Geofysikalisk klimatologi, hälften vetenskap – hälften religion

Många larmar om uppvärmningen av jorden, eller kanske snarare – larmar om ”klimatförändringar”, som det lite vagt heter därför att forskarrapporterna är så tvetydiga ifråga om jorden förväntas att värmas upp, eller om vi kan förvänta oss varierande klimatförändringar beroende på var någonstans i världen vi bor.

 

Då och då kommer larm om att isflak stora som Gotland brutits loss i Arktis. Att isbergen bryts loss kan bero på att vattnet vid isens rand värmts upp, och/eller så är det något helt normalt att stora isflak bryts loss. Men i vilket fall, frågan som borde ställas är; driver dessa gigantiska isflak verkligen söderut och smälter? Eller smälter isen i Arktis för att varmare vatten tar sig upp dit? Eller smälter isflaken inte alls eller väldigt lite, utan stannar kvar i Arktis och slår sig ihop med annan is på andra ställen? Gud vet vad som händer med dem, ingen rapporterar om det efter att isflaken väl har brutit sig loss. Och så var det, det där med Archimedes princip! Den innebär att det vatten som trängs undan av isen inte ökar i volym när isen smälter.

 

Salt vatten fryser dåligt till is; Ett möjligt argument för att en höjning av havsytan kommer att äga rum vore att den stora salthalten i havet gör så att den saltfria isen (huvudsakligen skapad av nederbörd) väger mindre i förhållande till det flytande vattnet i sin omgivning, och därmed tränger undan vattnet i mindre utsträckning, så att när den smälter tar upp mer plats. Nederbörden förmodas ha bundit upp mycket av jordens vatten på Arktis is medan den lämnat saltet kvar i haven, därför så skulle isen förmodat innehålla större mängder sötvatten än den tränger bort saltvatten, på grund av viktskillnaden mellan saltvatten och sötvatten. Men detta resonemang ska vi snart se inte stämmer.

 

Salt vatten fryser som sagt var dåligt, i synnerhet under vattenytan. Eftersom salt vatten inte fryser till under Arktis is så kan heller inte Arktis omringande vatten till ismassorna, i ett historiskt eller nutida perspektiv, ha tillfört ismassorna salt som kan förändra isens potentiella vattenmassa/vikt genom att binda upp havets salt. Det vore oförnuftigt att anta.

 

Den totala havsnivån kommer av allt att döma att förbli densamma oavsett hur mycket is som smälter eller inte smälter av från Arktis (enligt Archimedes princip) på grund av att den saltfria men skrymmande isen har lägre densitet än det omringade vattnet. Alltså väger isen mindre per jämförd volymenhet saltvatten, det är därför den flyter. Is tar större plats än saltvatten, det är sant, men samtidigt så är som sagt isens densitet lägre än saltvattnets, och det minskade trycket från den kvarvarande isen får deduceras från det totala tillskottet sötvatten ifrån isen till havsnivån; resultat plus minus noll.

 

Antarktis och dess betydelse för havsnivån; Vi borde snarare vända våra blickar mot isen på Antarktis i söder, som vilar på berggrund. Smälter Antarktis ismassor? Detta är intressant på dubbla plan, för dels så skulle det tillföras vatten till haven om det var så, och dels så skulle ”kontinenten” stiga på grund av den mindre massan is som tvingar ner berggrunden. Men jag tvivlar trots allt på att is, som inte är i kontakt med varmare havsvatten från norr, kan smälta på de sydligaste breddgraderna! Det är generellt så att Antarktis omkringliggande vatten är betydligt mer ”isolerat” ifrån varmare strömmar i norr på ett helt annat sätt jämfört med hur Arktis påverkas av Golfströmmen. I Västantarktis tycks det finnas en liten svaghet i det slutna antarktiska systemet.

 

Enligt Jonathan Bambers, professor of physical geography at the University of Bristol, studie så ligger den största faran i att när isen smälter (ovanifrån), en is som vilar på berggrund under havsytan, så rinner vatten igenom isen ner mot berget vilket leder till en ökad friktion som kan uppstå mellan isen och berggrunden som ökar risken för att delar av istäcket sakta ska glida ut i havet.

 

För det första så kommer inte isen att smälta ovanifrån på de breddgraderna, inte ens om temperaturen stiger med 3 grader celsius, eftersom temperaturen dygnet runt fortfarande kommer att vara en bra bit under 0 grader. För det andra så är det som jag sade så att det mesta av isen inte är i kontakt med varmare vatten, och det finns heller ingen golfström att ta med i beräkningarna, för sydpolens del. Det finns is i vattnet i Västantarktis, som visserligen sitter ihop med kontinental-isen längre in, och det är denna is som ligger som en skiva på den stora bukten intill Atlanten som smälter av. Resultatet; väldigt liten havsnivåhöjning, om ens någon.

 

Glaciärisarnas betydelse för havsnivån; Glaciärisen på i synnerhet Grönland har smält ner till dagens låga nivå sedan år 1900. Det rör sig om ansenliga mängder is! Men på samma tid så har havsnivån endast stigit 5 centimeter (somliga säger 1-2 dm) genom den totala avsmältningen från Grönlandsglaciären och andra glaciärer samt nettosumman av eventuellt avsmält inlandsis på Antarktis. Sammantaget så talar allt för att det inte kommer att bli några större landområden under vatten genom den utlovade meterhöga havsnivåhöjningen (somliga säger 70 meters havsnivåhöjning om all Antarktis is smälter ner, alltså rena rama ”Waterworld”, filmen med Kevin Costner ni vet).

 

Men det är tydligt att den uppskrämda forskarvärlden och media motvilligt blivit allt mer medvetna om hur det ligger till med den påstådda faran från de två polarisarna i norr respektive syd, alltså att den enda riskfaktorn är sydpolen. De flesta klimatforskare och klimatforskande geofysiker (den sistnämnda är en självmotsägelse mellan två discipliner varav bara den ena delen är vetenskaplig, den andra är religion, och när man blandar de båda så får man voodoogeofysik) förutsätter det de försöker bevisa med sin pseudoforskning, och därför har inga dementier av tidigare forskarpositioner gällande Arktis påstådda men felaktiga betydelse för havsnivån tillkommit från någon agent sedan det stod klart för dem att det finns något som heter Archimedes princip.

 

Högre havsnivå utan avsmältning från Arktis; Om inte isen i Arktis hade smält av en del emellanåt utan kanske till och med ökat i volym, så hade en del av världens sötvattensreserver och inlandssjöar bundits upp i Arktis ismassa. Detta hade fått till följd att havsnivån faktiskt borde stiga något lite eftersom sötvatten blir snö och is på Arktis enorma is och ni vet, Archimedes princip. Regn och snö är inte ett slutet havsfenomen, så det vatten som försvinner från inlandssjöar genom avdunstning till isarna vid polerna genom nederbörd, fylls ofta på med vatten från världshaven och vice versa. Men slutna inlandssjöar inverkar inte genom Archimedes princip på havsvatten därför att inlandssjöar ligger omringat av landmassa. Detta medför att Arktis tryck på världshaven ökar genom nederbördstillskott och havsnivån stiger totalt sett, men bara lite.

 

Allt som allt så framstår vårt jordklot alltmer som universum, det är ett välbalanserat geologiskt och atmosfäriskt system som tycks gjord efter ritningar.

 

En påläst lekman kan yttra sig om klimatförändringarna, eftersom klimatforskarna står på en kunskapsnivå som kan jämföras med de läkemedelskunnigas vetande/tro på 1600-talet.

 

Roger M. Klang