Regor Gnalk´s allmänvetenskapliga blogg

Just another WordPress.com weblog

Archive for maj, 2010

Efter finanskrisen: Marknadsekonomins renässans eller dikotomiskt ojämlik välståndsfördelning; mellanstatligt och inomstatligt?

Posted by Roger Klang på maj 21, 2010

För c:a 2 ½ månad sedan skrev jag detta bidrag till en essätävling för Svensk Tidskrift, men utan att vinna, vilket var förvånansvärt lamt av juryn med tanke på att alla vinnarna skrev ideliga reitererade plattityder jämfört med min vågade innovativa essä full av integritet och guts. Å andra sidan hade jag slarvat och skickat in för snabbt, men det har jag rättat till här.

Efter finanskrisen: Marknadsekonomins renässans eller dikotomiskt ojämlik välståndsfördelning; mellanstatligt och inomstatligt?

Det är sant att kapitalismen dras med en åkomma, nämligen återkommande ”finansbubblor” eller finanskriser med mer eller mindre jämna mellanrum. Det som är lika sant är att kapitalismen, eller med ett annat namn – marknadsekonomin – än så länge har överkommit alla finansdalar (baisse) och krascher sedan tulpankraschen i Holland 1637, och finanstopparna (hausse) som hittills har föregått de återkommande finansdalarna når nya höjder varje gång med några års mellanrum (bibeln talade om sju goda år och sju dåliga år, för de gamla egyptierna). Kommunismen har inte just denna berg-och-dalbaneåkomma, men den fungerar inte bra för det. Kommunistiska stater befinner, och befann sig, i ständig ekonomisk baisse med en i bästa fall långsamt sjunkande ekonomisk kurva sedan 1970-talet. Deras hausse (eller baisse, det är samma sak för dem, om än att de saknar en börs), placerar sig välståndsmässigt långt under vår kapitalistiska baisse, för att inte tala om vår Hausse! Det är möjligt att med ett planekonomiskt samhällssystem leva nödtorftigt som en någorlunda fungerande stat, men inte hur länge som helst, åtminstone inte om vi ska tro på vad vi har lärt av 1900-talshistorien. Förr eller senare kapsejsar det planekonomiska samhället! Kapitalismen är historiens välståndsmässigt sett största vinnande koncept, och vi vet att den kommer att överleva kommunismen i antal år med åtminstone många årtionden. I det riktigt långa loppet så går alla civilisationer under, men ibland kommer dem igen, och då alltid i form av någon typ av kapitalistiskt system.
Fattiga människor i kommunistiska länder med planekonomi (ja alla var fattiga i de forna kommunistiska länder som hade planekonomi samt i dagens kommunistiska Kuba, vi säger väl uträknade människor istället då) kommer inte heller undan konjunkturnedgångar! (Få stater idag är renodlade kommuniststater, istället så har den ”illiberala demokratin” som det heter inom statsvetenskapen, intagit sin plats på världsarenan. Typexempel på illiberala demokratier är Venezuela och Ryssland.) Vi vet att också reformsocialistiska länder med marknadsekonomi, typ Sverige, betalar priset i form av fler fattiga och utslagna under lågkonjunkturer, oavsett vad vänstern säger eller önskar vore sant. Det spelar egentligen ingen roll vad de gör så länge de inte för en kapitalistiskt liberalekonomisk politik, för försöker man socialisera mera utifrån den nya försämrade situationen för de fattiga så har man inlett en ond spiral i hausse som baisse på börsen och det skapar en ökande fattigdom även för de redan fattiga och de uträknade, socialiseringen till trots. Det bästa och mest permanenta alternativet som står till buds för att motverka fattigdomen är kapitalismen eller den ekonomiska liberalkonservatismen. Uträknade människor i New York har det sannolikt bättre än uträknade människor i Havanna, oavsett konjunkturcykel och trots bistrare klimat och hårdare miljö, mycket beroende på att generösa människor i New York som skänker kläder och annat till de utslagna har större ekonomiska resurser än deras filantropiska motsvarigheter i Havanna, och det har dem på grund av det kapitalistiska systemet i New York. Det är en ”win-win situation” för att använda ett amerikanskt uttryck! Visserligen så är klyftorna större i reella värden mellan fattig och rik i New York än i Havanna, men utjämning av resurser har inget intrinsikalt värde (intrinsikalt värde = egenvärde, ett värde i sig självt) om också de fattigaste får det bättre med ett kapitalistiskt system än med ett planekonomiskt. Enligt en dokumentär på svensk TV från förra året så klarar uteliggare i New York sin hygien genom att slänga sina kläder när de har använt dem. Så trots att de inte kan duscha så får de tillräckligt med kläder från godhjärtade människor för att klara sig igenom en vinter utan att stinka allt för mycket. Att få tillgång till mat är för de förslagna heller inget problem, det får de av vänligt sinnade affärsidkare och från ”dumpsters”. Och man ska då komma ihåg att dumpstermat är mat som också äts av konkurrerande alternativa livsstilsmänniskor, som egentligen har råd med att köpa mat! Det enda riktigt negativa förutom stigmat, är att de hemlösa om de blir sjuka inte har råd med adekvat vård. Men jag undrar hur många uteliggare i Havanna – som ju ändå måste finnas där precis som i alla andra stora städer med olika politiska eller teokratiska system – som klarar sig från att stinka ner sin omgivning, och hur många klarar sitt dagliga födobehov utan att hemfalla åt lagbrytande? Jag tror inte ens att utslagna får vård i en kommunistisk stat som Kuba, när inte vanligt folk på Kuba får mer än allmänna hälsoundersökningar, bot mot benbrott och ingen eller högst begränsad specialistvård om vi bortser från mödravård (förlossningar) och vissa ryska specialiteter som ögonkirurgi. Ska man leva som hemlös så ska man leva i New York, men ska man bli sjuk som hemlös så ska man bli sjuk i Sverige, men man vill under inga omständigheter leva eller bli sjuk som hemlös i Havanna! Även om hemlöshet och hur hemlösa lever är ett symtom på ett samhälles rikedom alt. fattigdom, så är det inte detta som är den huvudsakliga poängen med mitt inlägg, men jag vet vad jag talar om när jag talar om hemlöshet. Låt oss därför gå vidare med mina resonemang:

Jag menar att vi inte bör se på finansbubblor som någonting annat än en rening av sjuka system och företag i finanssektorn! Finansbubblor är något nödvändigt ont, och ingenting att vara rädd för (om man inte är en av dem som blir arbetslös eller bostadslös, i vilket fall vi får hoppas att det är tillfälligt).

Vad är det då som gör att välfungerande kapitalistiska stater vinner i välståndsligan från hemlösa till riskkapitalister, i jämförelse med alla andra samhällssystem? Sveriges Riksbanks ekonomipristagare till Alfred Nobels minne 1998, Amartya Sen med hans semifilosofiska böcker, ger svaret att det beror på individens frihet i marknadsekonomier, inte minst kvinnans frihet. Det stämmer in på många länder, men inte alla! Kina är det ständiga undantaget från nästan valfri regel inom statsvetenskapen, även mot Amartya Sen´s teorier, men jag har lyckats nyansera dessa undantag lite! Kineser har visserligen en stor frihet för deras kvinnors val av män på deras egen bekostnad, men Kina har obefintlig politisk frihet för individen som sådan och det utgör därför ett aber för Amartyas teorier om välstånd och dess orsaker som han lägger fram dem. Efter 9/11 har vi sett hur USA har gått mot en mer fundamentalistisk riktning – även angående kvinnors sexuella frihet. Wait til you marry-rörelser och anti-abortion, men även inskränkningar i den personliga integriteten för alla i nationens namn har vuxit sig starkare i USA under Bush´s tid och detta kan komma att påverka den ekonomiska återhämtningen för världen som helhet. Jag menar att inskränkningen av den personliga integriteten genom fysisk bevakning av passagerare (om än att det främst drabbar unga araber) leder till att terrorister inte kan ta med sig bomber ombord på flygplan. Men jag säger inte att det är fel att vänta tills man gifter sig med att ha sex eller att abort är rätt, jag säger bara att kvinnans frihet i USA har blivit till en viss grad kväst efter 9/11, vilket har fortlevt även under Obamas administration. Åtminstone om man får tro kända feminister som Susan Faludi, och det är också min uppfattning som ser USA utifrån (det ska sägas att jag känner en del amerikaner också)! Fast än är det ljusår från USA till den kvävda våldspåtvingande tillvaron kvinnor lever under i länder som Afghanistan, Eritrea eller Etiopien m.fl. länder. Kvinnans frihet har stor betydelse för var någonstans man hamnar i välståndsligan, det är förmodligen därför som Kina är en sådan ekonomisk raket. Men det politiska systemet i Kina har inte hjälpt landet fram till välstånd, politiska system är inte heller obetydliga för det allmänna välståndet precis! Snarare så har Kinas kommunistiska regim hämmat en jämn mellan stad och landsbygd fungerande välståndsutveckling i hela landet. Så länge som partiet är allena-rådande i Kina så kommer ojämlikheterna mellan urbana områden och landsbygd att bestå, tror jag! (Jag kommer till det lite längre fram.) Även Indien kommer att få dras med betydande problem med utbredd fattigdom så länge som de har traditionella könsroller både i stad och på landsbygd, men framförallt på landsbygden vilket gör att klassamhället består mellan sådana som har prickar och sådana som är utan.

Man kan verkligen tala om ett klassamhälle i Indien till skillnad från i moderna väststater, på samma sätt som man kunde tala om ett klassamhälle i det forna Sovjetunionen med sina politruker som omöjliggjorde människors framtidsutsikter, eller varför inte klassamhället i Europa på 1800-talet som fick ¼ av Sveriges befolkning att emigrera till USA. USA av idag tror jag inte kommer att återhämta sig helt från krisen på grund av att de har fundamentaliserats till del, inte bara ifråga om kvinnors frihet utan även på grund av Bush´s statstortyr i strid mot konstitutionen, det senare inte så mycket på grund av att någon terrorist har blivit torterad utan mera på grund utav att en spärr har tagits bort från det konservativa USA. Ingen ensam man kan ersätta den här spärren, inte ens Obama, det märker man på olika debattforum i USA än idag. Men jag hoppas att jag har fel om USA! I annat fall så får väl vi européer axla världssamvetsrollen, varför inte Sverige som stat?! Om inte vi gör det så kan nämligen lågkonjunkturen per se, bli cementerad till någon grad även i Europa så som jag tror att den kommer att bli i USA om de inte bättrar sig snabbt.

Jag tror inte att Kina eller Indien kommer att uppnå ekonomisk autonomitet som supermakter, utan att gå igenom den långsamma process som vi européer gick igenom i form av arbetarrörelser mot konservativa krafter, eller franska revolutionen och den efterföljande kampen om konstitutionen med tidvis kejsarstyre och tidvis borgarstyre (i övrigt så liknar processen i Frankrike övriga Europas), eller något motsvarande förlopp typ det USA gick igenom (abolitionismen och inbördeskriget vilket ledde fram till den amerikanska konstitutionen och ett polemiserat tvåpartisystem). Det finns en skola inom statsvetenskapen som heter Positivism, och under den finns en gren som kallas för Rational Choice, som är en spelteori. De mest kända spelteorierna är fångarnas dilemma och supermakternas dilemma, varav den senare spelteorin som handlar om den nukleära terrorbalansen har influerat stora politiker som Ronald Reagan. Tankeexperimentet Supermakternas dilemma går ut på att tänka sig en kvadrat indelad i fyra mindre kvadrater. Till vänster om kvadraten tänker vi oss att det står Sovjet (rusta) och inuti kvadratens två vänstra indelade kvadrater står det JA i den översta och NEJ i den nedre kvadraten. Sedan tänker vi oss att det står USA (rusta) ovanpå kvadraten, och JA inuti den vänstra indelade kvadraten (vilken är densamma som den översta Sovjet-JA kvadraten) och NEJ inuti den högra. I JA-JA kvadraten (ovan och till vänster) står värdet 3. I JA-NEJ kvadraten (nedanför JA-JA kvadraten) står värdet 2. Då återstår det två indelade kvadrater till höger som är en NEJ-JA kvadrat med värdet 4 ovanför, och en NEJ-NEJ kvadrat nedanför med värdet 1. Det bästa värdet är 1 och det sämsta värdet är 4. Det bästa för USA (och alla andra) är alltså om varken USA eller Ryssland kärnvapenrustar (NEJ-NEJ) vilket ger värdet 1. Det näst bästa är om USA rustar och Sovjet inte gör det (JA-NEJ) vilket ger värdet två. På tredje plats för USA kommer om både USA och Ryssland rustar (JA-JA) vilket ger värdet 3. Och allra sämst räknade Reagan med att det skulle bli om USA inte rustade men Sovjet gjorde det (NEJ-JA) vilket ger det sämsta värdet 4. Det sistnämnda skulle med stor sannolikhet bli fallet om USA undlät att rusta, ansåg amerikanarna. Men om USA rustar så kommer även Sovjet att rusta, vilket skulle ge det näst sämsta värdet, nämligen 3, vilket med stor sannolikhet skulle leda till kärnvapenkrig i framtiden. För Reagan som hade lärt sig av den här spelteorin och ville undvika kärnvapenkrig fanns det en alternativ utväg; teknologisk kapprustning eller ”Star Wars” hette lösningen. Detta var bara lite historieundervisning, men jag vill lägga fram en långlivad spelteori som utspelade sig mellan de Besuttna (överklassen) och Arbetarna (underklassen) under andra halvan av 1800-talet, och som jag anser kausalt ligger till grund för vårt västerländska välstånd, åtminstone här i Europa! (För USA har jag en liknande men nära identisk spelteori, som ligger till grund för deras välstånd.)

Vi hade förenklat, två grupper av antagonister huvudsakligen på 1800-talet, Arbetare och Besuttna, bägge ville ha överhöghet. Vid Arbetare (ovan om kvadraten) kan man skriva ”Socialister” inom parantes, och vid Besuttna (till vänster om kvadraten) kan man skriva ”Arvsrätt” inom parantes. Det bästa för alla vore om bägge parter lade ner stridsyxan och förhandlade, men det vet vi att det gjorde ingendera parten. Det näst bästa för allas (kortsiktiga) bästa vore om de Besuttna lade ner sin kamp och Arbetarna fick fritt spelrum, men det hade varit Reformism och det hade slutat som i Ryssland 1917, och då hade vi inte fått det välstånd vi har idag på lång sikt. Det tredje bästa (eller näst sämsta) alternativet är att bägge parter fortsätter kampen, och det var det som skedde. Slutligen hade det kunnat gå så att Arbetarna hade lagt ner kampen och de Besuttna hade fått sin Arvsrätt, men då hade vi varit som fattigast idag i Sverige. Spelteorin tycks i verkligheten oftast sluta på terrorbalans (JA-JA) eftersom ingen litar på sina antagonister, om man inte hittar någon annan utväg! Poängen med exemplet är att vi hade ett reellt Rational Choice-dilemma i Sverige under 1800-talets andra hälft och in på 1900-talet, som ledde till en varaktig uppdelning och polemisering av politiken mellan konservativa och Socialister, även om styrkeläget mellan de två grupperna sällan var 50-50 inom något ekonomiskt och/alternativt politiskt område. De hade bägge sina styrkor och svagheter på olika områden, men Socialisterna hade trumf på handen på lång sikt på grund av att de var så många som ”tvingades” samarbeta med varandra enligt Rational Choice-dilemmat som jag presenterade ovan, för att uppnå en dräglig levnadsstandard för majoriteten landsmän (läs; sig själva och äganderätten över sina familjer, de slogs tillexempel inte för kvinnans rättigheter eller andra staters män). Jag tror att denna varaktiga politiska uppdelning i vänster och höger har varit av central betydelse för framväxten av allmänt välstånd i Europa på 1900-talet! Aristoteles kallade människan för ”det politiska djuret”, han visste inte hur rätt han hade, vi står alla någonstans på höger-vänsterskalan i olika kulturella system. Politik är en del av Homo Sapiens natur! Att utvecklingen mot sann demokrati och därmed välstånd gick långsamt i Europa var viktigt för att vi – de flesta länder – inte skrev en konstitution vid ett och samma tillfälle, som grundade sig på det upplysningsfilosoferna kallade ”samhällskontraktet” och ”ursprungspositionen”, varav det senare kan liknas vid att i en stat där ingen känner sin framtida position i samhället så delar man rationellt tårtan i lika stora bitar, om man bara kan komma överens om hur samhällskontraktet skall se ut. Samhällskontraktet kan för en del innebära att man tar hänsyn till att man känner sin rätt till sitt eget arbete i urspruingspositionen, som för John Locke, eller så utgår man från att ingen känner sina egna fysiska och psykiska förmågor, sin ras, sitt kön eller sina framtida tillgångar och tur, som den sentida John Rawls kallade ”okunnighetens slöja” (1971), och alla varianter av samhällskontrakt däremellan. ”Ursprungspositionen” är naturligtvis omöjlig att realisera som Rawls ser den. Men hej.., det är bara filososfi!

I USA:s fall kan man i en spelteori byta ut ”Socialister” mot ”Abolitionister”, men behålla ”Arvsrätt” för den andra sidan. Det pivotala (centrala) för USA:s framtida välstånd var att de fick sin konstitution och sina polemiska politiska friheter.
Kina och Indien har inte samma dilemma idag som Europa eller USA hade, och det är därför som jag inte tror att de kommer att nå samma grad av ekonomisk (och följaktligen politisk) autonomitet och allmänt välstånd som Europa och USA har idag, trots att Kina uppvisar en hög grad av frihet för kvinnan och Indien är en demokrati. Men den som kan visa på ett plausibelt och långsiktigt Rational Choice-dilemma för dessa länder idag – som kausalt kommer att leda till i Kinas fall en fungerande polemisk demokrati och i Indiens fall en friare kvinna och polemisk politik snarare än konsensusbeslutande, vilket är de enda möjligheterna de har att uppnå sina ambitioner om att bli politiska supermakter i det långa loppet – ska jag lyssna till. För enligt mig så kan man idag inte bli en politisk supermakt utan att samtidigt vara en ekonomisk supermakt, och en ekonomisk supermakt blir man inte utan en relativt hög grad av autonomi. Tyskland och Italien blev visserligen liksom Japan besegrade i krig (Tyskland två gånger) men dels är det ingen som har sagt att Tyskland och Japan är autonoma supermakter idag, och dels så återupptog tyskarna ”klasskampen” eller det som var kvar av klasskampen efter första och till viss del andra världskriget. Nazityskland och det imperiala Japan kunde ändå inte segra i sina imperialistiska strävanden i det långa loppet, för de var inga demokratier, det är åtminstone vad jag tror! Men Nazityskland var en slavstat och likaså Japan uppvisade starkt sådana tendenser, och slavstater alt. aphartheidregimer är per se rikare än de annars skulle ha varit om de inte hade haft några slavar men ändå samma politiska system. Vi kan bara titta på Dubai, Kuwait, Abu Dhabi, eller det f.d. Aphartheidsydafrika som man dessutom kan komparera (komparera = statsvetenskaplig term för; jämföra) med postaphartheidsystemet för de vita i Sydafrika, för att konstatera det. Det som skiljer Dubai, Kuwait och Abu Dhabi från det gamla Aphartheidsydafrika är att de tre förstnämnda inte har någon segregationslagstiftning, bara en tradition av att utnyttja utländsk arbetskraft till den grad att somliga, främst asiatiska arbetare, inte äger sin egen frihet. Så tyvärr så belönas inte bara godhet med välstånd, även slavstater kan leva (oförtjänt) gott. Kapitalet (pengarna) som en stat äger heter människor, och nationalekonomi är följaktligen ett humanistiskt ämne! Olje- och diamanttillgångar t.ex., kan i sig själva inte skapa allmänt välstånd för en stat, det är bara att titta på de flesta oljeproducerande arabstater för att inse det.

Imperiet Nazityskland skulle ha stått och fallit med Führern och hans rövargäng om det hade överlevt kriget! Inte ens det postrevolutionära mera oligarkiska men hierarkiskt uppbyggda Sovjetimperiet överlevde sina grundare av Lenins, Stalins, Chrustjevs och Brezjnevs generation. (Partiet hade en policy om att varje rysk statsledare med nödvändighet skulle ha deltagit i revolutionen för att kunna komma ifråga som statsledare, den successionen bröts först med Gorbatjov, och då vet vi hur det gick.) Det kortlivade imperiet Nazityskland grundade sig på en generation av ”kulturkrockare” som avlägsnade sitt eget emotionella bränsle från staten Tyskland. Även om Hitler hade haft en arvinge med Eva Braun så skulle ett av allmänheten erkänt successionskejsardöme inte kunnat ha upprätthållits någon längre tid med bibehållen teknologisk ledning över USA eftersom det hade krävt att Hitler var förmögen att låta folket blanda blod med icke-arier, vilket han inte var. Man kunde se ett konkret exempel redan vid tidpunkten för uppkomsten av A-bomben, hur Tyskland förlorade kunskap och talanger och tappade ledningen i universitetsvärlden. Före andra världskriget var Tyskland den ledande nationen och det självklara centret för forskarvärlden, under kriget flyttades det centret på grund av Nazitysklands kunskapsförakt (man kan bara nämna bokbålet i maj 1933) till USA, och där har det stannat sedan dess.
Jag nämnde att Tyskland återupptog klasskampen efter andra världskriget – det är en definisionsfråga när samhällsklasskampen i Europa transformerades och blev en könskamp som i USA, men man kan säga att idag så återstår det ingenting av klasskampen i Sverige i alla fall, och jag tror inte i Tyskland heller. Jag vågar påstå att det idag är viktigare för en person om han eller hon har blivit misshandlad av sina föräldrar som barn, om han/hon har haft alkoholmissbrukande eller narkotika/medicinmissbrukande föräldrar, om han/hon har blivit mobbad, hur han/hon ser ut – om personen är ful eller vacker, om han/hon har något annat handikapp, om han/hon är dum eller smart, än vilken ekonomisk status vederbörandes föräldrar hade, när ekonomisk status är något av de få saker man kan ändra på idag av ovanstående kriterier! I USA och i Sverige så kan varje person som vill, utan att gå igenom allt för omöjliga vedermödor, studera så länge de inte är alltför tröga.

Jag tror också att framväxten av könskampen under 1900-talets andra hälft ur de två politiska grupperingarna, med sin 50-50-numerär i framförallt USA, har skapat eller håller på att skapa optimalt välfungerande demokratier! Klassamhället är död, länge leve könskampen som har en 50-50 fördelning i åsiktsindelning bland män och kvinnor (även om män oftare är höger och kvinnor oftare vänster)! I framtiden, när den unga generationen har vuxit upp och styr Sverige, kommer därför balansen mellan blocken att vara jämnt fördelad vilket innebär att högern kommer att vinna hälften av valen, och slutligen efter 150 år så har vi äntligen sann demokrati genom att styrkeförhållandet mellan de två politiska huvudgrupperna är jämt fördelad i samhället, även om det inte är de två ursprungliga grupperna. Det kommer att gynna också vårt välstånd här i Sverige!

Roger Klang, Lund Scaniae den 1/3/2010

Posted in Etnologi | Taggad: | Leave a Comment »

Stenåldersmänniskan såg sig som civiliserad

Posted by Roger Klang på maj 19, 2010

I Vetenskapens Värld såg man hällristningar från en dalgång i italienska alperna, Val Camonica, hällristningar som var identiska med hällristningar på den svenska västkusten för 3000 år sedan, i Bohuslän 220 mil därifrån. http://svtplay.se/t/102814/vetenskapens_varld

Jag såg om de senaste fynden från stenåldern på Vetenskapens Värld på TV 2. Bland annat hade stenåldersmänniskorna ritat ett kors med en pil intill pekandes mot en hjälmbeklädd man. Någon trodde att det var en symbol för de fyra vindarna. I helvete heller, det var ett högteknologiskt vapen för tidpunkten, en bumerang! En del av hällristningarna var helt enkelt skryt; titta här eftervärldsmänniskor vad vi kunde åstadkomma, vi har det senaste, bumeranger och hjulet och snabba krigsskepp och handelsskepp. En del av hällristningarna var en civilisationers(!) monument. Krigsflottor avbildades. En del av hällristningarna hade religiös innebörd, vilket var ett sätt att forma en institution på barnstadiet. Religion då liksom idag hade antagligen ett inslag av kontrollerande och enande i sig. En del av hällristningarna var en efterlämning till senare generationer så att vi inte skulle glömma dem, precis som vikingarnas runstenar. Hällristningarna hade ungefär samma funktion som när dagens människa lämnade ett budskap genom en bild på en man och en kvinna tillsammans med en skiva med hälsningar i en rymdfarkost, till andra planeters civilisationer att beskåda, bara det att vi svenskar idag är dessa andra planeters civilisationer. Ingen stenåldersmänniska kunde föreställa sig att vi svenskar idag tretusen år senare skulle präglas av samma tänkande som dem själva, fortfarande upprätthållandes frihetsprinciper (med ett c:a 800 års avbrott för kvinnoförtryck). De trodde väl antagligen att kvinnoförtrycket skulle lägra sig för gott över oss en 200-300 år efter deras livstid. Ironiskt nog tror ingen nutida människa att stenålderssvensken hade en avancerad civilisation med ett försvar för mer än en liten enskild stam av människor, eller att olika stammar inom givna territorier hade en gemensam identitet. Vi har totalt missförstått varandra.

Det finns en liten möjlighet att vi hade en liten vikingatid redan på stenåldern där vi exporterade kultur söderut efter att en längre tid ha importerat kultur. Det som talar emot detta förhållningssätt är att rester av de stenåldersskepp som avbildats på hälleberget och som var av samma karaktär som skepp från medelhavet på den tiden, inte har hittats i Sverige när man har hittat andra skepp som liknar de mindre hällristningsskeppen. En sak är säker, människor flyttade från norr till söder och söder till norr under stenålderstiden precis som under vikingatiden (yngre järnåldern) och äldre järnåldern och bronsåldern. Det kulturella utbytet var stort, i synnerhet under vikingatiden, men det började i mindre skala under stenåldern och den megalitiska tiden och byggde upp. Det var även ett blodutbyte är jag övertygad om, för jag har aldrig hört talas om ett kulturutbyte som inte medfört interkulturella giftermål. Som blodutbyte var det ensidigt i form av utländska män och nordiska kvinnor, fram till vikingatiden eller motsvarande. Idag är det nästan bara svenskarna kvar som är precis som stenåldersmänniskan.

Jag har tänkt det här länge: Ingen ska inbilla mig att stenåldersmänniskan var en primitiv vilde. De hade antagligen komplexa samhällsförhållanden, institutionaliserade genom hällstenskonst och skeppssättningar likt dagens grundlag och maktdelning i institutioner som Högsta Domstolen och andra domstolar, vår tids formaliseringar, fast bara i mindre samhällen utspridda över stora ytor. Var skulle t.ex. vi vara utan skrivkonsten och papperet idag? Vi skulle förmodligen knacka in budskap i klippor! Kvinnostöld och kvinnoförtryck har existerat i eoner, minst 50 000 år. Min gissning är mellan 100 000 och 200 000 år, alltså nästan lika länge som Homo Sapiens har existerat, kanske lika länge. Det är tydligt att kvinnoförtrycket har spridits från Afrika och norrut, och förmodligen har den börjat i mindre skala men spridits exponentiellt ibland. Våra förfäder var liksom stenåldersmänniskorna i Val Camonica i Alperna väldigt känsliga och sårbara mot kvinnoförtryckarna eftersom egypterna med sin högkultur var väl instutionaliserade och högkulturella till skillnad från stenåldersmännen som på sin höjd kunde uppbringa ett outdoors Stonehenge på grund av att vi inte var så många och utspridda över stora ytor, men framför allt icke bofasta. Att vi inte var bofasta var en bekvämlighetsfråga, det var helt enkelt softare att vara jägare-samlare än bonde. Enligt Dick Harrisson så jobbade en stenåldersmänniska 3-4 h om dagen, och softade resten. Egypterna var som våra tiders amerikaner. Syd- och mellanafrikanerna var deras mexikanare och afro-amerikaner. Egypten var en stopp och en avledare österut för kvinnoförtryckarnas framfart till norr och egypterna fungerade som socker för flugorna när det kom till kvinnor. Men det är troligt att egypterna och senare de antika grekerna och romarna stal eller lockade till sig våra nordiska kvinnor även om de inte var kvinnoförtryckare, liksom amerikanarna gör idag.

Ovanstående börjar alltså förvandlas till ny forskning från misstankar, i alla fall misstankar hos mig. På samma sätt har jag länge misstänkt att Neandertalsmänniskan blandade sig med Homo sapiens. Det är misstankar från innan de uppmärksammade rönen. Kanske kommer även mina misstankar om att Neandertalsmänniskan inte riktigt kunde försvara sig mot kvinnostöld från Homo Sapiens att bli validerade i framtiden? Det var därför som de uppgick i européernas kultur för 50 000 år sedan, Neandertalmännen lyckades inte åstadkomma en egen kultur som skydd mot kvinnostöld. Kvinnostöld kan som implicit antyds av mig här, vara äldre än kvinnoförtrycket! Och Neandertalaren var inte rustad för att utveckla denna onda egenskap samtidigt som de var många färre än Homo Sapiens. Därmed inte sagt att inte manliga Neandertalare lyckades sprida sin säd till Homo Sapiens-kvinnor emellanåt, men jag tror att detta var mycket mer ovanligt än motsatsen var. Kalla gärna det här för intuition, men teorin om stenåldersmänniskan som jag hade redan innan jag såg detta avsnitt i Vetenskapens Värld på TV var också intuition för mig, alltså före denna initialt framväxande kunskap inom forskningsvärlden om kulturutbyte på stenåldern (och vikingatiden).

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige den 19/5/2010

Posted in Biologi, Etnologi, Historia | Taggad: , , , , , | 1 Comment »

Den starka elektromagnetiska kraften måste vara det som ligger bakom temperaturutjämning och temperaturökning

Posted by Roger Klang på maj 15, 2010

Roger Klang skrev:

”Tid hoppar, temperaturutjämning hoppar, rummet hoppar inte.

Jag har fått en tanke. De säger ju att tid hoppar framåt, och det är förståeligt när man tänker på det. Men i så fall måste även temperatur hoppa. När man tänker på den matematiska historien om sköldpaddan som kryper mot ett målsnöre, och som halverar sin sträcka för varje given tidsrymd vilket innebär att han aldrig kommer fram trots att han inte slutar röra sig framåt, så inser man att denna tillsynes oförenliga motsägelse också möjligtvis kan tillämpas på temperaturutjämning. Allt hänger på vid vilken exponent temperaturer utjämnar sig vid. Det blir en svår gubbe att lösa så relativ som temperaturutjämning är och i olika element också, men vid någon tempererad omgivning så måste, låt oss säga kokande vatten, halvera sin temperatur med exakt 50 procent vid varje given exakt lika lång tidrymd. Då kan temperaturen aldrig nå total utjämning med omgivningen, eller hur? Alltså måste även något så relativt som värme och temperaturutjämning ”hoppa” fram i graderna, precis som tid gör!

Hur är det då med rummet, hoppar det också? Jag tror det inte, det finns i alla fall ingenting som talar för det.” Citat här på bloggen av; Roger Klang, Lund Scaniae Sverige

Den starka elektromagnetiska kraften måste vara det som ligger bakom temperaturutjämning och temperaturökning. Det finns nog inget materiellt utbyte mellan atomerna. På något sätt påverkar närliggande elektroners och positroners banor varandra utan verkligt fysiskt utbyte. Vore det inte så, så skulle ett föremål som hettats upp till en miljon grader ha en jävlans massa elektroner och positroner att skicka ut jämfört med en spishäll till exempel. Någon kraft får atomer, eller deras ”satelliters” banor, att vilja likna varandra när man hettar upp eller kyler ner ett föremål, utan att atomerna eller positronerna eller någon annan del av atomerna har någon kontakt med varandra. Atomernas ”satelliter” eller elektroner och positroner, hoppar från det ena stadiet till det andra inom sin egen korpus när det hettas upp eller kyls ner.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 15/5/2010

Posted in Partiklar | Taggad: , | Leave a Comment »