Regor Gnalk´s allmänvetenskapliga blogg

Just another WordPress.com weblog

Archive for augusti, 2010

Det rörliga klassamhället och kokainmissbrukarnas (o)skuld till knarkkartellernas existens och gärningar i Colombia.

Posted by Roger Klang på augusti 15, 2010

Hillary Clinton beskyllde häromsisten offentligen kokainmissbrukarna i USA för kokainindustriproblemet i Columbia eller tredje världen, genom att ge ord åt en populär kontemporär myt som hon därmed spred till omvärlden (omvärlden = utanför USA:s gränser). Det synsättet kommer att komma till Sverige också, det är bara så att USA ständigt ligger före i socialisternas (demokraternas i USA) självförnekande personlighet, var så säkra. Påståendet som Hillary Clinton kastade fram om de amerikanska kokainmissbrukarnas skuld för den organiserade brottsligheten i Colombia är helt enkelt inte sant i USA, lika lite som det är sant i Sverige. Det är lika bra att jag bemöter och desarmerar det illa underbyggda argumentet här och nu, istället för att vänta tills det kommer till Sverige. (Ja, egentligen är det bara ett svepande påstående, för inget egentligt argument har anförts. Men här kommer i alla fall ett emot!)

Jag antar att när kokainmissbrukarna får en överdos och dör i USA så är det deras eget fel och inte knarkkartellernas i Colombia, Hillary? De rika svinen skulle ju inte ha köpt kokain i första rummet, så de får skylla sig själva, eller hur? ”De är ju skyldiga till att knarkkartellerna har förstört samhället i columbia och distribuerat det kokain som har dödat dem!”. Här ser man det systemfel som kommunister och socialister alltid fastnar i! Och det är påståendet att vi skulle ha olika samhällsklasser med vattentäta skott baserade på inkomst och arv, när det i själva verket finns betydligt fler faktorer utöver ärvda pengar som avgör en persons välgång och välfärd. Åtminstone välfärd i den meningen jag menar. Argumentet mot att socialisternas begrepp ”klassamhället”, med sina tillkortakommanden i att jämföra även själsliga värden och familjevärden samt oförmåga att inse att traditionella ’klassresor’ är en realitet i USA och Europa och långt ifrån har vattentäta skott vare sig uppåt eller nedåt, kallar jag, måhända inte först av alla, för ”det rörliga klassamhället” (det är fullt möjligt att termen redan är uppfunnen i USA av någon framsynt statsvetare eller politiker). Viktigare än brist på ärvda pengar för välfärd, på den negativa sidan, är om man som barn växer upp med en eller två alkoholiserade föräldrar, om man som barn växer upp i ett kärlekslöst hem, om man har en invalidiserande sjukdom eller är deformerad, om man är mobbad, om man har blivit sexuellt utnyttjad som barn m.m.. På den positiva sidan har vi återigen kärleksfaktorn, ju mer kärlek ett barn får desto troligare att det barnet är ett av dem barn som växer upp och får ett ordnat liv och eventuellt rikedom om de söker det. Ytterligare positiva faktorer är om man har blivit intellektuellt stimulerad som barn, om man har fått en god uppfostran m.m.. Sådana motpolernas uppväxtförhållanden kan vi alla ha, fattig som rik, men ofta så är det en kombination av negativa och positiva faktorer som avgör vår välmåga! När de positiva faktorerna överväger så ökar sannolikheten för ekonomisk framgång och trygghet. De många faktorerna överkommer den enda övriga osäkra faktorn ”ekonomi” och har mycket större impact på en individ eller familj över tid! Min argumentering om en ”emotionell klasstillhörighet” bevisas just av att det finns överklassknarkare som snortar kokain, för det finns ingenting som säger att missbruksproblem är mindre allvarligt för att man är rik, beroendet är detsamma och därmed så är motivet för att knarka detsamma. De flesta skulle väl hålla med om att det inte finns någon ondska bakom ett missbruk, det finns bara ondska bakom profiterandet på missbruket. Till argumenteringen om det ”ekonomiskt rörliga klassamhället” ska läggas att i Europa och i synnerhet i USA så röstar till stor del de ekonomiska samhällsklasserna inverterat, dvs de högutbildade och välbärgade röstar vänster och de fattiga (ibland fattiga) vita arbetarna röstar höger. Det är inte heller pengar som avgör om vi tar revansch från det emotionella bagaget (huvuddelen av ”det rörliga klassförhållandet”), för maskrosbarn som tar sig fram mot alla odds finns inom alla samhällsklasser! Min egen far t.ex. var barnhemsbarn upp till puberteten, men läste sig först till flygmekaniker i tidig ålder, sedan till civilingenjör som han jobbade som inom näringslivet under ett antal år, och senare i livet tog han en civilekonomisk examen bara för att sluta som taxichaufför vid senare år. Han utvecklade också alkoholism mitt i sin civilingenjörskarriär i 35-årsåldern men blev vid 48 års ålder nykter alkoholist under resten av sitt liv. De sista åren av sitt liv var han sjukskriven för sin dåliga rygg. Men han fick även fyra barn i sitt liv, som han tog hand om med varierande framgång, varav jag är ett. Det gick mycket bra tills han blev alkoholist, och min halvbror föddes under den perioden, fast han var bara i 5-årsåldern när pappa blev nykter alkoholist. Så var det ett framgångsrikt liv? Det var sannerligen en bergochdalbane-klassresa i traditionell mening alla fall! Pengar och utbildning, eller traditionell ’klasstillhörighet’, är nästan den enda välfärdsfaktor som vi kan ändra på själva i vuxen ålder, åtminstone i Europa och USA! Det finns inget egentligt och cementerat klassamhälle vare sig uppåt eller nedåt i inkomstligan i Europa och USA, och därmed finns det ingen skuld för kokainmissbrukarna, de är just missbrukare. Det är de omänskliga och hänsynslösa knarkbaronerna och knarkkartellerna i Columbia som är skyldiga till kokainmissbruket i USA och därmed kokainmissbrukarens överdos och död. Det är kokainmissbrukarna som är offren, så som det alltid har varit förut, och det är en tidlös sanning! Ja, kokainisterna har ett ansvar för sitt eget missbruk och därmed sin för tidiga död, men jag menar att de inte samtidigt har ett ansvar för Bogotas knarkkartellers själlösa drogdistribuering för det! Ska man tala om att individen har ett ansvar för sina handlingar så måste man ju inse att knarkbaronen har ett omätbart större ansvar för knarkdistribueringen till USA och våldet och kriminaliteten i Colombia än kokainisten! Annars skulle man ju kunna anklaga de fattiga svarta crackrökarna och heroinisterna för att vara skyldiga till knarkhandeln över gränserna och kriminaliteten i Colombia och Afghanistan etc, och de tillhör inte alls samma socialgrupp eller ”klass” som kokainmissbrukarna. Ska Hillary ge dessa etniskt diversifierade individer i USA skulden för kriminaliteten i Bogota så har hon ju helt missat sitt syfte, inte sant? Så som ni förstår så kan det inte vara de amerikanska drogmissbrukarnas skuld eller ens de columbianska drogmissbrukarnas skuld, att drogkartellerna spränger och skjuter ihjäl drogbekämpande människor i Bogotas rika och fattiga kvarter och exporterar knark till USA. Man måste skilja på distributör och missbrukare under alla omständigheter, vare sig denna är columbian eller vit amerikan, fattig som rik, pengar har ingen bäring på missbruksberoende och girigt beteende!

Skulle rika narkotikamissbrukandes mödrars sorg vara mindre värd? Skall vi hålla inne med vår empati för dessa mödrar för att deras missbrukande söner är rika? Om inte, vad är det som moraliskt skiljer en tusenkronorsdrog från en cracksten, i synnerhet som crack bara är en biprodukt vid kokainproduktionen? Vad är det då som gör den fattiga svarta modern till en crackrökare mer ömkansvärd än den rika vita modern till en kokainmissbrukare? Pengar? Bägge fruktar ju för sina barns liv!

Inte heller går det att argumentera för att de rika vita kokainmissbrukarna är orsaken till att de fattiga svarta crackrökarna missbrukar crack enbart därför att crack är en biprodukt till kokain. Bägge grupperna är missbrukare, det ena missbruket är inte värre än det andra, och både crackrökare och kokainister är när allt kommer till kritan bara människor, inte raser. Knarkbaronerna och knarkdistributörerna däremot är fortfarande ondskefulla maffiosos som lever på andlig och ekonomisk misär! Att de senare råkar vara födda och lever i Colombia betyder inte att man kan dra alla colombianer över en kam för det, för då skulle man begå samma systemfel som Hillary Clinton gör och klassificera folks existensberättigande genom ’racial profiling’! Det är ju det hon gör när hon anklagar de rika, underförstått den ’vita överklassen’, för att vara orsaken till ondskan i Colombia. Jo, jag sade ondskan i Colombia och kan därmed bli anklagad för ’racial profiling’ själv, men jag kan faktiskt inte hjälpa att kokaplantans ursprung är Sydamerikas djungler och att acceptansen där för att tugga kokablad förmodligen bidragit till maffiaproblemet med kokainraffinerandet och våldet de senaste fyra-fem årtiondena, i en djungelrik stat nära den amerikanska gränsen. (Men ingen colombian kan beskyllas för att vara ond för att han eller hon har en acceptans för det kulturella tuggandet av kokablad, det vore som att säga att jag är ond för att jag vill släppa vin- öl- och spritförsäljningen till den privata marknaden, låt vara under kontrollerade former.) Mitt uttalande har alltså ingenting med ras att göra, möjligen nationalkaraktär i så fall, men det kan vi diskutera över en kopp kaffe min meningsmotståndare och jag. Men även om vi talar nationalkaraktär så har de dem föräldrar de har, och de föräldrar man har avgör vem man blir (men inte nödvändigtvis vad man gör). Det har ingenting med ras eller färg att göra, det handlar om vilken bakgrund man har! Det har inte människor som Obama förstått tillfullo, men han har hört inner city gangs säga orden, bara för att i nästa stund höra dem säga att allt som betyder någonting hänger på rastillhörighet. Obama är som Arnold Schwarzenegger, som säger att han är ”American by choice”. Nåväl, Obama är svart by choice! Alla adoptioner över rasgränserna genom historien bevisar att identitet framförallt är en fråga om vem ens föräldrar är, men till en liten del också vilken miljö man växer upp i, men absolut inte under någon omständighet vilken ras man tillhör. Den som hävdar det är rasist! Adopterade som dissas på grund av ras reagerar som man kan förvänta sig, som någon av deras adoptivföräldrar skulle reagera. Hillary Clinton är själv vit överklass och har inget existensberättigande i USA enligt henne själv, men det tycks hon inte inse. Men det är klart, hon har ju aldrig prövat kokain. Man (eller i detta fall kvinna) kan dock bara svara för sig själv, inte hela sin familj!

Jag som skriver det här är klasslös men fattig! Jag tillhör däremot ett ’kast’ – de psykiskt sjuka (kast skiljer sig från klass genom att det i kastsamhället även finns socialt högtstående kastmänniskor, som har en prick i pannan men som är stigmatiserade, fattiga människor), som finns inom alla samhällsgrupper (vanligen så används ordet samhällsgrupper för ’klasser’, och det är det jag syftar på här).

Mvh Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 15/8/2010

Annonser

Posted in Etnologi, Historia, National- och Makroekonomi | Taggad: , | Leave a Comment »