Regor Gnalk´s allmänvetenskapliga blogg

Just another WordPress.com weblog

Archive for januari, 2012

Oändligheten finns inte!

Posted by Roger Klang på januari 25, 2012

 

Oändligheten finns inte!

 

Oändligheten finns inte. Endast i teorin. Bara i teorin kan man skriva ett tal. Bara så länge det existerar någon som kan sätta en 1:a före eller efter ett tal med en penna så kan man fortsätta att räkna hur länge som helst, hur långt som helst i en oändlighet som inte finns. Men eftersom oändligheten är teoretisk så kan bara människan göra det i oändligheten, skapa oändligheten. Vilket inte är möjligt! Intet utanför universum är egentligen inte oändligt, utan det är en entitet (entitet = avgränsad och enhetlig företeelse). Att räkna den är som att räkna till 1. Det finns en intighet, och den representerar oändligheten, men man kan inte räkna oändligheten i kilometer eller ljusår. När man räknar oändligheten som 1 så räknar man den inte som en utsträckning eller som en tid eller som siffror som representerar något, för det gör den bara i människans hjärna. Och man räknar det i synnerhet inte som rumtid, ljus eller materia. Man räknar den som 1 varandes, lika gärna som man räknar en atom som 1 varandes. Evigheten och en atom kan jämställas, det finns ingen skillnad mellan dem förutom att en atom består av flera mindre delar. När jag säger att jag räknar evigheten som 1, så menar jag inte nödvändigtvis som talet 1, men man räknar den som ett begrepp eller snarare som ett negativt begrepp (ickebegrepp). Detta begrepp (eller ickebegrepp) måste man ta i beaktande när man ska förklara universums i sig själv villkorade existens. Läs nedanstående inlägg här på bloggen, från den 8 september 2011:

 

Kan ett ingenting påverka ett någonting? Kan anledningen
till universums allt snabbare expandering vara att ingenting har en påverkan på
någonting, dvs. ett vakuum som ”ingenting” är drar ut det som finns – någonting
– och därmed interagerar med någonting? Då måste ju ”ingenting” finnas, men det
gör ju inte det.

 

Efter att Big Bang hade expanderat och följaktligen förlorat
energi i centrum av explosionen som tyngdcentra, så fanns det ingenting som
kunde hålla tillbaka det utvidgande universum. Därmed kunde vakuumet från
ingenting bli den drivande kraften för universums allt snabbare utvidgning. Vilket
i förlängningen innebär att universums utvidgning aldrig kommer att reverseras,
eftersom tyngdcentra i universums mitt försvunnit medans intet utanför
universums gränser tänjer ut universum genom att ”ingenting” påverkar någonting,
eller genom att någonting för att kunna existera i ett ingenting måste utvidga
sig accelererande och därmed bara kan komma till och existera genom att
någonting har en början (Big Bang) vars kraft sprider sig utåt åt alla håll
från sin egen utgångspunkt i rummet. Man måste alltså räkna med den påverkan ”storheten”
ingenting gör på universum! Inte ens ingenting är ingenting, för att någonting
ska kunna existera så måste dess matematiska lagar vara anpassade efter den
påverkan ingenting har på någonting, i det här fallet ett ingenting som tycks
”dra” ut universum i accelererande hastighet. Även om det skulle röra sig om ett
illusoriskt ”sug” så kvarstår universums existens som villkorad i sig självt!
Ett sug som bara kan existera så länge som någonting finns för övrigt.
Existensen av någonting kanske gör ingenting till någonting?

 

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 25 januari 2012

 

Uppdatering den 17/2/2012:

 

Det omöjliga med att beskriva evigheten kan man se så här; Hur många konsonanter man än sätter efter varandra i början av en mening som säger någonting, man kan sätta hur många konsonanter som helst efter, men när det blir fler än tre på sin höjd fyra konsonanter så bildar det inte längre någon början på ord. Det är begränsat hur många konsonanter ett ord får börja med för om man ska kunna läsa något ut av det, för om man ska känna igen ett ord när man ser det. Men ett ord med tre konsonanter kan bilda ett antal olika ord och namn. Så bör man också se på oändligheten och matematiken, om vi ska använda denna metafor. Man bör se på överflödiga vokaler och konsonanter som inte längre kan bilda några ord som att de är meningslösa och teoretiska att sätta ihop, har inte längre någon praktisk betydelse och är meningslösa att ställa upp. Det matematiska ramverket som gör att man kan fortsätta att räkna långt efter att det har någon praktisk betydelse är enbart en konsekvens av naturlagarna (ramverket).

 

 

Annonser

Posted in Big Bang, Matematik, Partiklar, Universum | Taggad: , | Leave a Comment »