Regor Gnalk´s allmänvetenskapliga blogg

Just another WordPress.com weblog

Archive for augusti, 2012

Intelligensen hos människan en variabilitet

Posted by Roger Klang på augusti 24, 2012

Albert Einstein som ung

I naturen får inte intelligens vara 100 procent nedärvt, eftersom det förekommer bland Homo Sapiens att regimer rensar ut intellektuella. Därför kanske hög intelligens avgörs av minst 50 procent miljöfaktorer. Robert Plomin, beteendegenetiker, bygger sin forskning på den nya molekylärgenetiken. Han arbetar på Institute of Psychiatry i London och är en av världens främsta beteendegenetiker. Enligt Plomins och andras forskning så finns det ingen en och samma utmärkande gen som skapar ett geni, men det finns däremot enligt Plomin en gen för normalintelligens på IQ-skalan. Detta är intressant! I ett samhälle så krävs det att majoriteten är normalintelligenta så att det finns några som kan göra okvalificerade jobb. Jag spekulerar lite om det inte efter utrensningar bland intellektuella i ett samhälle, denna normalintelligens-gen kan sättas ur spel för en del av den kvarlevande befolkningens tillblivna barn så att det alltid finns högpresterande individer i ett samhälle. På samma sätt finns det kanske en eller flera gener för högermänniskor och en eller flera gener för vänstermänniskor, så att ett samhälle behåller sin politiska jämvikt i det långa loppet även om utrensningar görs. Platon kallade människan ”Det politiska djuret”. Jag har ännu inte hört talas om ett politiskt homogent samhälle. Ett politiskt homogent samhälle i samhället – ja, men inte en hel nation. Nåväl, det är bara spekulationer.

I alla fall, för att återgå till vilka miljöfaktorer som är viktiga för att någon ska utveckla en hög IQ. Jag vet att min mor ”lär” sina barnbarn hur de ska lösa problem när de leker, t.ex. bygger lego. Istället för att låta barnen fundera ut hur de ska lösa ett problem så intervenerar hon genast och visar barnet hur det ska göras. Det har gått så långt att barnen när de leker börjar fråga hur de ska göra härnäst när de ställs inför ett problem. Jag måste utgå ifrån att hon gjorde samma sak med mig som hon gör med sina barnbarn. Jag har en IQ på 98. Om barn själva får lära sig hur de ska lösa ett problem utan att någon vuxen talar om hur, så är det också troligt att det barnet, om barnet inte har normalintelligensgenen, utvecklar en hög IQ. Och man vet att det är många barn som anses högintelligenta som barn, som tappar sin förmåga, eller åtminstone inte blir någonting viktigt.

50 procent av de som har anlag för intelligens måste befinna sig i de lågpresterandes skara med tanke på Homo Sapiens benägenhet att rensa ut intellektuella i vissa styren.

Men det finns olika sorters intelligens, det finns IQ och det finns spatial tankeförmåga och säkert många andra typer av specialbegåvning typ musikalisk förmåga, arkitektonisk förmåga och konstnärlig förmåga, och det finns även emotionell intelligens. När det gäller specialbegåvningar så kan det röra sig om IQ-intelligenta, men det kan också röra sig om en Idiot Savant som slår både högintelligenta människor och datorer på näsan inom sitt specialintresse. Det är fortfarande fråga om en mätbar eller uppskattningsbar intelligens! Man kan träna upp funktionella områden i hjärnan, typ som musiker gör, men det sker på bekostnad av, eller åtminstone i symbios med andra hjärncentra så att den berörda delen av hjärnan kan användas i andra kognitiva sammanhang också. Att man kan träna upp förmågor vet man genom att man har skannat musikers hjärnor när dem arbetar och jämfört med normalmänniskors hjärnas aktivitet i nämnda områden i hjärnan, och det skiljer mycket i hur stor del av hjärnan som används för uppgiften. Det är likadant med matematiker kontra normalbegåvade människor.

Även om min mor visade mig hur Jag skulle ”lösa” problem innan jag fick en chans att göra det själv, så tog jag mig samtidigt friheten att leka i grusschakt, skogar, på bilskrotar och på byggen som barn. Jag var en vilding och jag tror att jag har det att tacka för min välutvecklade spatiala (rumsliga) kognitiva förmåga. Det var ingen där som visade mig hur jag skulle hantera världen, jag fick lära mig själv tillsammans med mina kamrater.

En annan faktor som jag har tänkt på kan skilja hög IQ-personer från spatiala begåvningar åt i samhället är politisk tillhörighet. Universitetsprofessorer och dylikt är påfallande ofta vänstermänniskor. Dessa har överlag en högre IQ än andra yrkesgrupper i samhället om man ska jämföra med t.ex. byggnadsarbetare eller tavelinramare eller bilmekaniker. I USA och den anglosaxiska världen lägger man större vikt vid Kánonundervisning än i Sverige. Det tjänar spatiala begåvningar på. I Sverige så trycks spatiala begåvningar ut ur begåvningsreserven på universitet och högskolor, eftersom de högre utbildningarna är anpassade till IQ-begåvade. Är det medvetet så, eller är det en naturens nyck, att den som sitter på makten förskansar sig i maktens korridorer, i vårt lands fall vänsterrörelserna? Naturligtvis finns det reaktionära IQ-begåvade och det finns radikala spatiala begåvningar också. Ingenting är absolut.

Förr i tiden, i början av förra seklet, så var den genomsnittliga IQ-nivån hos människor lägre, och dem lekte som jag gjorde när jag var barn. På den tiden var Kánonundervisning mycket viktigare i Sverige, och den genomsnittlige akademikern var alltigenom för kung och fosterland! Så det styrker mina teorier om den politiska hegemonin i den akademiska världen, idag vänster – för hundra år sedan höger. Det styrker samtidigt att det finns någonting som heter spatial intelligens som är skild från IQ hos det politiska djuret.

Spatiala begåvningar är särskilt bra på politik, geostrategi, strategi och irregulär sådan. Men även folk med hög IQ förstår sig på sådant som strategi, fast de har ingen egen utgångspunkt och kan inte kasta fram en egen geostrategi utifrån vår utgångspunkt, det är alltid andras geostrategi de utgår ifrån. ”Så här ligger läget. Om de gör så, så blir det så. Den och den riskerar det. Det kan bli bråk där och där. Och bla, bla, bla.” De kan säkert tänka ut vad den och den tänker, vill och kan, för de har ju en hög IQ och kan ibland sätta sig in i hur folk tänker precis som jag och alla andra kan. Men de har inte förmågan att komma upp med något eget, de gungar i andras säkerhetsstrategi. Jag kallar sådana människor för den banala ondskan. Det betyder att i USA och i Israel så är människor godare än gemene man i Sverige, vare sig de är vänster eller höger. Faktum är att det skulle förvåna mig om det fanns några svenska patrioter med hög IQ utan att samtidigt ha en hög spatial förmåga också.

Världens smartaste människa anses vara en outbildad lågpresterande men mycket allmänbildad man i universitetsnivå. Han har inget viktigt jobb och efterfrågas av ingen. På så sätt tillhör han inte den intellektuella eliten och kan inte bli utrensad. Jag tror att intelligens på hög nivå har att göra med multipla gener såväl som miljö. Vill man ha barn som blir IQ-intelligenta så ska man stimulera dem och låta dem lösa problem själva tills dem kommer och frågar Dig hur man ska göra. Låt dem då tänka lite till innan du ger dem svaret eller ledtrådar. Men vill man ha barn med hög spatial kognitiv förmåga så ska man låta barnen leka fritt och bara begränsas av sin egen fantasi. Men de får nog inte ha normalintelligensgenen.

Människohjärnan är begränsad, man kan inte växa upp och utveckla 190 i IQ samtidigt som man har motsvarande spatiala intelligens. Det finns inte plats för det i hjärnan, det är olika sätt att tänka. Man kan kanske ha som mest 160 i IQ och motsvarande i spatial kognition. Det finns vissa tester som mäter spatial förmåga, jag kommer ihåg när jag mönstrade och vi fick vika en ”kartongorm” i huvudet utifrån en tvådimensionell platt eller icke-vikt kartong på papper. Det var ett mycket lätt test tyckte jag, även det som förmodat skulle vara de svåraste kartongormarna. Jag vet inte vad jag fick för resultat, men jag fick göra telegrafitestet vilket endast de som hade presterat bra på intelligenstesterna fick göra, och min mönstringsförrättare sade att ”jag var smart som en räka”. Han måste ha menat att jag var klok eftersom jag fick göra telegrafitestet. 160 i IQ och motsvarande i spatial förmåga är nog den mest allsidiga intelligens som en man kan ha, av mig godtyckligt satt. Einstein hade 160 i IQ, men han hade också en anmärkningsvärt hög spatial kognitiv förmåga. Det är inte så extremt mycket i Nobelpristagarsammanhang IQ 160. Likväl så var det denne man, som underpresterade på universitetet och jobbade som patenttjänsteman, som löste universums vid tiden främsta gåta. Det finns ingen nedre gräns för hur dum man kan bli både IQ-mässigt och spatialt, men det finns en gräns som jag tror omöjliggör att någon människa någonsin inom de närmsta 100 000 åren kommer att uppnå 180 i IQ och motsvarande i spatial kognitiv förmåga.

Kanske ingen annan än Einstein kunde tänka ut relativitetsteorin vid tiden? Det krävs en mycket hög spatial förmåga för att tänka ut relativitetsteorin och förstå den. Att förstå den matematiskt behövs det en hög IQ för, därför att man måste kunna tillgodogöra sig högre matematik. Einstein hade för övrigt problem med den högre matten och fick ha en privat undervisare. Vid tiden för när han tänkte ut den speciella relativitetsteorin så var han inte särskilt kunnig i matte och använde ingen heller. Han tänkte ut relativitetsteorin före han kunde förstå den matematiskt. Jag känner att jag skulle kunna ha tänkt ut relativitetsteorin, för jag förstår den intuitivt. Jag kan inte förstå den matematiskt för jag kan inte högre matematik, men jag förstår den spatialt. Det var väldigt smart tänkt av Einstein, absolut, men det var inte svårare än att jag kunde ha tänkt ut den själv. Jag vet nämligen vad som triggade Einsteins funderingar. Det hade att röra sig om det här med den felaktiga och konstlade ad hoc-teorin ”etern”, jag kommer inte ihåg exakt vad det var som triggade Einsteins tankar tyvärr. Men många människor tror att Einstein kastade fram relativitetsteorin utan att ha någon infallsvinkel. Det är inte sant! Möjligtvis kan man säga att det inte förelåg någon empirisk grund för Einsteins uttänkta teori.

Att Einstein gick och sög på äran för relativitetsteorin utan att bestämt och tydligt berätta för folk vad det var som triggade hans tankar berodde sannolikt på att han ville framstå som det superintelligenta geniet som slog alla andra i tänkande. Han var inte speciellt ödmjuk på det sättet. Han var ödmjuk på många sätt när det kommer till människan Einstein, moral och sådant, men inte när det gäller makten som kommer av att betraktas som världens största geni. Men relativitetsteorin var enligt min mening inte 1900-talets mest genialiska bedrift, då var kvantmekanikteorin en större bedrift. Det var intelligent, men det var inte så intelligent som folk tror. Jag förstod direkt när jag läste om ad hoc-teorin etern som Einstein tog utgångspunkt ifrån, att det där problemet skulle jag också ha startat ifrån och kunnat tänka ut Relativitetsteorin. Men det skulle förmodligen ha tagit även mig flera år att räkna ut den. 1905 kom den speciella relativitetsteorin och han arbetade åren 1907-1916 på vad som skulle kallas den allmänna relativitetsteorin. Men saken är den att jag inte är unik på något sätt, jag har mina kognitiva likar i Palme, Hitler, Reagan, Krister Renard och diverse okända individer i samhället!

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 24 augusti 2012

Posted in Biologi, Matematik, Människans hjärna | Taggad: , , | Leave a Comment »