Regor Gnalk´s allmänvetenskapliga blogg

Just another WordPress.com weblog

Archive for the ‘Evolution’ Category

Multiversum

Posted by Roger Klang på mars 23, 2014

Multiversum

Vad är det som säger att universum måste sluta först vid ett multiversum? Om inte det idag kända universum är hela universum så behöver inte heller vetenskapsmännen och kvinnorna dra gränsen vid multiversum. Det kan lika gärna finnas ett större universum efter det då multiversum anses vara bara nästan oändligt. Efter detta multi-multiversum kan det finnas oändligt många multiversum i all evighet, för varför stoppa vid ett multi-multiuniversum?

Det behöver inte vara just den här enheten – universum som vi känner det – som är störst. Men det finns heller ingen anledning till att hävda att det måste finnas något multiversum som är större.

Ett multiversum skulle i och för sig kunna förklara varför vi lever i ett universum som är så finjusterat att det är precis anpassat för att producera intelligent liv som kan begrunda över Multiversum. Men man skjuter bara problemet med skapelsen framför sig hela tiden.

Men hur mycket Stephen Hawking och hans agnostiska eller ateistiska kamrater önskar så kan de inte utesluta att det finns en Gud. För det spelar ingen roll hur stora universum som det kan finnas, man kan ändå inte göra sig av med en möjlig skapare hur många multiversum som än finns. Då kan vi lika gärna stanna där vi är idag, och godta ett (1) universum utan att utesluta det obevisbara, att det kan finnas ett ännu större multiversum. Jag betvivlar att man kan göra matematiska beräkningar som är valida och stödjer teorin om ett möjligt multiversum. För varför ska man tillämpa vårt synliga universums matematiska lagar på en massa andra konstiga naturlagar i multiversum? I vilket fall som helst så är jag säker på att man inte kan göra matematiska beräkningar som stödjer teorin om multiversums UPPKOMST, när man inte ens matematiskt kan bevisa kausaliteten till det synliga universums tillkomst.

Frågan är var man ska stanna. Först visste människan att jorden var universums centrum. Sedan så blev plötsligt solen centrum för vårt solsystem. Långt senare förstod vi att lever i en galax. Strax därefter levde vi i en galaxhop bland miljardtals andra galaxer. Och nu säger de, utan att kunna se eller detektera detta mystiska multiversum, att vårt universum bara är ett bland ofantligt många universum med olika betingelser och naturlagar. Och vilka är dessa naturlagar frågar jag då? Matematik och naturlagar synes komma i en och samma tappning och är beroende av rummet, tiden och massan. Jag kan inte föreställa mig ett universum utan dessa tre faktorer.

Kanske kan man gå för långt. Var är det rimligt att sätta gränsen för universum eller multiversums utsträckning? Någonstans måste man hålla igen fantasin och lita till det sunda förnuftet, i synnerhet som det fullständigt saknas empiri för ett multiversum.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 23 mars 2014

Posted in Big Bang, Biologi, Etnologi, Evolution, Evolution och Gudstro, Livets uppkomst, Matematik, Människans hjärna, solsystemet, Universum | Taggad: , | Leave a Comment »

Tidslinjen och Riemannhypotesen

Posted by Roger Klang på oktober 31, 2012

Tidslinjen och Riemannhypotesen

Livslängden hos ett djur och människan avgörs av tre samverkande faktorer:

  1. Artens individstorlek
  2. antalet avkommor som överlever in i vuxen ålder
  3. överlevnadsfördelar i befintlig miljö och med befintlig konkurrens

Vad har det här att göra med tidslinjen och Riemannhypotesen? Jo, jag tror att vår egen personliga levnadstidslinje har att göra med en energikonserveringslag i slutna system som jorden (Tellus). Om det inte hade varit för tyngdkraften från jorden så hade måhända vår egen tidslinje varit ”konsekvent” och vi hade levat för evigt? (Men då hade inte evolutionen behövts eller kunnat finnas.) Med ”konsekvent” menar jag att tiden hade gått lika snabbt för allt och alla varelser överallt. Livsformers uppkomst med liv, avkomma och död är enligt min teori endast möjligt i energikonserverande slutna system som jorden, och evolution är en nödvändighet för liv, eller en naturlag. Jag kan tänka mig att varelser på andra planeter i andra solsystem lever kortare alt längre generellt överlag, beroende på hur tung deras planet är.

De säger att tid hoppar. Kanske hoppar inte tid med jämna intervaller? Kanske hoppar tid enligt Riemannshypotesens raka ”primtalslinje”? Kanske är den vanliga talserien (1,2,3,4,5,6…) i själva verket beskrivningen av en tidslinje där primtalen utgör nuet för stunden i hoppande tidsintervaller?

Kanske bestod ett av de två ”Branen” som universum sägs härstamma ifrån av de matematiska lagarna, en rät tidslinje som talserien? Kanske bestod det andra Branet av ren lägesenergi? Och sedan fördes de samman och vi fick Big Bang. Men varför får vi då inte nya Big Bangs varje gång ett svart hål bildas? Eller får vi det? Det kan jag inte svara på.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 31 oktober 2012

Posted in Big Bang, Biologi, Evolution, Livets uppkomst, Matematik, solsystemet, Universum | Taggad: , , | Leave a Comment »

Tjernobylreaktorhaveriets konsekvenser för växt- och djurlivet

Posted by Roger Klang på april 27, 2010

Till den Ryska Ambassaden i Stockholm

http://svtplay.se/t/102814/vetenskapens_varld

Enligt forskarna som arbetar i ryska Tjernobyl så är de små gnagarna som lever i katastrofområdet ovärderliga för forskarna eftersom det har gått 40 generationer sedan härdsmältan i Tjernobyls kärnkraftsreaktor, och så är mössen värdefulla för att de är lätta att fånga förstås.

Mina invändningar: Ja, på sätt och vis så har det gått 40 musgenerationer, men det finns inget sätt för forskarna att avgöra vilken mus som kommer från den ursprungliga Tjernobylmusens första avkomma, och den avkommans första kull, och den avkommans första kull… osv fram till den 40:e generationen. I verkligheten så lever en mus tre till fyra år och kan säkert få två kullar om året under sin livstid, vilket innebär att den första generationen möss inte går ur tiden efter den första kullen, som de ryska Tjernobylforskarna förutsätter. Det medför att vissa möss teoretiskt sett skulle kunna vara endast 5:e generationen. I praktiken så ligger siffran någonstans mellan 5 och 40, och ju längre tiden går desto mindre generationsskillnader som hamnar närmare och närmare 22.5 generationer idag eller medelvärdet för imorgon. Eftersom möss förökar sig exponentiellt så gör det inte så mycket om en del möss dör i cancer. Det gäller för forskarna att hitta dessa cancerdjur, bland levande alternativt döda möss, om de finns i en större utsträckning än på andra ställen i Ryssland. Det kan avgöra Tjernobyl-forskningens validitet!

De ryska forskarna (alternativt Sveriges Television i detta fall) gör det omvända misstaget med människan när de säger att det inte ens har gått en generation av mänskligheten sedan Tjernobyl. Det skulle ha kunnat gå två generationer, eftersom den tidens nyfödda människobarn mycket väl kan ha egna barn idag. Men till skillnad från mössen så har ännu inte människogenerationerna hunnit korsbefrukta varandra generationsmässigt mer än högst en generation. Med människan är det dessutom endast möjligt med korsbefruktning över en generation, inte fler i praktiken. Därför så blir den spännvidd som för mössen går mellan 5 och 40 generationer betydligt mindre för människan även om varje ny generation 20-åringar gifte sig och fick barn med en 40-årig kvinna som redan har barn. När det gäller 20-åriga kvinnor så kan de naturligtvis få barn med 60-åriga män, men det föds inte fler barn för det. Men i verkligheten så kan vi bortse från alla Oidipus-hypoteser, eftersom varje kvinna i realiteten endast får barn med högst 3 män som för det mesta är ungefär lika gamla eller äldre än kvinnan.

Om vi ska gå tillbaka och titta på mössens och de större djurens pedigree, och den effekt som eventuella missbildningar har på populationen; Missbildningar bland mössen är antagligen lika vanliga som missbildningar bland den tamboskap som lever i Tjernobyl, och som vi vet är drabbade av missbildningar. Men de flesta av dessa missbildade möss blir antagligen mat åt rovdjur alternativt självdör utan att ha fått chansen att fortplanta sig. Med den exponentiella hastighet som möss fortplantar sig så fylls tomrummet efter dessa missbildade möss i naturområdena vid Tjernobyl ganska snabbt igen. Den missbildade tamboskapen blir inte rovdjursmat i samma utsträckning, även om det numera finns björn i området, alternativt så fylls inte luckorna i Tjernobyls natur lika snabbt med kor och hästar som med möss, om de blir mat åt björn, vilket i naturen innebär att balansen mellan antalet björnar och tamboskap lägger sig på ett lägre antal björnar framöver. Man kan redan anta att den missbildade tamboskapen inte kommer att få chansen att fortplanta sig över huvud taget, så dessa kan bara utgöra tillfällig extramat åt björnarna och de kan samtidigt inte bidra till populationsökningen. Det är naturligtvis beroende av på vilket sätt den f.d. tamboskapen missbildas om de blir lättfångad björnmat. Sedan är det naturligtvis det här med generationsskiftningarna som är avgörande. Ston och kor kan förvisso föla/kalva lika många gånger som möss eller fler under sina längre liv, men de får i allmänhet bara en kalv åt gången. Dessa föl/kalvar kan föla/kalva med de andra sex generationerna föl/kalvar från andra ston/kor när de blivit gamla nog, men det har bara gått en generation om man ska räkna endast den ursprungliga Tjernobylkalvens livslängd. Det innebär att kanske endast tre generationer ledartjurar och ledarhingstar bidragit med sperma, till skillnad från med mössen. Nativiteten för ston/kor är inte exponentiell med samma hastighet som för mössen eftersom kor bara kalvar en kalv åt gången, å andra sidan så lever de och är fertilare längre. I verkligheten så har kanske 10 generationer ston/kor fått para sig sedan katastrofen i medeltal, och tre generationer hingstar/tjurar.

Kanske det är så att mössen ger viktigare information om radioaktivitetens långsiktiga inverkan, som de ryska forskarna tror? Men samtidigt, som vi har konstaterat, så har de flesta missbildade möss blivit rovdjursmat, samtidigt som det i praktiken bara har fötts c:a dubbelt så många generationer möss i medeltal, som det har fötts generationer hästar och kor. Det som ändå talar för att mössen är ett viktigare studieobjekt är att fler och mer varierande generationer hannar fått para sig bland dem, än bland hingstar och tjurar. Det som delvis talar emot är att de friska icke genförändrade mus-individerna har förökat sig exponentiellt medan de sjuka genförändrade dött ut i fallande skala. Det kan innebära att avkommorna från de möss som befann sig i mitten av härdsmältan dött ut, medan de som befann sig i mindre farliga områden fått stå för den exponentiella nativiteten. Å andra sidan så kan mössen i allmänhet ha hunnit anpassa sig dubbelt så bra som tamboskapen, eftersom dubbelt så många generationer möss hunnit fortplanta sig (och bland dem tio gånger så många hannar som bland hästar och kor, som sagt). Att det procentuellt finns fler missbildade hästar och kor än möss bland djurlivet beror sannolikt på att den första och andra generationen fortfarande lever kvar så länge de inte handikappats på ett sätt som minskar deras överlevnads-chanser, generellt sett. En sak är dock säker, man kan inte ta i beaktande dessa forskningsmässigt försvårande aspekter på att forska på möss, och samtidigt fortsätta att forska på möss utan att först ha stipulerat hur det ligger till med de första musgenerationernas ursprungliga habitats lokalisering. Detta tycks omöjligt, så man borde övergå till att forska på tamboskap, i större utsträckning åtminstone i fortsättningen, enligt mig! De hittilsvarande resultaten är inte värdelösa, men de bör kompenseras med forskning på tamboskapen för ett bättre och mera korrekt slutresultat. Då bör man ta i beaktande det som jag har skrivit ovan och göra en korrekt matematisk modell för respektive djurarts fortplantning, komparativa för och nackdelar med att forska på den specifika arten.

I vetenskapens tjänst; Roger Klang, Lund Scaniae Sverige den 27/4/2010

Posted in Biologi, Evolution | Taggad: | Leave a Comment »

Pesten och resistens

Posted by Roger Klang på mars 17, 2008

När pesten bröt ut på trettonhundratalet så dog alla som fick den. Det innebär att de människor som fick smittan inte kunde föra vidare en immunitet till sina efterkommande. Men vid det tredje utbrottet fanns det överlevare. Hur kunde då somliga människor vid den tredje pestepidemin ha utvecklat ett försvar?

En förklaring kan vara att det inte var samma pest, utan en annan med likartade symtom.

Pesten kan också ha genförändrats.

En annan förklaring kan vara att människor kan ha fått smittan i så liten mängd att de utvecklat immunitet istället för att insjukna och att denna förts vidare till kommande generationer ungefär som förkylningar blivit banaliserade för västerlänningar genom det genetiska arvet.

Ytterligare en förklaring kan vara att evolutionen har forserats fram på grund av den höga dödligheten, enligt min teori i det förra inlägget på denna blogg.

Regor Gnalk, Lund

Posted in Evolution, Historia | Taggad: | Leave a Comment »