för just den utgången skulle vara lägre än för någon annan möjlig utgång. Vid tillräckligt många goda utgångar så kan man kanske förändra hela världen på en sannolikhetsskala? Jag vet inte, men om tillräckligt många människor kommer till Gud så kan man kanske påverka ett helt land i en bättre riktning, vars helhet ger en helt annan sannolikhetskalkyl.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 4 mars 2013

Posted in Människans hjärna, Partiklar | Taggad: , , | Leave a Comment »

Tidslinjen och Riemannhypotesen

Posted by Roger Klang på oktober 31, 2012

Tidslinjen och Riemannhypotesen

Livslängden hos ett djur och människan avgörs av tre samverkande faktorer:

  1. Artens individstorlek
  2. antalet avkommor som överlever in i vuxen ålder
  3. överlevnadsfördelar i befintlig miljö och med befintlig konkurrens

Vad har det här att göra med tidslinjen och Riemannhypotesen? Jo, jag tror att vår egen personliga levnadstidslinje har att göra med en energikonserveringslag i slutna system som jorden (Tellus). Om det inte hade varit för tyngdkraften från jorden så hade måhända vår egen tidslinje varit ”konsekvent” och vi hade levat för evigt? (Men då hade inte evolutionen behövts eller kunnat finnas.) Med ”konsekvent” menar jag att tiden hade gått lika snabbt för allt och alla varelser överallt. Livsformers uppkomst med liv, avkomma och död är enligt min teori endast möjligt i energikonserverande slutna system som jorden, och evolution är en nödvändighet för liv, eller en naturlag. Jag kan tänka mig att varelser på andra planeter i andra solsystem lever kortare alt längre generellt överlag, beroende på hur tung deras planet är.

De säger att tid hoppar. Kanske hoppar inte tid med jämna intervaller? Kanske hoppar tid enligt Riemannshypotesens raka ”primtalslinje”? Kanske är den vanliga talserien (1,2,3,4,5,6…) i själva verket beskrivningen av en tidslinje där primtalen utgör nuet för stunden i hoppande tidsintervaller?

Kanske bestod ett av de två ”Branen” som universum sägs härstamma ifrån av de matematiska lagarna, en rät tidslinje som talserien? Kanske bestod det andra Branet av ren lägesenergi? Och sedan fördes de samman och vi fick Big Bang. Men varför får vi då inte nya Big Bangs varje gång ett svart hål bildas? Eller får vi det? Det kan jag inte svara på.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 31 oktober 2012

Posted in Big Bang, Biologi, Evolution, Livets uppkomst, Matematik, solsystemet, Universum | Taggad: , , | Leave a Comment »

Intelligensen hos människan en variabilitet

Posted by Roger Klang på augusti 24, 2012

Albert Einstein som ung

I naturen får inte intelligens vara 100 procent nedärvt, eftersom det förekommer bland Homo Sapiens att regimer rensar ut intellektuella. Därför kanske hög intelligens avgörs av minst 50 procent miljöfaktorer. Robert Plomin, beteendegenetiker, bygger sin forskning på den nya molekylärgenetiken. Han arbetar på Institute of Psychiatry i London och är en av världens främsta beteendegenetiker. Enligt Plomins och andras forskning så finns det ingen en och samma utmärkande gen som skapar ett geni, men det finns däremot enligt Plomin en gen för normalintelligens på IQ-skalan. Detta är intressant! I ett samhälle så krävs det att majoriteten är normalintelligenta så att det finns några som kan göra okvalificerade jobb. Jag spekulerar lite om det inte efter utrensningar bland intellektuella i ett samhälle, denna normalintelligens-gen kan sättas ur spel för en del av den kvarlevande befolkningens tillblivna barn så att det alltid finns högpresterande individer i ett samhälle. På samma sätt finns det kanske en eller flera gener för högermänniskor och en eller flera gener för vänstermänniskor, så att ett samhälle behåller sin politiska jämvikt i det långa loppet även om utrensningar görs. Platon kallade människan ”Det politiska djuret”. Jag har ännu inte hört talas om ett politiskt homogent samhälle. Ett politiskt homogent samhälle i samhället – ja, men inte en hel nation. Nåväl, det är bara spekulationer.

I alla fall, för att återgå till vilka miljöfaktorer som är viktiga för att någon ska utveckla en hög IQ. Jag vet att min mor ”lär” sina barnbarn hur de ska lösa problem när de leker, t.ex. bygger lego. Istället för att låta barnen fundera ut hur de ska lösa ett problem så intervenerar hon genast och visar barnet hur det ska göras. Det har gått så långt att barnen när de leker börjar fråga hur de ska göra härnäst när de ställs inför ett problem. Jag måste utgå ifrån att hon gjorde samma sak med mig som hon gör med sina barnbarn. Jag har en IQ på 98. Om barn själva får lära sig hur de ska lösa ett problem utan att någon vuxen talar om hur, så är det också troligt att det barnet, om barnet inte har normalintelligensgenen, utvecklar en hög IQ. Och man vet att det är många barn som anses högintelligenta som barn, som tappar sin förmåga, eller åtminstone inte blir någonting viktigt.

50 procent av de som har anlag för intelligens måste befinna sig i de lågpresterandes skara med tanke på Homo Sapiens benägenhet att rensa ut intellektuella i vissa styren.

Men det finns olika sorters intelligens, det finns IQ och det finns spatial tankeförmåga och säkert många andra typer av specialbegåvning typ musikalisk förmåga, arkitektonisk förmåga och konstnärlig förmåga, och det finns även emotionell intelligens. När det gäller specialbegåvningar så kan det röra sig om IQ-intelligenta, men det kan också röra sig om en Idiot Savant som slår både högintelligenta människor och datorer på näsan inom sitt specialintresse. Det är fortfarande fråga om en mätbar eller uppskattningsbar intelligens! Man kan träna upp funktionella områden i hjärnan, typ som musiker gör, men det sker på bekostnad av, eller åtminstone i symbios med andra hjärncentra så att den berörda delen av hjärnan kan användas i andra kognitiva sammanhang också. Att man kan träna upp förmågor vet man genom att man har skannat musikers hjärnor när dem arbetar och jämfört med normalmänniskors hjärnas aktivitet i nämnda områden i hjärnan, och det skiljer mycket i hur stor del av hjärnan som används för uppgiften. Det är likadant med matematiker kontra normalbegåvade människor.

Även om min mor visade mig hur Jag skulle ”lösa” problem innan jag fick en chans att göra det själv, så tog jag mig samtidigt friheten att leka i grusschakt, skogar, på bilskrotar och på byggen som barn. Jag var en vilding och jag tror att jag har det att tacka för min välutvecklade spatiala (rumsliga) kognitiva förmåga. Det var ingen där som visade mig hur jag skulle hantera världen, jag fick lära mig själv tillsammans med mina kamrater.

En annan faktor som jag har tänkt på kan skilja hög IQ-personer från spatiala begåvningar åt i samhället är politisk tillhörighet. Universitetsprofessorer och dylikt är påfallande ofta vänstermänniskor. Dessa har överlag en högre IQ än andra yrkesgrupper i samhället om man ska jämföra med t.ex. byggnadsarbetare eller tavelinramare eller bilmekaniker. I USA och den anglosaxiska världen lägger man större vikt vid Kánonundervisning än i Sverige. Det tjänar spatiala begåvningar på. I Sverige så trycks spatiala begåvningar ut ur begåvningsreserven på universitet och högskolor, eftersom de högre utbildningarna är anpassade till IQ-begåvade. Är det medvetet så, eller är det en naturens nyck, att den som sitter på makten förskansar sig i maktens korridorer, i vårt lands fall vänsterrörelserna? Naturligtvis finns det reaktionära IQ-begåvade och det finns radikala spatiala begåvningar också. Ingenting är absolut.

Förr i tiden, i början av förra seklet, så var den genomsnittliga IQ-nivån hos människor lägre, och dem lekte som jag gjorde när jag var barn. På den tiden var Kánonundervisning mycket viktigare i Sverige, och den genomsnittlige akademikern var alltigenom för kung och fosterland! Så det styrker mina teorier om den politiska hegemonin i den akademiska världen, idag vänster – för hundra år sedan höger. Det styrker samtidigt att det finns någonting som heter spatial intelligens som är skild från IQ hos det politiska djuret.

Spatiala begåvningar är särskilt bra på politik, geostrategi, strategi och irregulär sådan. Men även folk med hög IQ förstår sig på sådant som strategi, fast de har ingen egen utgångspunkt och kan inte kasta fram en egen geostrategi utifrån vår utgångspunkt, det är alltid andras geostrategi de utgår ifrån. ”Så här ligger läget. Om de gör så, så blir det så. Den och den riskerar det. Det kan bli bråk där och där. Och bla, bla, bla.” De kan säkert tänka ut vad den och den tänker, vill och kan, för de har ju en hög IQ och kan ibland sätta sig in i hur folk tänker precis som jag och alla andra kan. Men de har inte förmågan att komma upp med något eget, de gungar i andras säkerhetsstrategi. Jag kallar sådana människor för den banala ondskan. Det betyder att i USA och i Israel så är människor godare än gemene man i Sverige, vare sig de är vänster eller höger. Faktum är att det skulle förvåna mig om det fanns några svenska patrioter med hög IQ utan att samtidigt ha en hög spatial förmåga också.

Världens smartaste människa anses vara en outbildad lågpresterande men mycket allmänbildad man i universitetsnivå. Han har inget viktigt jobb och efterfrågas av ingen. På så sätt tillhör han inte den intellektuella eliten och kan inte bli utrensad. Jag tror att intelligens på hög nivå har att göra med multipla gener såväl som miljö. Vill man ha barn som blir IQ-intelligenta så ska man stimulera dem och låta dem lösa problem själva tills dem kommer och frågar Dig hur man ska göra. Låt dem då tänka lite till innan du ger dem svaret eller ledtrådar. Men vill man ha barn med hög spatial kognitiv förmåga så ska man låta barnen leka fritt och bara begränsas av sin egen fantasi. Men de får nog inte ha normalintelligensgenen.

Människohjärnan är begränsad, man kan inte växa upp och utveckla 190 i IQ samtidigt som man har motsvarande spatiala intelligens. Det finns inte plats för det i hjärnan, det är olika sätt att tänka. Man kan kanske ha som mest 160 i IQ och motsvarande i spatial kognition. Det finns vissa tester som mäter spatial förmåga, jag kommer ihåg när jag mönstrade och vi fick vika en ”kartongorm” i huvudet utifrån en tvådimensionell platt eller icke-vikt kartong på papper. Det var ett mycket lätt test tyckte jag, även det som förmodat skulle vara de svåraste kartongormarna. Jag vet inte vad jag fick för resultat, men jag fick göra telegrafitestet vilket endast de som hade presterat bra på intelligenstesterna fick göra, och min mönstringsförrättare sade att ”jag var smart som en räka”. Han måste ha menat att jag var klok eftersom jag fick göra telegrafitestet. 160 i IQ och motsvarande i spatial förmåga är nog den mest allsidiga intelligens som en man kan ha, av mig godtyckligt satt. Einstein hade 160 i IQ, men han hade också en anmärkningsvärt hög spatial kognitiv förmåga. Det är inte så extremt mycket i Nobelpristagarsammanhang IQ 160. Likväl så var det denne man, som underpresterade på universitetet och jobbade som patenttjänsteman, som löste universums vid tiden främsta gåta. Det finns ingen nedre gräns för hur dum man kan bli både IQ-mässigt och spatialt, men det finns en gräns som jag tror omöjliggör att någon människa någonsin inom de närmsta 100 000 åren kommer att uppnå 180 i IQ och motsvarande i spatial kognitiv förmåga.

Kanske ingen annan än Einstein kunde tänka ut relativitetsteorin vid tiden? Det krävs en mycket hög spatial förmåga för att tänka ut relativitetsteorin och förstå den. Att förstå den matematiskt behövs det en hög IQ för, därför att man måste kunna tillgodogöra sig högre matematik. Einstein hade för övrigt problem med den högre matten och fick ha en privat undervisare. Vid tiden för när han tänkte ut den speciella relativitetsteorin så var han inte särskilt kunnig i matte och använde ingen heller. Han tänkte ut relativitetsteorin före han kunde förstå den matematiskt. Jag känner att jag skulle kunna ha tänkt ut relativitetsteorin, för jag förstår den intuitivt. Jag kan inte förstå den matematiskt för jag kan inte högre matematik, men jag förstår den spatialt. Det var väldigt smart tänkt av Einstein, absolut, men det var inte svårare än att jag kunde ha tänkt ut den själv. Jag vet nämligen vad som triggade Einsteins funderingar. Det hade att röra sig om det här med den felaktiga och konstlade ad hoc-teorin ”etern”, jag kommer inte ihåg exakt vad det var som triggade Einsteins tankar tyvärr. Men många människor tror att Einstein kastade fram relativitetsteorin utan att ha någon infallsvinkel. Det är inte sant! Möjligtvis kan man säga att det inte förelåg någon empirisk grund för Einsteins uttänkta teori.

Att Einstein gick och sög på äran för relativitetsteorin utan att bestämt och tydligt berätta för folk vad det var som triggade hans tankar berodde sannolikt på att han ville framstå som det superintelligenta geniet som slog alla andra i tänkande. Han var inte speciellt ödmjuk på det sättet. Han var ödmjuk på många sätt när det kommer till människan Einstein, moral och sådant, men inte när det gäller makten som kommer av att betraktas som världens största geni. Men relativitetsteorin var enligt min mening inte 1900-talets mest genialiska bedrift, då var kvantmekanikteorin en större bedrift. Det var intelligent, men det var inte så intelligent som folk tror. Jag förstod direkt när jag läste om ad hoc-teorin etern som Einstein tog utgångspunkt ifrån, att det där problemet skulle jag också ha startat ifrån och kunnat tänka ut Relativitetsteorin. Men det skulle förmodligen ha tagit även mig flera år att räkna ut den. 1905 kom den speciella relativitetsteorin och han arbetade åren 1907-1916 på vad som skulle kallas den allmänna relativitetsteorin. Men saken är den att jag inte är unik på något sätt, jag har mina kognitiva likar i Palme, Hitler, Reagan, Krister Renard och diverse okända individer i samhället!

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 24 augusti 2012

Posted in Biologi, Matematik, Människans hjärna | Taggad: , , | Leave a Comment »