Till den Ryska Ambassaden i Stockholm
http://svtplay.se/t/102814/vetenskapens_varld
Enligt forskarna som arbetar i ryska Tjernobyl så är de små gnagarna som lever i katastrofområdet ovärderliga för forskarna eftersom det har gått 40 generationer sedan härdsmältan i Tjernobyls kärnkraftsreaktor, och så är mössen värdefulla för att de är lätta att fånga förstås.
Mina invändningar: Ja, på sätt och vis så har det gått 40 musgenerationer, men det finns inget sätt för forskarna att avgöra vilken mus som kommer från den ursprungliga Tjernobylmusens första avkomma, och den avkommans första kull, och den avkommans första kull… osv fram till den 40:e generationen. I verkligheten så lever en mus tre till fyra år och kan säkert få två kullar om året under sin livstid, vilket innebär att den första generationen möss inte går ur tiden efter den första kullen, som de ryska Tjernobylforskarna förutsätter. Det medför att vissa möss teoretiskt sett skulle kunna vara endast 5:e generationen. I praktiken så ligger siffran någonstans mellan 5 och 40, och ju längre tiden går desto mindre generationsskillnader som hamnar närmare och närmare 22.5 generationer idag eller medelvärdet för imorgon. Eftersom möss förökar sig exponentiellt så gör det inte så mycket om en del möss dör i cancer. Det gäller för forskarna att hitta dessa cancerdjur, bland levande alternativt döda möss, om de finns i en större utsträckning än på andra ställen i Ryssland. Det kan avgöra Tjernobyl-forskningens validitet!
De ryska forskarna (alternativt Sveriges Television i detta fall) gör det omvända misstaget med människan när de säger att det inte ens har gått en generation av mänskligheten sedan Tjernobyl. Det skulle ha kunnat gå två generationer, eftersom den tidens nyfödda människobarn mycket väl kan ha egna barn idag. Men till skillnad från mössen så har ännu inte människogenerationerna hunnit korsbefrukta varandra generationsmässigt mer än högst en generation. Med människan är det dessutom endast möjligt med korsbefruktning över en generation, inte fler i praktiken. Därför så blir den spännvidd som för mössen går mellan 5 och 40 generationer betydligt mindre för människan även om varje ny generation 20-åringar gifte sig och fick barn med en 40-årig kvinna som redan har barn. När det gäller 20-åriga kvinnor så kan de naturligtvis få barn med 60-åriga män, men det föds inte fler barn för det. Men i verkligheten så kan vi bortse från alla Oidipus-hypoteser, eftersom varje kvinna i realiteten endast får barn med högst 3 män som för det mesta är ungefär lika gamla eller äldre än kvinnan.
Om vi ska gå tillbaka och titta på mössens och de större djurens pedigree, och den effekt som eventuella missbildningar har på populationen; Missbildningar bland mössen är antagligen lika vanliga som missbildningar bland den tamboskap som lever i Tjernobyl, och som vi vet är drabbade av missbildningar. Men de flesta av dessa missbildade möss blir antagligen mat åt rovdjur alternativt självdör utan att ha fått chansen att fortplanta sig. Med den exponentiella hastighet som möss fortplantar sig så fylls tomrummet efter dessa missbildade möss i naturområdena vid Tjernobyl ganska snabbt igen. Den missbildade tamboskapen blir inte rovdjursmat i samma utsträckning, även om det numera finns björn i området, alternativt så fylls inte luckorna i Tjernobyls natur lika snabbt med kor och hästar som med möss, om de blir mat åt björn, vilket i naturen innebär att balansen mellan antalet björnar och tamboskap lägger sig på ett lägre antal björnar framöver. Man kan redan anta att den missbildade tamboskapen inte kommer att få chansen att fortplanta sig över huvud taget, så dessa kan bara utgöra tillfällig extramat åt björnarna och de kan samtidigt inte bidra till populationsökningen. Det är naturligtvis beroende av på vilket sätt den f.d. tamboskapen missbildas om de blir lättfångad björnmat. Sedan är det naturligtvis det här med generationsskiftningarna som är avgörande. Ston och kor kan förvisso föla/kalva lika många gånger som möss eller fler under sina längre liv, men de får i allmänhet bara en kalv åt gången. Dessa föl/kalvar kan föla/kalva med de andra sex generationerna föl/kalvar från andra ston/kor när de blivit gamla nog, men det har bara gått en generation om man ska räkna endast den ursprungliga Tjernobylkalvens livslängd. Det innebär att kanske endast tre generationer ledartjurar och ledarhingstar bidragit med sperma, till skillnad från med mössen. Nativiteten för ston/kor är inte exponentiell med samma hastighet som för mössen eftersom kor bara kalvar en kalv åt gången, å andra sidan så lever de och är fertilare längre. I verkligheten så har kanske 10 generationer ston/kor fått para sig sedan katastrofen i medeltal, och tre generationer hingstar/tjurar.
Kanske det är så att mössen ger viktigare information om radioaktivitetens långsiktiga inverkan, som de ryska forskarna tror? Men samtidigt, som vi har konstaterat, så har de flesta missbildade möss blivit rovdjursmat, samtidigt som det i praktiken bara har fötts c:a dubbelt så många generationer möss i medeltal, som det har fötts generationer hästar och kor. Det som ändå talar för att mössen är ett viktigare studieobjekt är att fler och mer varierande generationer hannar fått para sig bland dem, än bland hingstar och tjurar. Det som delvis talar emot är att de friska icke genförändrade mus-individerna har förökat sig exponentiellt medan de sjuka genförändrade dött ut i fallande skala. Det kan innebära att avkommorna från de möss som befann sig i mitten av härdsmältan dött ut, medan de som befann sig i mindre farliga områden fått stå för den exponentiella nativiteten. Å andra sidan så kan mössen i allmänhet ha hunnit anpassa sig dubbelt så bra som tamboskapen, eftersom dubbelt så många generationer möss hunnit fortplanta sig (och bland dem tio gånger så många hannar som bland hästar och kor, som sagt). Att det procentuellt finns fler missbildade hästar och kor än möss bland djurlivet beror sannolikt på att den första och andra generationen fortfarande lever kvar så länge de inte handikappats på ett sätt som minskar deras överlevnads-chanser, generellt sett. En sak är dock säker, man kan inte ta i beaktande dessa forskningsmässigt försvårande aspekter på att forska på möss, och samtidigt fortsätta att forska på möss utan att först ha stipulerat hur det ligger till med de första musgenerationernas ursprungliga habitats lokalisering. Detta tycks omöjligt, så man borde övergå till att forska på tamboskap, i större utsträckning åtminstone i fortsättningen, enligt mig! De hittilsvarande resultaten är inte värdelösa, men de bör kompenseras med forskning på tamboskapen för ett bättre och mera korrekt slutresultat. Då bör man ta i beaktande det som jag har skrivit ovan och göra en korrekt matematisk modell för respektive djurarts fortplantning, komparativa för och nackdelar med att forska på den specifika arten.
I vetenskapens tjänst; Roger Klang, Lund Scaniae Sverige den 27/4/2010
Regor Gnalk´s allmänvetenskapliga blogg 